- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
963-964

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lämna en totalbild af jorden som skådeplats för människornas verksamhet. Han fäster därför lika stor vikt vid civilisationen och dess utveckling, upptäcktshistorien, etnografien o. s. v. som vid jordytans skapnad, klimat, växt- och djurvärld etc., hvilka han betraktar dels i och för sig, dels i deras betydelse för människornas utveckling och kulturståndpunkt. Åt studiet af denna växelverkan mellan naturen och människan gaf han namnet jämförande jordkunskap. Trots Humboldt och Ritter var det först under den sista fjärdedelen af 1800-talet som geografiens egentliga pånyttfödelse genomfördes. 1874 beslöts upprättande af professurer i ämnet vid Preussens alla universitet (förut hade i hela Tyskland funnits blott två sådana professurer), och till deras innehafvare kallades män ur olika vetenskapliga fack. För alla stod det klart, att geografien var något annat än ett historiskt biämne, och på många håll uppfattades den som ren naturvetenskap. Sedan det allmänt erkänts, att flera naturvetenskaper i större eller mindre grad vore nödvändiga beståndsdelar af geografien, kom man slutligen (Gerland) till det yrkandet, att ur geografien skulle uteslutas allt "historiskt och statistiskt", d. v. s. människan och hennes förhållande till jordytan. Geografien vore vetenskapen om jordytan. Mot detta påstående framställdes protester, och framför allt i Tyskland, den moderna geografiens hemland, fördes en omfattande litterär strid om frågan, hvad geografi egentligen borde vara. Den ledde till godkännande af Ritters uppfattning: geografien är vetenskapen om jorden och om det inbördes förhållandet mellan jorden och dess invånare. Geografien delas enligt sitt föremål i fyra olika delar. 1. Matematisk l. astronomisk geografi, som betraktar jorden som en himlakropp, som en del af solsystemet, behandlar de förhållanden, i hvilka den står till detta, dess form, dess rörelse kring sin axel och kring solen med däraf följande växlingar af dag och natt och årstider samt lär sättet att matematiskt bestämma läget af hvarje punkt på dess yta; hjälpvetenskaper äro matematik, astronomi, geodesi och kartografi. Till samma afdelning hör geofysiken l. den telluriska fysiken, d. v. s. undersökningen af jordklotets egenskaper och krafter, dess täthet, tyngd, inre värme, jordmagnetismen etc. 2. Fysisk geografi har till föremål jordens oorganiska yta med dess upphöjningar och fördjupningar, dess haf, öar och fastland. Tillsammans med den mycket nära stående geologien söker den åstadkomma en jordytans morfologi l. gestaltningslära. Den fysiska geografien sönderfaller i orografi, läran om formerna samt fördelningen af hög- och lågland, berg, dalar och slätter, hydrografi, läran om fördelningen af vattnet på jordytan, floder, sjöar, källor o. s. v., oceanografi, läran om världshafvet i och för sig och i förhållande till fastlandet, meteorologi, läran om luftföreteelserna, och klimatologi, läran om atmosfärens beskaffenhet på olika ställen af jorden. 3. Biogeografi l. biologisk geografi är vetenskapen om utbredningen af djur (djurgeografi l. zoogeografi) och växter (växtgeografi l. fytogeografi). 4. Antropogeografi (ett af Ratzel infördt namn) l. kulturgeografi betraktar jorden som hemvist för människorna och söker förklara orsaken till dessas delning i horder, stammar och folk, hvarför dessa hämmats eller befordrats i sin utveckling, samt å andra sidan huru de själfva verkat på det land, som de bebo. Då detta ej kan utredas utan kännedom om folkens historia, kallades före Ratzel denna del af geografien historisk geografi. Von Richthofen har betecknat antropogeografien som den geografiska forskningens högsta, men på samma gång svåraste uppgift. Den omfattar befolkningsgeografi (etnografi och etnologi), topografi, bebyggande i afseende på läge och utbredning, ekonomisk geografi l. handelsgeografi, produkter och produktion, samfärdsel och dess vägar, samt politisk geografi. Det gamla namnet historisk geografi begagnas nu endast om den geografiska framställningen af jordens länder under förgångna historiska perioder, och den brukar delas i gamla tidens, medeltidens och nya tidens geografi. En del af den gamla tidens geografi bildar den bibliska geografien, en hjälpvetenskap för den lärda bibeltolkningen. Fästes afseende på omfattningen af ämnets behandling, indelas geografien i allmän geografi och speciell geografi l. landbeskrifning (korografi). Den förra behandlar de geografiska företeelserna i allmänhet utan afseende på någon viss lokalitet, t. ex. berg, fjordar o. s. v., för att söka finna det för dessa företeelser karakteristiska, typiska, samt lagarna för deras förekomst och olika utveckling i olika trakter på jorden. Den har alltså att skapa typer, kategorier, begrepp, med hvilka den speciella geografien sedan opererar. Den senare åter sysselsätter sig med beskrifningen af enskilda landområden, låter såvidt möjligt fysiska och historiska förhållanden gå hand i hand och söker därvid utforska, huru alla geografiska element, såsom jordbeskaffenhet och klimat, växtlighet, djurvärld och människor samverkat för att gifva området i fråga dess säregna karaktär. Den speciella geografien är geografiens egentliga kärna eller centrala del. -- Med tillämpad geografi förstås geografien lämpad för de personers olika behof, som studera densamma, såsom militärisk geografi, handelsgeografi, botanisk geografi o. s. v. Geografiens historia. 1. Gamla tiden. Geografiens vetenskap har uppstått i Grekland, och dess namn träffas första gången hos Eratosthenes (enl. Berger). Som den förste geografen brukade grekerna beteckna Homeros, i hvars dikter jorden beskrifves som en rund skifva, kringfluten af en stor flod, Okeanos (oceanen); öfver jorden hvälfde sig himmelen som ett fast hvalf, under den låg Tartaros. Dessutom omtalar Homeros länder och folk, som voro för honom kända. Tidigt började grekerna spekulera öfver jordens gestalt och storlek, fördelningen af land och vatten, ländernas inbördes läge och afstånd från hvarandra, jordytans delning i världsdelar o. d. Det var hufvudsakligen astronomer och geometrer, som intresserade sig för dessa frågor, medan historieskrifvare och resande mera bidrogo till kännedomen om jordens utseende och om de folk, som bebodde den. Till de förre hörde Anaximander från Miletos (611--546 f. Kr.), hvilken betraktades som den vetenskapliga geografiens grundläggare och uppgjorde den första kartan öfver jorden. Redan dennes samtida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 01:05:44 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free