baron, fransk målare, f. 1770 i Rom, d. 1837 i Paris, blef elev af David 1786, illustrerade Vergilius' "Ekloger" <img l>

och "Georgica" samt tragedier af Racine, uppträdde 1795 med sin första större målning, Den blinde Belisarius (Petersburg), som väckte stort uppseende. S. å. målade han bl. a. ett öfverlägset och karaktärsfullt porträtt af Mademoiselle Brogniart och 1796 dubbelporträttet af målaren Isabey med sin lilla dotter (Louvre). För honom liksom för hans kamrater stod dock den klassiska ämneskretsen som konstens högsta uppgifter. 1798 utställde han Psyche mottagande Amors första kyss (Louvre), en tafla, som blef högt beundrad af samtiden, men som synes eftervärlden ganska fadd, affekterad i uttrycket och porslinskall i koloriten. Som porträttmålare hade han redan hunnit mästerskapet. Han blef snart på modet, målade bland andra M:me Récamier (i staden Paris' ego, målningen är belysande för tidens smak och intressant äfven som ett sidostycke till Davids ryktbara porträtt af den sköna damen), M:me Letitia, kejsarinnan Josefina och flera af kejsarfamiljens damer, Napoleon som förste konsul och som kejsare (sistnämnda i Versailles jämte flera af G:s porträtt), åtskilliga af Napoleons marskalkar och af hofvets skönheter. Under restaurationen blef G. lika uppburen af den nya regentfamiljen, som han varit under kejsardömet, blef kallad "målarnas konung och kungarnas målare", fick barontitel och var en af medelpunkterna i det konstnärliga Paris. Hans senare alstring visar en afgjord nedgång. De s. k. stora ämnena ville han aldrig rätt öfvergifva. 1806 utställde han De fyra lefnadsåldrarna (Neapel). Han uppträdde 1810 med Slaget vid Austerlitz, en rörig och konfys komposition, 1817 med Henrik IV:s intåg i Paris (liksom den föregående i Versailles) samt senare med Karl X:s kröning (1827) och Ludvig Filip mottager regeringen i Hôtel de ville -- svaga ålderdomsalster. Han återvände ock till den klassiska motivkretsen i Dafnis och Kloe (1824, Louvre) och målade pendentiverna under kupolen i Panteon. -- På Stockholms slott finnas af G. målade helfigursporträtt af Napoleon och Josefina, Karl XIV Johan och Desideria, Hortense och Eugène de Beauharnais och den sistnämndes gemål. -- Jfr monografier af Ch. Lenormant (1847), och Ch. Ephrussi (i "Gazette des beaux-arts", 1890--91). Œvres de baron F. G. utgåfvos af Adam (3 bd, 1852--57). ^{G--g N.} Gérard [ʃer<over>a</over>r], Étienne Maurice, grefve, fransk marskalk, f. 4 apr. 1773 i Damvilliers (dep. Meuse), d. 17 apr. 1852 i Paris, ingick som frivillig i armén 1791, deltog i de första revolutionskrigen och blef 1796 adjutant åt Bernadotte, som han 1798 åtföljde på dennes beskickning till Wien. Han kämpade som öfverste vid Austerlitz, Jena och Halle, blef brigadgeneral 1806 och kommenderade sachsiska kavalleriet vid Wagram (1809), hvarefter han sändes till Portugal, där han utmärkte sig i synnerhet i slaget vid Fuentes d'Oñoro. Under ryska fälttåget blef han 1812 divisionsgeneral efter striden vid Moskva och räddade genom lugn och rådighet under återtåget stora arméns arriärgarde, som han kommenderade under Murat och Eugène de Beauharnais. I slaget vid <img r>

Bautzen höljde han sig med ära, upphöjdes i grefligt stånd och fick befälet öfver 11:e armékåren. Han blef svårt sårad vid Leipzig (18 okt. 1813) och tog framstående del i fälttåget i Frankrike 1814, framför allt i striderna vid La Rothière och Montereau. Ludvig XVIII gjorde honom till generalinspektör öfver 5:e militärdivisionen, men G. slöt sig genast till Napoleon vid dennes återkomst 1815 och fick då befälet öfver Moselle-armén samt blef pär af Frankrike. Segern vid Ligny (16 juni 1815) var till stor del hans verk. 1822 och 1827 valdes G. till deputerad för Paris och slöt sig till den liberala oppositionen. 1830 var han en kort tid krigsminister samt utnämndes till marskalk af Frankrike. 1831 och 1832 ledde han den franska expeditionen till Belgien, hvarifrån han på 13 dagar utdref holländska armén, samt ledde med framgång Antwerpens belägring (nov.--dec. 1832). 1833 blef G. medlem af pärskammaren och var juli--okt. 1834 krigsminister och konseljpresident. 1838--42 kommenderade han nationalgardena i Seine-dep. och blef kort före sin död af Louis Napoléon utnämnd till senator. ^{E. A--t.} Gérard [ʃer<over>a</over>r], J. I. I. Se Grandville. Gérard [ʃer<over>a</over>r], Cécile Jules Basile, "lejondödaren", fransk officer, f. 1817, d. 1864, vann ryktbarhet för sina lejonjakter i Algeriet, där han 1844--55 dödade 25 lejon, hvarför han allmänt kallades "lejondödaren". G. skref åtskilliga geografiska arbeten och jaktböcker. Gerard [ʃer<over>a</over>r], Claude, pseudonym för romanförfattarinnan A. L. Ljungstedt. Gerard [g<over>e</over>r-], Nikolaj Nikolajevitj. Se Gerhard, N. N. Gerard de Nerval [ʃer<over>a</over>r də], fransk skald. Se Labrunie, G. Gérardmer [ʃerarm<over>ä</over>r], stad i franska dep. Vosges, i en naturskön trakt vid sjön Gérardmer (1,2 kvkm.), 666 m. ö. h. 4,498 inv. (1901; som kommun 9,104 inv.). Linneväfveri. Handel med ost ("Gérômé-ost") och trävaror. Luftkuranstalt, besökt af patienter med svaga lungor utan egentliga lungsotssymtom, och sommarvistelseort. (^{J. F. N.}) ^Ln. Gerardus [ger-], målare, af tysk börd, invigdes 1487 till lekbroder i Vadstena kloster och omtalas då som skicklig i bildhuggeri och måleri. 1491 reste han och klosterbrodern Petrus Ingemari till Lybeck för att låta trycka Birgittas Revelationes och återvände med väl förrättadt ärende efter ett års förlopp (1492). De medförde då 800 exemplar på papper och 16 på pergament. Träsnitten i denna äldsta upplaga ha tillskrifvits G., åtminstone hvad teckningen vidkommer. De visa dock ett påtagligt