lyckades bringa till stånd en mot Frankrike riktad defensivallians mellan kejsaren, kurfursten af Bajern samt de bajerska, öfverhessiska och öfverrhenska kretsarna (recessen i Laxenburg 1682; "Waldeckska recessen"), "hans lifs största triumf", som förskaffade honom furstetitel. I spetsen för alliansens trupper bidrog han till Wiens befrielse från turkarna (1683) och kämpade sedermera i Ungern. Såsom generalkapten kommenderade han 1688--90 holländarna mot fransmännen, segrade 1689 vid Walcourt (i Namur), men blef 1690 slagen vid Fleurus. 1691--92 var han Vilhelm III:s generalstabschef. Då G. afled sonlös, utslocknade med honom huset Waldecks Eisenberglinje. Enligt P. L. Müllers omdöme (i "Allg. deutsche biographie") var G. "näst den store kurfursten måhända den bäste man, som Tyskland då egde". Jfr Erdmannsdörfer, "Graf Georg Friedrich von Waldeck, ein preussischer staatsmann" (1869), och P. L. Müller, "Wilhelm III von Oranien und Georg Friedrich von Waldeck" (2 bd, 1873--80). -- En kusin till G., grefve Josias af Waldeck, och en annan frände, grefve Johan af Waldeck, tjänade samtidigt med honom i svenska hären, den förre som öfverste, den senare som generalmajor. b) G. Viktor, furste af Waldeck-Pyrmont, f. 1831, d. 12 maj 1893, efterträdde 1845 sin fader, Georg Henrik Fredrik, och öfvertog 17 aug. 1852 själf regeringen. Genom accessionsfördraget af 18 juli 1867 och militärkonventionen af 6 aug. s. å. öfverlät G. (från och med 1 jan. 1868) åt Preussen den civila och militära förvaltningen af furstendömet. G. förmäldes 26 sept. 1853 med Helena af Nassau (f. 1831, d. 1888), en syster till änkedrottning Sofia af Sverige, och fick med henne en son, Fredrik (f. 1865, sedan 1893 furste af Waldeck), och fem döttrar, bland dem Emma (se d. o.), änkedrottning af Nederländerna. 1891 gifte han om sig med prinsessan Lovisa af Glücksburg (f. 1858). 1--7. (^{V. S--g.}) 8 a. ^{J. Th. W.} George [dʃ<over>å</over>'dʃ], engelsk namnform för Georg. George, Lake [lei'k dʃ<over>å</over>'dʃ], sjö i nordöstra delen af nordamerikanska staten New York, s. ö. om Adirondack-bergen, 57 km. lång, 1--6 km. bred och ända till 120 m. djup. Sjön är 119 kvkm. stor, ligger 104 m. ö. h. och afflyter vid nordöstra ändan till den 74 m. lägre Lake Champlain. Sjön omgifves af skogbevuxna berg, som mångenstädes stupa brant i vattnet, och har 250 öar och holmar. Den besökes mycket om sommaren af turister och är omgifven af en mängd hotell. George [dʃ<over>å</over>'dʃ], kustfort i Skottland utanför Inverness. ^{L. W:son M.} George [ge'årge], Leopold, tysk filosof, f. 1811, d. 1874 som professor i filosofi i Greifswald. I sin filosofi visar han sig påverkad af Hegel och Schleiermacher, hvilkas åsikter han på ett originellt sätt förbinder med hvarandra. Skrifter: Über princip und methode der philosophie (1842), System der metaphysik (1844), Die fünf sinne (1846), Lehrbuch der psychologie (1854), Die logik als wissenschaftslehre (1868) m. fl. ^--e. George [dʃ<over>å</over>'dʃ], Henry, nordamerikansk nationalekonomisk skriftställare och agitator, f. 2 sept. 1839 i Philadelphia, d. 29 okt. 1897 i New York, företog i sin ungdom vidsträckta resor, arbetade en tid som typograf i sin födelsestad och begaf sig 1858 till Kalifornien för att söka sin lycka som guldgräfvare. Men han hade ingen framgång och egnade sig åt tidningsmannayrket, inom hvilket han ådagalade stor skicklighet. 1871 uppsatte han "San Francisco post" och därefter ett billighetsblad. Sedan han innehaft ett par kommunala tjänster, flyttade han från San Francisco till New York, där han var verksam bl. a. som redaktör för veckotidningen "Standard". Såsom "det förenade arbetarpartiets" kandidat till borgmästare i New York vid valet 1886 samlade han en öfverraskande hög minoritetssiffra. Han var "nominerad" till samma kandidatur, när döden träffade honom. <img r>

G. utvecklade utomordentlig energi som skriftställare och talare; i sistnämnda egenskap korsade han Förenta staterna och Canada i olika riktningar, besökte flera gånger Storbritannien och Irland samt 1890 Australien och Nya Zeeland. Bland hans skrifter märkas Our land and land policy (1871), Progress and poverty (1879; "Framåtskridandet och fattigdomen", 1884), hans förnämsta arbete, The irish land question (1880), Protection or free trade (1886; "Protektionism eller frihandel?", 1888), The condition of labor (1891; "Den sociala grundorätten", 1907), ett öppet bref till påfven Leo XIII som svar på dennes encyklika i arbetarfrågan, The science of social problems (1898). Jordfrågan var hufvudtemat i G:s verksamhet. Han betraktade det sociala spörsmålet icke som ett produktions-, utan som ett fördelningsproblem. Samtidigt med att framåtskridandet ökade jordräntan, utgjorde den oinskränkta privata eganderätten till denna ränta orsaken till fattigdomen och de sociala missförhållandena i allmänhet. Botemedlet däremot låge i jordräntans konfiskering. Utgångspunkten för detta G:s stora reformprogram är det skarpa särskiljandet mellan å ena sidan de värden, som utgöra resultatet af enskildas ansträngningar, och å andra sidan de värden, hvilka skapats af samhället själft. På det sålunda samhällsskapande "nakna jordvärdet" (unimproved value), men icke å det värde, som uppstått genom nedlagdt kapital och arbete, skulle läggas en skatt, så långt som möjligt motsvarande den på samma "nakna värde" uppkomna jordräntan. Enär denna skatt komme att vara tillräcklig för fyllande af alla samhällets behof, skulle alla andra skatter upphäfvas i sammanhang med införandet af denna enda (single tax). Privatkapitalet skulle förbli oantastadt, och den privata innehafvande- och bytesrätten till jorden skulle bibehållas. G. sökte bevisa, att denna stora omläggning af skattesystemet skulle enormt öka samhällets produktionsförmåga. Kapital, arbete och företagsamhet komme ej längre att lida af en tryckande skattebörda, och medan skatt på kapital inskränkte detta, kunde skatt på jordvärdet icke medföra inskränkning af själfva jorden. Genom "single tax" komme jorden att blifva bättre åtkomlig för