dottern Mariana blef 1841 förmäld med sedermera
konung Fredrik VII i Danmark, men skild från honom 1846.
6.
G., prins af
Preussen, son till konung
Fredrik Vilhelm III:s brorson, prins Fredrik,
f. 1826, d. 1902, var sedan 1866 general af
kavalleriet och utgaf under pseudonymen
G.
Conrad en mängd dramatiska dikter, såsom
Phädra,
Medea,
Katharina von Medici,
Raphael Sanzio m. fl.
En samling af de äldre bland dessa utgafs i 4 bd 1870.
Som författare var G. eklektiker och dilettant. Jfr en
uppsats af v. Olfers i "Hohenzollern-jahrbuch", bd 6 (1903).
7.
G., hertigar och konung af
Sachsen.
a)
G. den skäggige, hertig af
Sachsen,
Albrekt den djärfves son, f. 1471, d. 1539,
ärfde 1500 efter sin fader de sachsisk-albertinska
länderna och tillbytte sig sedan af sin yngre
broder Henrik, mot Freiberg och Wolkenstein,
arfståthållarskapet Friesland, hvilket han
1514 sålde till Österrike mot 200,000 floriner.
G. var en af reformationens häftigaste motståndare,
icke därför att han var blind för de stora
bristfälligheterna i kyrkan och behofvet af en
reformation, men emedan han ansåg en ringa munk
som Luther icke vara rätte mannen att genomföra
reformerna. Sedermera blef han genom Luthers
skoningslösa polemik så uppretad, att han
identifierade reformationen med alla dess
utväxter och sökte undertrycka den i sitt
land genom ytterlig stränghet. Där lyckades
han dock så mycket mindre, som hans broder
Henrik, hvilken skulle ärfva tronen, slöt
sig till reformationen. Binamnet erhöll G.
däraf, att han efter sin gemål Barbaras af
Polen död (1534) lät skägget växa.
Jfr v. Welck, "G. der bärtige, herzog
von Sachsen" (1900). -- b)
G. II, hertig af
Sachsen-Meiningen-Hildburghausen, f. 2 april
1826, efterträdde 20
<img l>
sept. 1866 sin fader, hertig Bernhard, hvilken
då nedlade regeringen. G. är sedan 1868
general i preussiska infanteriet och deltog
i fransk-tyska kriget. Han har visat stort
intresse för konsten i allmänhet och teatern i
synnerhet samt uppoffrat betydande summor för
åstadkommandet af en mönsterskådespelartrupp,
Meiningarna (se d. o.), hvars inflytande
på den nutida skådespelarkonsten i många länder
varit betydande. G., som 1850--55 var förmäld med
Alberts af Preussen dotter Fredrika och 1858--72
med Feodora af Hohenlohe-Langenburg, är sedan 18
mars 1873 morganatiskt gift med Helena Franz,
baronessa till Heldburg. -- Hans äldste son
är arfprins Bernhard, f. 1851 och sedan 1894
befälhafvare för 6:e armékåren samt 1878 gift
med kejsar Vilhelm II:s syster Charlotta; en
yngre son, Ernst, f. 1859, lefver som målare
i München. -- c) G., konung af
Sachsen, f. 8
aug. 1832, d. 15 okt. 1904, andre son till konung
Johan och drottning Amalia, anförde i 1866 års
krig som generalmajor 1:a sachsiska kavalleribrigaden
och i 1870--71 års krig först 1:a
sachsiska divisionen, därpå någon tid 12:e
(sachsiska) armékåren (sedan brodern, kronprins
Albert, fått befälet öfver Maasarmén). 1873
blef G. vid sin broder Alberts tronbestigning
kommenderande general för 12:e (sachsiska)
kåren samt 1888 generalfältmarskalk
och generalinspektör för 3:e tyska
arméinspektionen. Han efterträdde 19 juni 1902
sin broder Albert på Sachsens tron (se om hans
regeringstid
Sachsen, historia). G. förmäldes
1859 med Maria Anna af Portugal (f. 1843,
d. 1884) och hade med henne fem söner (däribland
Sachsens nuv. konung Fredrik August; se
Fredrik,
sp. 1307--08) och två döttrar. Jfr
v. Schimpff, "Prinz G. von Sachsen" (1899), och
Sturmhoefel, "Zu könig Georgs gedächtniss" (1905).
8.
G., furstar af
Waldeck:
a)
Georg Fredrik, grefve, sedermera furste
af
Waldeck, krigare, son till grefve Vollrad
IV af Waldeck-Pyrmont och markgrefvinnan Anna
af Baden-Durlach, f. 31 jan. 1620 i Arolsen,
d. där 19 nov. 1692, gick 1641 i holländsk
<img r>
militärtjänst och gifte sig i Holland
1642 med Elisabet Charlotta, en dotter till
generalstaternas fältmarskalk grefve Vilhelm af
Nassau-Dillenburg. 1652 blef han i Brandenburg
generallöjtnant och geheimeråd och utöfvade
några år ett betydligt inflytande på politiken
i anti-habsburgsk anda. Sedan kurfurst Fredrik
Vilhelm 1656 ingått förbund med Karl X Gustaf,
vardt G. befälhafvare för de hjälptrupper,
som opererade tillsammans med svenskarna i
Polen. I juni 1658 blef han svensk general
af kavalleriet. När kurfursten af Brandenburg
bröt med Sverige, fordrade han, att G. skulle
lämna den svenska tjänsten. Då G. ej hörsammade
detta, indrogos hans på brandenburgskt område
belägna andliga län (johannitkomturiet Lagow och
domprosteriet i Halberstadt). 1658--59 förde han
befäl å det af svenskarna ockuperade Fyn och en
del af Jylland. I sept. 1659 begaf han sig till
Tyskland i en hemlig beskickning med uppgift att
förmå Hessen-Kassel att medla emellan Sverige
och Brandenburg och, om en sådan medling ej kunde
komma till stånd, deltaga i en af svensk-franska
trupper i förening med trupper från Sveriges
allierade i sydvästra Tyskland tilltänkt
diversion mot Österrike och Brandenburg. Freden
1660 gjorde G:s tjänst ej vidare nödig, och
30 maj s. å. gafs honom afsked med en pension
af 3,000 (sedan 1 okt. s. å. 4,000) rdr. (Jfr
G:s i riksarkivet befintliga stora samling bref
till K. M:t 1656--65.) Efter sin brorsons död
1664 blef G. regerande grefve af Waldeck, deltog
s. å. såsom riksarméns fältmarskalklöjtnant i
slaget vid S:t Gotthard, gick 1665 i lüneburgsk
tjänst och var 1672--78 holländsk fältmarskalk och
Vilhelm III:s af Oranien militäre rådgifvare i
kriget emot Frankrike. Sedermera återvände han
till sitt grefskap, kastade sig in i politiken
såsom en oförsonlig fiende till Ludvig XIV och
