Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gérard ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolsammanhang med lybska träsnitt. Man vet för
öfrigt intet vidare om "frater G.", utom att
han i början af 1500-talet tillsammans med
Johannes Mathæi visiterade birgittinordens
kloster i "Västerlandet", samt att han afled i
sitt kloster "in crastino S. Martini episc."
(12 nov.) 1515. Diarium Vazstenense säger:
"Hic fuit bonus pictor" (han var en god målare).
–rn.*
Gerasa [ge’-]. 1. En i forntiden betydande stad
i landet ö. om Jordan, där det nuv. ruinstället
Djeraš, vid en från n. kommande biflod till
Jabbok, är beläget. De här befintliga ruinerna
(efter murar, torn, teatrar, tempel) äro de
mest betydande i hela trakten ö. om Jordan. –
2. Ort, som torde ha legat ung. på midten af
östra stranden af sjön Gennesaret, vid det
nuv. ruinstället Kursi. Hit hänvisar läsarten
"Gerasenernas land" i Mark. 5: 1; Luk. 8: 26.
E. S–e.
Gerasimov [ge-], Dmitrij, rysk kanslist och
öfversättare (födelse- och dödsår okända),
skickades i slutet af 15:e årh. i politiskt
uppdrag till Sverige och Danmark och 1525 till
Rom, där han kom i beröring med Giovio Paolo,
som publicerade G:s intryck om Ryssland och
Skandinavien i sitt arbete "De legatione Basilii
M. P. Moscoviæ liber" (1537). G. blef efter
hemkomsten till Moskva Maksim Greks medhjälpare
vid öfversättningen af bibeln på kyrkoslaviska.
A–d J.
Gerbel [ge’r-], Nikolaj Vasiljevitj,
rysk poet, f. 1827, d. 1883, deltog efter
militärstudier i ungerska fälttåget, men
öfvergick till litterär verksamhet som poetisk
öfversättare och utgifvare af antologier:
tolkningar af Schiller, Goethe, Byron och
Shakspere samt urval af tyska, engelska och
slaviska skaldestycken. Förutom en rysk antologi,
"Russkie poety", omarbetade han i modern form det
fornryska Igorkvädet (1854; 3:e uppl. 1876).
G:s dikter utgåfvos 1858 under titeln
Otgoloski (Genljud) och i samlad uppl. 1882.
A–d J.
Gerbel-Embach [ge’r-], Karl Nikolaus von
(pseud. Nicolai Karlowitsch), f. 1837 i Dorpat,
sedermera bosatt i Tyskland, har skrifvit
Die entwicklung des nihilismus,
Die attentatsperiode in Russland och
Russische sectierer.
(A–d J.)
Gerber [ge’r-], Ernst Ludwig,
tysk musikskriftställare, f. 1746 i Sondershausen,
d. där 1819 som hoforganist och hofsekreterare.
Hans hufvudarbete är det berömda
Historisch-biographisches lexikon der tonkünstler (2 bd, 1791–92),
sedermera fullständigadt genom
Neues historisch-biographisches lexikon der tonkünstler (4 bd, 1812–14).
Dessa verk höra fortfarande till de värdefullaste
på sitt område. I bihang till dem förtecknade
G. alla slags tonsättarporträtt och nyare
uppfinningar inom instrumenttillverkningen
samt skildrade berömda orglar.
A. L. (E. F–t.)
Gerber [ge’r-], Gustav, tysk filosof,
f. 1820, d. 1901 som f. d. gymnasialdirektor
i Berlin. I sitt filosofiska hufvudarbete
Das ich als grundlage unserer Weltanschauung (1893)
gör han jagkänslan till den yttersta kunskapskällan.
Genom denna erfara vi vår egen verklighet, men
på samma gång ock tillvaron af icke-jaget, den
oss omgifvande verkligheten. I den religiösa
känslan fatta vi universum som ett helt, sålunda
egande en enhet, som såsom grund till vårt jag
själf måste vara ett jag. Detta är det, som vi
kalla Gud och fatta som det goda och sålunda som
målet för vår vilja; men alla sådana uttryck äro
endast metaforer, och någon begreppsmässig lära
om Gud kunna vi ej uppställa: vi kunna endast
med känslan erfara honom. – Åt språkfilosofien
har G. egnat det lärda och innehållsrika arbetet
Die sprache als kunst (1871–73; 2:a uppl. 1855) samt
Die sprache und das erkennen (1884),
hvari han lämnar grunddragen af en språkets kritik.
S–e.
Gerber [ge’r-], Karl Friedrich von, tysk
rättslärd och statsman, f. 1823, d. 23 dec. 1891,
blef 1846 e. o. professor i Jena, 1847 professor
i tysk rätt i Erlangen samt 1851 professor
och kansler vid universitetet i Tübingen, 1862
professor i Jena och 1863 i Leipzig. 1867 var han
medlem af Nordtyska förbundets konstituerande
riksdag. G. öfvertog 1871 ledningen af det
sachsiska kultusministeriet, som han behöll
till sin död, och var därjämte från mars 1891
ministerpresident. Bland hans skrifter märkas
främst de båda grundläggande arbetena
Das wissenschaftliche princip des gemeinen deutschen privatrechts (1846) och
System des deutschen privatrechts (2 bd, 1848–49; 17:e uppl., utg. af K. Cosack, 1895), vidare
Zur charakteristik der deutschen rechtswissenschaft (1851),
Grundzüge eines systems des deutschen staatsrechts (1865; 3:e uppl. 1880) och
Gesammelte juristische abhandlungen (1872).
Tillsammans med Ihering började G. 1856 utgifvandet
af "Jahrbücher für die dogmatik des heutigen
römischen und deutschen privatrechts".
Gerbert [ge’r-], påfven Sylvester II:s (se denne) egentliga namn.
Gerbert von Hornau [ge’rbert fann hårnau],
Martin, tysk musikskriftställare och teolog,
f. 1720 i Horb vid Neckar, d. 1793 som furstlig
abbot i klostret Sankt Blasien på Schwarzwald.
Bland hans högst förtjänstfulla bidrag till
särskildt medeltidens musikhistoria märkas främst
De cantu et musica sacra (2 bd, 1774)
och sammelverket af medeltida musikskriftställares
arbeten "Scriptores ecclesiastici de musica sacra
potissimum" (3 bd, 1784), fortsatt af Coussemaker.
G. skref äfven teologiska och historiska arbeten.
A. L.*
Gerbier-de-Jonc [ʃerbie də ʃå], berg. Se Cevennerna.
Gerbstädt [ge’rb-], stad i preussiska reg.-omr. Merseburg.
4,478 inv. (1900). Tillverkning af landtbruksmaskiner och cement.
Gerd, nord. myt., asaguden Frejs maka, var dotter
af jätten Gymer och hans maka Aurboda. Gerd
var den skönaste af alla kvinnor; all världen
upplystes af hennes skönhet. När Frej en dag
hade satt sig i Odens högsäte, Hlidskjalf,
fick han se G. i Jotunheim. Huru Frej slutligen
lyckades att vinna G. är omnämndt i art. Frej. –
Namnet Gerd har i senare tider blifvit ett
mycket användt kvinnonamn under formen Gerda.
Th. W.*
Gerda, astron., en af småplaneterna.
Gerda, af Esaias Tegnér efterlämnadt, episkt diktfragrment.
Gerdes [ge’-] l. Gerdessen, Johan, präst
och psalmförfattare, f. 1624 i Wollgast i
Pommern, d. 1673 i Stockholm, var professor i
teologi och orientaliska språk i Greifswald,
sedan kyrkoherde i Wismar och blef 1666 pastor
primarius vid Tyska församlingen i Stockholm. Han
uppgifves af Mohnike, i dennes "Hymnologische
forschungen", såsom författare till n:r 214 i
Svenska psalmboken: "Jesus är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
