Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologiska orglar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georama-Georg
990
nu ha i behåll. I syriska, arabiska och armeniska
öfversättningar finnas emellertid lämningar af de
ursprungligare redaktionerna bevarade. Geoponika
innehåller en stor mängd smärre utdrag ur ett
betydande antal grekiska författares verk och är
af vikt såsom den så godt som enda lämningen af
de grekiske landtbruksförfattare, hvilka efter
romarnas föredöme under den senare alexandrinska
tiden skapade en rikhaltig litteratur i sitt
fack. Geoponika har senast utgifvits af Beckh
(1895). V. Lm.
Georama (af grek. ge, jord, och horan, se),
utsikt öfver jordens hela yta, åstadkommen
därigenom, att å inre sidan af en ihålig kolossal
sfär, i hvars medelpunkt åskådarplatser befinna
sig, en geografisk bild af jordklotets yta
är anbringad. E. E.
Georg, den helige. Se Göra n.
Georg P ö d i e b r a d, konung i Böhmen, L 1420,
d. 22 mars 1471, var son af Viktorin Boczko till
Kunstatt och Podiebrad samt Anna v. Wartenberg,
uppträdde på den husitisk-nationella sidan
redan i striden mot kejsar Sigismund och
konung Albrekt II (han deltog i slagen vid
Lipan 1434 och Tabor 1439) samt upphöjdes
1444, efter Ptacek v. Pirk-steins död, till
det utrakvisfciska partiets ledare. Genom
skicklighet och energi, med list och våld
ökade han sitt partis krafter och förvärfvade
sig själf stort anseende. Efter att ha genom
öfverrask-ning bemäktigat sig Prag (sept. 1448)
lät G. 1452 välja sig till riksföreståndare,
i hvilket ämbete han på sex år bekräftades
af konung Vladislav Postu-mus 1453. Efter
Vladislavs död (1457) genomdref G. med lock
och pock sitt val till konung (1458). Han blef
emellertid krönt, först sedan han i hemlighet
förbundit sig att återinföra den katolska kyrkan
i Böhmen (1459). Inom kort tvingade han Mähren,
Schlesien och Lausitz till underkastelse samt
förmådde kejsaren och kurfurstarna att erkänna
honom såsom konung. 1461 gjorde G. verkligen
ett försök att genomföra unionen med katolska
kyrkan, men blef snart tvungen af sitt folk att
bryta med påfven. Påfven (Paul II) å sin sida
hetsade alla G:s fiender mot honom och lyste
honom slutligen i bann (1466). Återstoden af
G:s lifstid upptogs af ständiga strider med det
katolska herreförbundet i Böhmen och med konung
Mattias Gervinus i Ungern, bannlysningsbullans
verkställare. Oaktadt Mattias i Vilemov blef
omringad och tvungen till fred (febr. 1469),
lät han af katolikerna hylla sig till Böhmens
konung. För att vinna Polens bistånd lät då
G. utropa polske tronföljaren, Vladislav, till
sin efterträdare (juni s. å.) och förenade sig
samtidigt med kejsaren, hvarefter han tvang
Mattias att börja fredsunderhandlingar. Innan
dessa hunno afslutas, afled emellertid G.,
efterlämnande tvenne söner, Viktorin och
Henrik (Hynek), hvilka kallade sig hertigar
af Münsterberg och grefvar af Glatz. Hans ätt
fortlefde på manssidan till 1647. - G. var
otvifvelaktigt varmt fosterlandsälskande och
skildras af Æneas Silvius som anstucken af
husitismen, men eljest rättskaffens och ädel. Med
energi och öfverlägsen klokhet ledde han under en
förvirrad tid Böhmens öden. Hans häftighet och
ärelystnad försatte honom emellertid mot slutet
af hans regering i svårigheter, som blefvo honom
öfvermäktiga. Jfr A. Bachmann, "Böhmen und seine
nachbarländer unter Georg von Podiebrad 1458-61"
(1878) och "Deutsche reichsgeschichte
im zeitalter Friedrichs III.
und Max I.". bd l (1884).
(V.s-g.>
Georg 1. Jörgen, dansk prins, f. 21 april 1653,
d. 8 nov. 1708, var son till konung Fredrik
III. Han gifte sig 28 juli 1683 med engelske
konungen Jakob II:s yngre dotter Anna och
stannade därefter i England. 1689 blef han hertig
af Cumberland samt vid sin gemåls tronbestigning
(1702) storamiral och ge-neralissimus, dock utan
verkligt inflytande. E. Ebg.
Georg (ngrek. Georgias), hellenernas konung,
andre son af prins Kristian af Glücksborg,
sedermera konung Kristian IX af Danmark,
och Lovisa af Hessen-Kassel, f. 24 dec. 1845 i
Köpenhamn. Såsom dansk prins hette han Kristian V
i 1-h e l m Ferdinand Adolf Georg. 30 mars 1863
valdes han enhälligt, på engelska regeringens
förslag, af grekiska nationalförsamlingen till
konung, och en depu- [ tation, med amiral Kanaris
i spetsen, sändes till Danmark, hvars regering
som villkor för anbudets mottagande fordrade,
att England skulle afträda Joniska öarna till
Grekland och försäkra prinsen om en årlig
lifränta af 12,000 pd st. (omkr. 216,000 kr.),
oberäknadt den civillista, som Grekland lämnade
honom. 5 juni 1863 undertecknades i London
ett protokoll om denna sak, och dagen därefter
skedde deputationens högtidliga mottagande på
Kristiansborgs slott, hvarvid konung Fredrik
VII gaf sin frände det rådet att sluta sig
nära till sitt nya folk och troget värna
dess författning. G. blef därefter förklarad
myndig och afsade sig 12 sept. sin arfsrätt
till danska tronen till förmån för sin yngre
broder, Valdemar. Åtföljd af grefve Spon-neck,
hvilken skulle vara hans personlige rådgifvare,
landade G. i Aten 30 okt. 1863 och aflade 28
nov. s. å. ed på den nya författningen. I
nov. 1865 nödgades G. att aflägsna grefve
Sponneck, hvilkens inblandning i statsärendena
väckt grekernas missnöje. G. har förstått att
göra sitt personliga inflytande gällande på sitt
lands regering midt under häftiga partistrider
och en mängd ministärföränd-ringar, på samma gång
han kraftigt värnat dess fria författning och
parlamentariska statsskick. Därigenom lyckades
det honom ock att hålla folket tillbaka, då
allmänna meningen 1878 och 1880 fordrade krig
mot Turkiet; men genom besök vid stormakternas
hof bidrog han i väsentlig grad till
gränsutvidgningen mot Tessalien 1881. Däremot
ansåg han det nödvändigt för dynastiens bestånd
att i febr. 1897 sända trupper till Kreta med
anledning af turkarnas framfart därstädes och
förklarade, trots stormakternas ogillande, sin
afsikt vara att förena ön med moderlandet. Detta
ledde i april s. å. till öppet krig med turkarna,
och dess olyckliga utgång tycktes t. o.’m. hota
hans krona. - Faran var dock snart förbi, och
kort därefter fick hans andre son, Georg, enligt
stormakternas vilja, såsom öfverkommissarie
högsta ledningen af förvaltningen^ på Kreta,
och denna ö, som hade varit stridens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
