1011 Georgijevsk-Georgiska språket och litteraturen 1012 medaljer, hvilka bevara minnet af konungens bragder och företag. 1754 utförde G. en stor medalj .öfver landtgrefven af Hessen-Kassel. Dessutom arbetade han med framgång på upphjälpandet af myntet i Berlin. G. tog 1782 afsked från sin be-iattning och bosatte sig åter i Stockholm. Där utgaf han ett par småskrifter Theori om zirater (1786) samt Något med svaga järgor, eller uti prosa skrefne målningar och fabler (1787), bevis på att G. var både en tänkande konstnär och en i sin tids smak bildad vitterlekare. - Af G :s svenska arbeten må i. ö. nämnas medaljen öfver Maupertuis' lappländska resa 1736, hans tidigaste verk, och den i Berlin präglade minnespenningen öfver hans bröllop (1754), ett litet förtjusande arbete, som visar, att G. var en särdeles finbildad och elegant medaljör. -rn.* 3. Pehr Evert G., son till G. l, ämbetsman, f. 20 aug. 1759 i Uppsala, d. 2 dec. 1808 i Stockholm, utnämndes 1783 till vice notarie i Svea hofrätt, användes därefter i domarvärf i Finland, befordrades 1797 till hofrättsråd i Åbo hofrätt samt förordnades 1798 till revisionssekreterare och föredragande i egodelningsmål rörande Finland. S. å. blef han underståthållare i Stockholm, utnämndes 1802 till landshöfding i Stockholms län och 1803 ull ledamot af Högsta domstolen. G. egde stort anseende såsom administrativ ämbetsman och förenade med klassisk bildning en sällsynt gåfva att uttrycka sig både i tal och skrift. - Hans son, lagmannen och tituläre statssekreteraren Karl G., f. 1787, d. 1837, adlades 1818 och antog namnet af Georgii; dennes adliga ätt utgick på manssidan 1890. Georgijevsk [ge-], stad i ryska kaukasiska guv. Terek, nära Kuma. 11,532 inv. (1897). Nederlagsplats för vapen och ammunition för Kaukasushären. Tillverkning af läder, tegel, olja; betydlig handel med siden, frukter och juvelerararbeten. G. anlades 1777 som fästning, men fästningsverken äro nu slopade. (J. F. N.) Georgi'llas [ge-], Emanuel (grek. 'E^avovqk FscoQyiUäg), vulgärgrekisk skald från slutet af 15 :e årh., äfvenledes känd såsom ifrig förfäktare af den kyrkliga unionen. Hans märkligaste dikt Pesten på Rhodos, som fått sitt ämne från den 1498 på Ehodos Tasande pesten, står Spaneasdikterna (se d. o.) andligt nära; den framställer nämligen pesten som ett himmelens straff för det syndiga, utsväfvande lifvet på ön och söker att leda invånarnas sinnen tillbaka på dygdens stig. Kulturhistoriskt intressant är framställningen af de rhodiska damernas luxuösa ioaletter. I inledningen och afslutningen till en annan dikt, Historien om Belisarios, uppmanar skalden kristenheten att rädda det fallna Konstantinopel. G :s diktning (på "politiskt" versmått, stundom rimmadt, stundom orimmadt) är formellt svag, men .gripande genom sin realism och sin uppriktiga fosterlandskärlek. V. Lm. Georgin. Se Dahlia. Geo'rgios [ge-], den nygrekiska namnformen för .Georg. Geo'rgios, metropolit i Nikomedia i Bitynien, bysantinsk homiletiker i 9:e årh., är bekant som en af Fotios' närmaste och trognaste vänner. Åtskilliga af hans tal och predikningar finnas bevarade; flertalet är dock ännu outgifvet. Äfven som kyrklig hymndiktare har G. gjort sig känd. v- Lm. Geo'rgios Akropoli'tes (grek. Fscbpyiog 6 'A noMxrjs), bysantinsk historieskrifvare, f. 1217 i Konstantinopel, d. 1282, sändes som yngling från den af "latinarna" behärskade kejsarstaden till det grekiska hofvet i Nicæa, där han fick sin vetenskapliga utbildning och nådde höga ämbeten. Vän och f. d. lärare åt kejsar Teodor II Laskaris blef den lärde diplomaten af honom t. o. m. utnämnd till general, ett uppdrag, som emellertid ändade med nederlag och fångenskap (1258-60). Efter Kon-stantinopels återeröfring (1261) verkade han som högt ansedd lärd och diplomat och var bl. a. den för kyrklig union stämde kejsarens sändebud vid kyrkomötet i Lyon 1274, där han å kejsarens vägnar aflade ed på den latinska dogmen om "filioque". - G :s stora verk Ghroniké syngrafë (en god, från Escorial härstammande handskrift finns i Uppsala universitetsbibliotek) behandlar tiden från den latinska eröfringen till Konstantinopels återtagande (1203-61), alltså författarens egen samtid. Hans källor äro i följd däraf utmärkta och liksom hans egen framställning trovärdiga; om saklighet och opartiskhet vinnlägger han sig synnerligen. Språket är godt och klart. Äfven retoriska och teologiska skrifter, ja t. o. m. dikter från hans hand äro bevarade. Hans efterlämnade skrifter äro utgifna af Heisenberg (1903). V. Lm. Geo'rgios Amiru'tzes (grek. Fewgyio? o 'ApiQovr-fye), bysantinsk författare från 15:e årh., är mest bekant som konvertit till islam efter Trapezunts fall 1461 och som en af de få bysantinare, som låtit förmå sig att skrifva lofdikter till sultan Muhammed, det bysantinska rikets eröfrare. Dessa dikter äro för öfrigt märkliga som de första i grekisk poesi, som visa konsekvent användning af rim. Tidigare hade samme man skrifvit teologiska skrifter till de ortodoxa dogmernas försvar mot "latinarna". V. Lm. Geo'rgios Mo'nachos (grek. FeæQyiog Mova%6g), ofta benämnd Hamartolos ('AfiaQrcoÅog, d. v. s. syndaren, ett namn, som stundom antogs af botöf-vande munkar), bysantinsk krönikeskrifvare från 9:e årh. Hans krönikeverk (utg. 1859 af Muralt, i af-tryck i Mignes "Patrologia græca", vol. 110; ny uppl. under utg. af de Boor sedan 1904) omfattar enligt bysantinskt bruk världshistorien från Adam fram till författarens egen tid; det slutar med 842. Senare ha fortsättningar tillskrifvits, så att verket i en del handskrifter räcker ända in på 1100-talet. G. ser de historiska händelserna med munkens ögon; verket är därför intressant som kulturhistoriskt dokument, men missvisande som historisk framställning. På de följande århundradenas krönikeskrifning öf-vade det stort inflytande; äfven i öfversättningar till slaviska språk har det haft stor spridning. V. Lm. Geo'rgios Sy'nkellos (grek. Fecbgyiog 6 2vyxe).-Aoff), bysantinsk krönikeskrifvare från slutet af 8:e och början af 9:e årh., är författare till Ekloge chronografias, som skildrar världens historia från skapelsen till 284 e. Kr. Denna skrift är ett mellanting mellan krönika och torr historisk tabell, men rik på sakliga uppgifter, lärd och grundlig samt framgången ur goda källstudier. V. Lm. Georgiska språket och litteraturen. Georgiska språket, äfven kalladt grusiska efter Grusien (af turk. Gürdschi), ryska namnet på landskapet Georgien, eller kharthweliska, efter det inhemska landskapsnamnet Kharthweli l.