skolsammanhang med lybska träsnitt. Man vet för öfrigt intet vidare om "frater G.", utom att han i början af 1500-talet tillsammans med Johannes Mathæi visiterade birgittinordens kloster i "Västerlandet", samt att han afled i sitt kloster "in crastino S. Martini episc." (12 nov.) 1515. Diarium Vazstenense säger: "Hic fuit bonus pictor" (han var en god målare). ^--rn.* Gerasa [ge'-]. 1. En i forntiden betydande stad i landet ö. om Jordan, där det nuv. ruinstället Djeraš, vid en från n. kommande biflod till Jabbok, är beläget. De här befintliga ruinerna (efter murar, torn, teatrar, tempel) äro de mest betydande i hela trakten ö. om Jordan. -- 2. Ort, som torde ha legat ung. på midten af östra stranden af sjön Gennesaret, vid det nuv. ruinstället Kursi. Hit hänvisar läsarten "Gerasenernas land" i Mark. 5: 1; Luk. 8: 26. ^{E. S--e.} Gerasimov [ge-], Dmitrij, rysk kanslist och öfversättare (födelse- och dödsår okända), skickades i slutet af 15:e årh. i politiskt uppdrag till Sverige och Danmark och 1525 till Rom, där han kom i beröring med Giovio Paolo, som publicerade G:s intryck om Ryssland och Skandinavien i sitt arbete "De legatione Basilii M. P. Moscoviæ liber" (1537). G. blef efter hemkomsten till Moskva Maksim Greks medhjälpare vid öfversättningen af bibeln på kyrkoslaviska. ^{A--d J.} Gerbel [ge'r-], Nikolaj Vasiljevitj, rysk poet, f. 1827, d. 1883, deltog efter militärstudier i ungerska fälttåget, men öfvergick till litterär verksamhet som poetisk öfversättare och utgifvare af antologier: tolkningar af Schiller, Goethe, Byron och Shakspere samt urval af tyska, engelska och slaviska skaldestycken. Förutom en rysk antologi, "Russkie poety", omarbetade han i modern form det fornryska Igorkvädet (1854; 3:e uppl. 1876). G:s dikter utgåfvos 1858 under titeln Otgoloski (Genljud) och i samlad uppl. 1882. ^{A--d J.} Gerbel-Embach [ge'r-], Karl Nikolaus von (pseud. Nicolai Karlowitsch), f. 1837 i Dorpat, sedermera bosatt i Tyskland, har skrifvit Die entwicklung des nihilismus, Die attentatsperiode in Russland och Russische sectierer. (^{A--d J.}) Gerber [ge'r-], Ernst Ludwig, tysk musikskriftställare, f. 1746 i Sondershausen, d. där 1819 som hoforganist och hofsekreterare. Hans hufvudarbete är det berömda Historisch-biographisches lexikon der tonkünstler (2 bd, 1791--92), sedermera fullständigadt genom Neues historisch-biographisches lexikon der tonkünstler (4 bd, 1812--14). Dessa verk höra fortfarande till de värdefullaste på sitt område. I bihang till dem förtecknade G. alla slags tonsättarporträtt och nyare uppfinningar inom instrumenttillverkningen samt skildrade berömda orglar. ^{A. L.} (^{E. F--t.}) Gerber [ge'r-], Gustav, tysk filosof, f. 1820, d. 1901 som f. d. gymnasialdirektor i Berlin. I sitt filosofiska hufvudarbete Das ich als grundlage unserer Weltanschauung (1893) gör han jagkänslan till den yttersta kunskapskällan. Genom denna erfara vi vår egen verklighet, men på samma gång ock tillvaron af icke-jaget, den oss omgifvande verkligheten. I den religiösa känslan fatta vi universum som ett helt, sålunda egande en enhet, som såsom grund till vårt jag själf måste vara ett jag. Detta är det, som vi kalla Gud och fatta som det goda och sålunda som målet för vår vilja; men alla sådana uttryck äro endast metaforer, och någon begreppsmässig lära om Gud kunna vi ej uppställa: vi kunna endast med känslan erfara honom. -- Åt språkfilosofien har G. egnat det lärda och innehållsrika arbetet Die sprache als kunst (1871--73; 2:a uppl. 1855) samt Die sprache und das erkennen (1884), hvari han lämnar grunddragen af en språkets kritik. ^S--e. Gerber [ge'r-], Karl Friedrich von, tysk rättslärd och statsman, f. 1823, d. 23 dec. 1891, blef 1846 e. o. professor i Jena, 1847 professor i tysk rätt i Erlangen samt 1851 professor och kansler vid universitetet i Tübingen, 1862 professor i Jena och 1863 i Leipzig. 1867 var han medlem af Nordtyska förbundets konstituerande riksdag. G. öfvertog 1871 ledningen af det sachsiska kultusministeriet, som han behöll till sin död, och var därjämte från mars 1891 ministerpresident. Bland hans skrifter märkas främst de båda grundläggande arbetena Das wissenschaftliche princip des gemeinen deutschen privatrechts (1846) och System des deutschen privatrechts (2 bd, 1848--49; 17:e uppl., utg. af K. Cosack, 1895), vidare Zur charakteristik der deutschen rechtswissenschaft (1851), Grundzüge eines systems des deutschen staatsrechts (1865; 3:e uppl. 1880) och Gesammelte juristische abhandlungen (1872). Tillsammans med Ihering började G. 1856 utgifvandet af "Jahrbücher für die dogmatik des heutigen römischen und deutschen privatrechts". Gerbert [ge'r-], påfven Sylvester II:s (se denne) egentliga namn. Gerbert von Hornau [ge'rbert fann h<over>å</over>rnau], Martin, tysk musikskriftställare och teolog, f. 1720 i Horb vid Neckar, d. 1793 som furstlig abbot i klostret Sankt Blasien på Schwarzwald. Bland hans högst förtjänstfulla bidrag till särskildt medeltidens musikhistoria märkas främst De cantu et musica sacra (2 bd, 1774) och sammelverket af medeltida musikskriftställares arbeten "Scriptores ecclesiastici de musica sacra potissimum" (3 bd, 1784), fortsatt af Coussemaker. G. skref äfven teologiska och historiska arbeten. ^{A. L.}* Gerbier-de-Jonc [ʃerbi<over>e</over> də ʃå], berg. Se Cevennerna. Gerbstädt [ge'rb-], stad i preussiska reg.-omr. Merseburg. 4,478 inv. (1900). Tillverkning af landtbruksmaskiner och cement. Gerd, nord. myt., asaguden Frejs maka, var dotter af jätten Gymer och hans maka Aurboda. Gerd var den skönaste af alla kvinnor; all världen upplystes af hennes skönhet. När Frej en dag hade satt sig i Odens högsäte, Hlidskjalf, fick han se G. i Jotunheim. Huru Frej slutligen lyckades att vinna G. är omnämndt i art. Frej. -- Namnet Gerd har i senare tider blifvit ett mycket användt kvinnonamn under formen Gerda. ^{Th. W.}* Gerda, astron., en af småplaneterna. Gerda, af Esaias Tegnér efterlämnadt, episkt diktfragrment. Gerdes [ge'-] l. Gerdessen, Johan, präst och psalmförfattare, f. 1624 i Wollgast i Pommern, d. 1673 i Stockholm, var professor i teologi och orientaliska språk i Greifswald, sedan kyrkoherde i Wismar och blef 1666 pastor primarius vid Tyska församlingen i Stockholm. Han uppgifves af Mohnike, i dennes "Hymnologische forschungen", såsom författare till n:r 214 i Svenska psalmboken: "Jesus är