industriella syften, eftersom denna skatt
gjorde det svårare för innehafvarna af
värdefull mark, hvilken de själfva ej vilja
nyttja, att i afvaktan på högre pris låta
den ligga obrukad. Och i öfrigt skulle den
utvecklingshämmande ojämnheten i det nuvarande
skattesystemets verkningar bortfalla. G., som i
befolkningsfrågan motsatte sig Malthus' teorier
och i lönefrågan omfattade produktivitetsteorien,
förlänade alltid en etisk färg åt sin ekonomiska
framställning. Dennas glansfulla enkelhet och
entusiastiska glöd förskaffade honom snart nog
växande skaror af hängifna anhängare först och
främst i hans eget land och i Canada, hvarest
jordbesittningsförhållandena, jordhandeln och
jordspekulationerna voro den miljö, i hvilken
G:s teorier vuxit fram och som beredde åt deras
förkunnande en ganska allmän ljudbotten. Men
"georgeismen" har i Nord-Amerika äfven stött
på starkt motstånd, dels på konservativt, dels
på rent marxistiskt håll. Emellertid förklara
också G:s motståndare i hans eget land, att
han där utförde ett synnerligen betydelsefullt
arbete för väckande af det socialekonomiska
intresset i allmänhet. Georgeismen har vidare
vunnit stor terräng i Australien, Nya Zeeland
och i olika europeiska länder. Visserligen
är det endast i Danmark, som den behärskar
hela den jordreformistiska rörelsen, medan
den fullständigt tryckt sin prägel på en af
liknande rörelser i Storbritannien. Men i Europas
öfriga länder har jordreformrörelsen antingen
fått sin egentliga impuls från G:s verksamhet
och lära eller ock af dem rönt ett väsentligt
inflytande. Jfr
D. Davidson, "Henry George och den sociala frågan" (i "Nord. tidskr.", 1886),
E. Palmstierna, "Jordreform och georgism" (1907),
Sv. Brisman, "Jordreformen" (s. å.),
Ernst Bring, "Jordreformen" (1908). --
Henry G. junior, den föregåendes son, f. 1862,
intager en ledande ställning inom den rent georgeistiska
rörelsen i Förenta staterna och har utgifvit
Life of Henry George (1900).
E. H. T.
George [dʃ<over>å</over>'dʃ],
David Lloyd-, engelsk
statsman. Se
Lloyd-George.
George [geå'rge],
Stefan, tysk skald,
f. 12 juli 1868 i Büdesheim, Rhenhessen,
studerade filologi och konsthistoria i
Paris, Berlin och München. 1892 började han
utgifva den blott för vänner och invigda
tillgängliga tidskriften "Blätter für die
kunst"; för den stora publiken har det sedan
föranstaltats två urval, 1899 och 1904. I
denna tidskrift offentliggjorde G. flertalet
af sina dikter och sökte jämte sina kamrater
(Hugo von Hofmannsthal m. fl.) att skapa en ny
lyrik. Som program för denna gäller tidskriftens:
"Vi vilja ingen uppfinning af historier, utan
återgifvande af stämningar, ingen betraktelse,
utan framställning, ingen underhållning, utan
intryck." Karakteristisk är den energiska
koncentrationen, som inskränker dikten till
själfva hufvudmomentet och isolerar detta från
alla exoteriska element. G. har genomfört denna
lyriska förtätning i framställningen så till det
yttersta, att hans stil ofta är svårtillgänglig
och gåtfull, hvarför hans fiender förklarat honom
för "halft om halft en poetisk charlatan". G. har
emellertid vunnit en individuell, välljudsfull
och symboliskt suggestiv uttrycksform, som
äfven spelat en viktig roll såsom opposition
mot allehanda schablon och slentrian. Hans konst
är en intensiv skönhetskult, fientlig mot både
naturalismen och den prerafaelitiska idealismen,
och är vanligen klädd i historiska kostymer af
drömsk, målerisk stämning. G:s diktsamlingar äro
Hymnen,
Pilgerfahrten,
Algabal,
Die bücher der hirten- und preisgedichte, der sägen und sänge und der hängenden gärten,
Das jahr der seele,
Der teppich des lebens und die lieder von traum und tod,
Tage und täten;
vidare har han tolkat Baudelaires dikter,
"Die blumen des bösen". Äfven den yttre utstyrseln
af G:s arbeten är egenartad och utsökt. Se Klages'
och Zwymanns skrifter om G. (båda 1902). --
På vår yngsta konstlyrik har G. haft inflytande.
R--n B.
George Egerton [dʃ<over>å</over>'dʃ e'dʃətn],
pseudonym för engelska författarinnan
M. C. Bright.
George Eliot [dʃ<over>å</over>'dʃ e'liət],
pseudonym för engelska författarinnan Marian Cross (se
Cross).
Georgeismen [dʃ<over>å</over>'dʃ-]. Se
George, Henry.
Georgenswalde [geå'rgens-], gods i preussiska
reg.-omr. Königsberg (Ostpreussen). Kalla
och varma hafsbad. Omkr. 400 kurgäster.
Ln.
Georgenthal [geå'rgen], by och klimatisk kurort
i Sachsen, 387 m. ö. h. 1,547 kurgäster (1905).
Ln.
Georges [ʃårʃ], fransk namnform för
Georg.
Georges [ʃårʃ],
Marguerite Joséphine Weimer,
fransk skådespelerska, mest bekant som
"mademoiselle G.", f. 1787 i Bayeux, d. 1867
i Passy, debuterade 1802 på Théâtre français,
vann storartad framgång genom sin skönhet och
den mäktiga intelligensen i sitt spel samt
blef societär vid teatern 1804. Hon säges ha
<img r>
stått i kärleksförhållande till Napoleon I,
och detta skall ha varit orsaken till att
hon 1808 plötsligt lämnade Paris. Efter att ha
uppträdt i Ryssland och Tyskland återvände hon
1813 till Paris, där hon åter var anställd till
1818 vid Théâtre français, från 1822 vid Odéon
och 1831--49 vid Porte-Saint-Martinteatern,
där hon blef ett stöd för det nya romantiska
dramat. Till hennes förnämsta uppgifter räknas de
klassiska drottningrollerna
Clytemnestre,
Dido,
Sémiramis och
Mérope
samt titelrollerna i Hugos dramer
Lucrèce Borgia och
Marie Tudor.
1840--42
gjorde hon konstresor genom Italien, Tyskland och Ryssland.
Till sist var hon lärarinna vid konservatoriet i Paris.
(
E. F--t.)
Georges [geå'rges],
Karl Ernst, tysk
lexikograf, f. 1806 i Gotha, d. där 1895,
sedan 1846 öfverlärare vid gymnasiet därstädes,
började redan som skolyngling att arbeta i den
latinska lexikografien. Efter att tillsammans
med Lünemann ha utgifvit 7:e uppl. af Schellers
Lateinisch-deutsches handwörterbuch
utarbetade han ensam 8:e och 9:e uppl. af detta
arbete, hvilka han väsentligt förbättrade, och
slutligen utgaf han 1848 i sitt eget namn 10:e
uppl., som var ett fullkomligt nytt arbete (dettas
7:e uppl. utkom 1880). 1830--34 offentliggjorde han
Deutsch-lateinisches handwörterbuch (6:e uppl. 1870),
1864--65
Kleines lateinisch-deutsches und deutsch-lateinisches handwörterbuch och
1876
Lateinisch-deutsches schulwörterbuch,
hvilka alla gått ut i flera uppl. 1863 fick
G. titeln professor.
