Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georgijevsk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Khaṛthli, är hufvudspråket i det gamla
riket Georgien (se d. o.) och tillhör den
södra gruppen af de kaukasiska språken (se
d. o.). Det talas s. om Kaukasus på ett
område, som omfattar sydöstra hälften af
guv. Kutaïs och norra delen af guv. Tiflis,
som är hufvudstad för området. Vid sidan om
det talade språket, som är uppdeladt i en del
visserligen ej starkt skilda dialekter, och det
allmänna skriftspråket finnes en äldre form, som
användes som kyrkospråk. Ljudligt karakteriseras
georgiskan genom sin rikedom på konsonanter och
konsonantförbindelser; formellt hänföres det
till de mera utprägladt agglutinerande, i det de
flexiviska förhållandena uttryckas medels prefix,
suffix och infix. – Alfabetet, som härleder
sig ur det armeniska, föreligger i två arter,
hvaraf den vanliga (kursiva) borgerliga skriften
är mera afrundad än den äldre prästskriften. –
Den äldsta grammatiken på georgiska är af
Sjansjovani (1837; utg. af Tsagareli 1881);
Brosset, "Éléments de la langue géorgienne"
(1837). Flera arbeten på ryska bl. a. af
Tsjubinov (1857, 1885), som ock utgifvit
"Dictionnaire géorgien-russe-français" (1840;
2:a uppl. " Georg.-russe et russe-géorg.",
1886–87). En nyare grammatik är A. Dirrs
"Theoretisch-praktische grammatik der modernen
georgischen (grusinischen) sprache" (1904). –
Jfr Tsagareli, "O grammatitjeskoj literatur
gruzinskago jazyka" (Om det georgiska språkets
grammatiska litteratur, 1873), R. v. Erchert,
"Die sprachen des kaukasischen stammes" (1895),
H. Schuchardt, "Zur geographie und statistik
der kharthwelischen (südkaukasischen) sprachen"
(i Petermanns "Geograph. mitteilungen", 1897),
"Über das georgische" (1875), "Über den passiven
charakter des transitivs in den kaukasischen
sprachen" (Wien-akademiens "Sitzungsbericht", bd
133, 1895), "Karthwelische sprachwissenschaft"
(i "Wiener zeitschr. für die kunde des
morgenlandes", bd X).
Den georgiska litteraturen var i äldre tid mest
påverkad af den bysantinsk-grekiska och persiska,
i nyare tid har den stått under inflytande af den
allmänt västerländska. Den äldre litteraturen
föreligger ännu mest i handskrifter (dels i
Tiflis tillhörande Georgiska sällskapet och
i georgiska furstars ego, dels i europeiska
bibliotek). I den äldre litteraturen framträder
mest den teologiska (bibeln säges varit öfversatt
redan på 400-talet e. Kr.; i tryck först 1743 i
Moskva, de äldsta handskrifter från 900-talet
på Athos). Historiska arbeten: "Kharthlis
thsxovreka" (Georgiens historia) från början af
1700-talet (utg. af Tsjubinov 1849–57). Dikter:
det stora nationaleposet "Vepxvis t’gaosani"
(Mannen i tigerhuden) och Rusthaveli från
1300-talet; nyare diktare: A. Tšavtšavadze,
Bàratašvili, Eristavi (Eristov),
romanförfattarinnan Melania Radridze. Mest
förtjänta om den georgiska litteraturen äro den
infödde georgiern Tsjubinov, fransmannen Brosset,
georgiern Tsagareli samt tysken Schuchardt.
K. F. J.
Georgsdaler (Georgsthaler), num., silfvermynt i
dalerform, med bilden af den hel. Georg i kamp
med draken. Sådana slogos af påfvar, af släkten
Fugger samt i Liëge, Kremnitz (Ungern), Sverige,
Ryssland o. s. v. Omtyckta voro i synnerhet de
för grefvarna af Mansfeld slagna från 1521 -23
och 1609-13; de buros som amuletter af
krigsmän och eftergöras numera fabriksmässigt
till kvinnosmycken.
Georgsharpan (lat. Harpa Georgii],
astron. Abbo-ten Maximilian Hell föreslog
1789, att man omedelbart s. om Oxens stjärnbild
skulle, till engelske konungen Georg III :s ära,
infoga en konstellation med detta namn. Ehuru
stjärnbilden finnes utsatt på åtskilliga
himmelskartor, har förslaget dock ej lyckats
vinna burskap inom astronomien. A. L-n.*
Georgskanalen. 1. (Eng. S:t George’s channel),
sund mellan Wales och Irland, förenar Irländska
sjön med Atlantiska hafvet. - 2. Den sydligaste
af Donaus utloppsarmar. Se Donau, sp. 709.
Georgsorden. I flera länder ha instiftats
riddar-ordnar, som bära namn efter den
hel. Georg (se Göran, den helige). Till detta
populära helgons ära stiftades t. ex. engelska
Strumpebandsorden (se d. o.), hvilken stundom
plägat kallas Engelska Georgsorden. S:t
Georgsordnar funnos i konungarikena Båda
Sicilierna och Hannover samt finnas ännu i Bajern
och Ryssland; om dem se Ordnar.
Georgsstjärnan, astron. Se Uranus.
Georgsthaler. Se Georgsdaler.
Georgswalde [ge-], stad i bömiska
reg.-omr. Schluckenau, nära sachsiska
gränsen. 6,487 inv. (1900; som kommun 8,132
inv.), mest tyskar. Staden anlades i början af 17
:e årh. och har en mycket mångsidig industri,
är särskildt bekant för sina förträffliga
linneväfnader. Mineralkällor. (J. F. N.)
Geoskopi (af grek. ge, jord, och skopéi’n,
skåda), undersökning af fysiska förlopp
under jordytan, i synnerhet med afseende på
temperaturförhållandena (jfr Jordtemperatur).
Geostatik (af grek. ge, jord, och statikë,
jämvikt), mek., läran om fasta kroppars jämvikt.
Geotaxl (af grek. ge, jord, och ta!xis,
ställning), bot., en af tyngdkraftens inverkan
bestämd rörelse hos själfrörliga organismer,
t. ex. flagellaten Eu-glena (se Flagellata).
H. Hn.
Geotektonik, Arkitektonisk geologi 1. Tektonik
(af grek. ge, jord, och tektonikë,
byggnadskonst), läran om berggrundens
formförhållanden och de sätt, hvarpå den är
uppbyggd, dess arkitektoniska beskaffenhet. Jfr
Geologi. - Geotektõnisk, som har afseende
på geotekto-niken. - Geotektoniska processer,
sådana geologiska förlopp, som åstadkommit eller
inverkat på bergbyggnaden och på de däri ingående
bergarternas struktur, t. ex. vecknings-,
tryck- och sträckningsprocesser.
E. E.
Geotermomëter (af grek. ge, jord, och termometer,
se d. o.). Se Jordtermometer.
Geotropi;sm (af grek. ge, jord, och
tro’pos, vändning), bot., den egenskapen hos
växterna, att deras organ förmå att intaga
och behålla ett visst läge i förhållande till
tyngdkraftens riktning. Man talar om positiv
och negativ geotropism, d i a-geotropism och
transversalgeotro-pism, alltefter det läge
i förhållande till gravitationsriktningen,
som organet sträfvar att intaga. Som exempel på
positivt geotropiska organ kunna nämnas först och
främst rötter hos groddplantor. Dessa växa nedåt,
under det att stammen växer uppåt. Lägges en
dylik rot horisontellt, böjer den sig snart mer
eller mindre skarpt nedåt (se fig.). Böjningen
inskränker sig till rotens sträckningszon och
förekommer därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
