Khaṛthli, är hufvudspråket i det gamla riket Georgien (se d. o.) och tillhör den södra gruppen af de kaukasiska språken (se d. o.). Det talas s. om Kaukasus på ett område, som omfattar sydöstra hälften af guv. Kutaïs och norra delen af guv. Tiflis, som är hufvudstad för området. Vid sidan om det talade språket, som är uppdeladt i en del visserligen ej starkt skilda dialekter, och det allmänna skriftspråket finnes en äldre form, som användes som kyrkospråk. Ljudligt karakteriseras georgiskan genom sin rikedom på konsonanter och konsonantförbindelser; formellt hänföres det till de mera utprägladt agglutinerande, i det de flexiviska förhållandena uttryckas medels prefix, suffix och infix. -- Alfabetet, som härleder sig ur det armeniska, föreligger i två arter, hvaraf den vanliga (kursiva) borgerliga skriften är mera afrundad än den äldre prästskriften. -- Den äldsta grammatiken på georgiska är af Sjansjovani (1837; utg. af Tsagareli 1881); Brosset, "Éléments de la langue géorgienne" (1837). Flera arbeten på ryska bl. a. af Tsjubinov (1857, 1885), som ock utgifvit "Dictionnaire géorgien-russe-français" (1840; 2:a uppl. " Georg.-russe et russe-géorg.", 1886--87). En nyare grammatik är A. Dirrs "Theoretisch-praktische grammatik der modernen georgischen (grusinischen) sprache" (1904). -- Jfr Tsagareli, "O grammatitjeskoj literatur gruzinskago jazyka" (Om det georgiska språkets grammatiska litteratur, 1873), R. v. Erchert, "Die sprachen des kaukasischen stammes" (1895), H. Schuchardt, "Zur geographie und statistik der kharthwelischen (südkaukasischen) sprachen" (i Petermanns "Geograph. mitteilungen", 1897), "Über das georgische" (1875), "Über den passiven charakter des transitivs in den kaukasischen sprachen" (Wien-akademiens "Sitzungsbericht", bd 133, 1895), "Karthwelische sprachwissenschaft" (i "Wiener zeitschr. für die kunde des morgenlandes", bd X). Den georgiska litteraturen var i äldre tid mest påverkad af den bysantinsk-grekiska och persiska, i nyare tid har den stått under inflytande af den allmänt västerländska. Den äldre litteraturen föreligger ännu mest i handskrifter (dels i Tiflis tillhörande Georgiska sällskapet och i georgiska furstars ego, dels i europeiska bibliotek). I den äldre litteraturen framträder mest den teologiska (bibeln säges varit öfversatt redan på 400-talet e. Kr.; i tryck först 1743 i Moskva, de äldsta handskrifter från 900-talet på Athos). Historiska arbeten: "Kharthlis thsxovreka" (Georgiens historia) från början af 1700-talet (utg. af Tsjubinov 1849--57). Dikter: det stora nationaleposet "Vepxvis t'gaosani" (Mannen i tigerhuden) och Rusthaveli från 1300-talet; nyare diktare: A. Tšavtšavadze, Bàratašvili, Eristavi (Eristov), romanförfattarinnan Melania Radridze. Mest förtjänta om den georgiska litteraturen äro den infödde georgiern Tsjubinov, fransmannen Brosset, georgiern Tsagareli samt tysken Schuchardt. K. F. J. Georgsdaler (Georgsthaler), num., silfvermynt i dalerform, med bilden af den hel. Georg i kamp med draken. Sådana slogos af påfvar, af släkten Fugger samt i Liëge, Kremnitz (Ungern), Sverige, Ryssland o. s. v. Omtyckta voro i synnerhet de för grefvarna af Mansfeld slagna från 1521 -23 och 1609-13; de buros som amuletter af krigsmän och eftergöras numera fabriksmässigt till kvinnosmycken. Georgsharpan (lat. Harpa Georgii], astron. Abbo-ten Maximilian Hell föreslog 1789, att man omedelbart s. om Oxens stjärnbild skulle, till engelske konungen Georg III :s ära, infoga en konstellation med detta namn. Ehuru stjärnbilden finnes utsatt på åtskilliga himmelskartor, har förslaget dock ej lyckats vinna burskap inom astronomien. A. L-n.* Georgskanalen. 1. (Eng. S:t George's channel), sund mellan Wales och Irland, förenar Irländska sjön med Atlantiska hafvet. - 2. Den sydligaste af Donaus utloppsarmar. Se Donau, sp. 709. Georgsorden. I flera länder ha instiftats riddar-ordnar, som bära namn efter den hel. Georg (se Göran, den helige). Till detta populära helgons ära stiftades t. ex. engelska Strumpebandsorden (se d. o.), hvilken stundom plägat kallas Engelska Georgsorden. S:t Georgsordnar funnos i konungarikena Båda Sicilierna och Hannover samt finnas ännu i Bajern och Ryssland; om dem se Ordnar. Georgsstjärnan, astron. Se Uranus. Georgsthaler. Se Georgsdaler. Georgswalde [ge-], stad i bömiska reg.-omr. Schluckenau, nära sachsiska gränsen. 6,487 inv. (1900; som kommun 8,132 inv.), mest tyskar. Staden anlades i början af 17 :e årh. och har en mycket mångsidig industri, är särskildt bekant för sina förträffliga linneväfnader. Mineralkällor. (J. F. N.) Geoskopi (af grek. ge, jord, och skopéi'n, skåda), undersökning af fysiska förlopp under jordytan, i synnerhet med afseende på temperaturförhållandena (jfr Jordtemperatur). Geostatik (af grek. ge, jord, och statikë, jämvikt), mek., läran om fasta kroppars jämvikt. Geotaxl (af grek. ge, jord, och ta!xis, ställning), bot., en af tyngdkraftens inverkan bestämd rörelse hos själfrörliga organismer, t. ex. flagellaten Eu-glena (se Flagellata). H. Hn. Geotektonik, Arkitektonisk geologi 1. Tektonik (af grek. ge, jord, och tektonikë, byggnadskonst), läran om berggrundens formförhållanden och de sätt, hvarpå den är uppbyggd, dess arkitektoniska beskaffenhet. Jfr Geologi. - Geotektõnisk, som har afseende på geotekto-niken. - Geotektoniska processer, sådana geologiska förlopp, som åstadkommit eller inverkat på bergbyggnaden och på de däri ingående bergarternas struktur, t. ex. vecknings-, tryck- och sträckningsprocesser. E. E. Geotermomëter (af grek. ge, jord, och termometer, se d. o.). Se Jordtermometer. Geotropi;sm (af grek. ge, jord, och tro'pos, vändning), bot., den egenskapen hos växterna, att deras organ förmå att intaga och behålla ett visst läge i förhållande till tyngdkraftens riktning. Man talar om positiv och negativ geotropism, d i a-geotropism och transversalgeotro-pism, alltefter det läge i förhållande till gravitationsriktningen, som organet sträfvar att intaga. Som exempel på positivt geotropiska organ kunna nämnas först och främst rötter hos groddplantor. Dessa växa nedåt, under det att stammen växer uppåt. Lägges en dylik rot horisontellt, böjer den sig snart mer eller mindre skarpt nedåt (se fig.). Böjningen inskränker sig till rotens sträckningszon och förekommer därför