1029 Gerhardt-Géricault 1030 15 febr. 1908 erhöll han afsked. I anledning af sin afresa från landet blef han föremål för en storartad och varm hyllning från finnarnas sida, hvilka för första gången på lång tid i den ryske generalguvernören lärt känna en redlig, kunskapsrik, fint bildad och urban man. G. efterträddes af en general I. von Böckmann. T. C. Gerhardt [ger-], Paul, tysk psalmdiktare, f. 12 mars 1607 i Gräfenhainichen, d. 7 juni 1676 i Lübben. Såsom student vid Wittenbergs strängt lutherska universitet upplefde han trettioåriga krigets hemsökelser, uppehöll sig sedan ett tiotal år som privatlärare i Berlin och anställdes först 1651 som pastor i Mittenwalde (Mark Brandenburg). Härifrån utgingo de flesta af hans psalmer och sånger, inalles ett 130-tal, i början sprfdda i enskilda sångsamlingar, efter hans död till större eller mindre del inför-lifvade med de flesta evangeliska kyrkopsalmböcker. I vår svenska psalmbok äro n:is 136, 192, 389, 429 och 442 ursprungligen af G. Präglade af en varm luthersk trosfrimodighet och djup känsla, utmärka de sig till skillnad från t. ex. Luthers psalmer för en större subjektiv innerlighet, utan att likväl förfalla till ensidighet eller förlora konstnärlighetens klarhet. G. är framför allt de kristliga högtidernas, men tillika hemlifvets och naturlifvets sångare. Flertalet af hans sånger äro till svenska öfversatta af J. W. Warholm (1897). Från Mittenwalde förflyttades G. 1657 till Berlin, men afsattes 1666 från sitt ämbete af "den store kurfursten", då han ej ville medverka till dennes försök att sammansmälta luthersk och reformert bekännelse. Sina sju sista år (1669-76) tillbragte G. som arki-diakon i Lübben, där en minnesvård rests öfver honom 1907. Jfr P. Pachaly, "P. G. als lyriker" (i "Euphorion", XIV, 1907) och E. H. Eodhe, "P. G." (s. å.). J. T. B. Gerhardt [jerär], Karl Friedrich, fransk kemist, f. 21 aug. 1816 i Strassburg, d. 19 aug. 1856, studerade i Tyskland 1831-35 och sedermera i Paris. 1844 -48 var han professor vid fakulteten i Mont-Pellier. Samtidigt började han utgifva Precis de chimie organique (1844-45), i hvilket arbete han först uttalade de idéer om homo-loga och heterologa serier i organiska kemien, hvilka han sedermera med stor framgång utvecklade. I förening med Laurent utgaf han 1845-49 "Comptes rendus mensuels des travaux de chimie" etc. 1848 bosatte han sig i Paris för att uteslutande få egna sig åt sina vetenskapliga forskningar. 1855 kallades han till kemie professor i Strassburg. I en serie afhandlingar (1849-55) framlade han sina undersökningar öfver organiska serier och sin typteori, hvilka gjort hans namn oförgätligt i kemiens historia. (Se K e-m i.) I samband med dessa värderika undersökningar offentliggjorde han äfven sina rön om vattenfria syror och oxider. I Traité de chimie organique (1853 -56) nedlade han hela sin storartade uppfattning af den organiska kemien. Se biogr, öfver G. af Grimaux och Charles G. (1900). R. T-dt.» Gerhardt [ger-], Dagobert von, tysk författare under märket Gerhard von Amyntor, f. 1831 i Liegnitz, inträdde 1849 i hären, där han stannade till 1872, då han fick majors afsked, och deltog i krigen mot Danmark och Frankrike. G. har sedan 1870-talet varit en flitig och omtyckt författare, som med sina arbeten förfäktar en patriotisk konservativ åskådning, något färgad af pietism. Af hans många böcker kunna nämnas Hypochondrische plaudereien (1875; 4:e uppl. 1885; 2:a serien 1888), P. Quidams Rheinfahrt (1878), Lieder eines deutschen nachtwächters (s. å.; 2:a uppl. 1901), Hie Waibling (1886; 5 :e uppl. 1901), den mot Tol-stoj riktade Die Cis moll-sonate (16 uppl. 1899; "Ciss-moll-sonaten", 1892) och Gerke Suteminne (1886; 6:e uppl. 1904). R-n B. Géricault [jerikå], Jean Louis André Théodore, fransk målare, f. 26 sept. 1791 i Eouen, d. 26 jan. 1824 i Paris, kom till Paris 1806, var elev af Carle Vernet och Guérin - bland hans kamrater på den senares ateljé voro Delacroix, Cogniet och Ary Schef-fer, hvilka sedan blefvo den romantiska riktningens förkämpar. G. var ingen akademiskt rätttrogen lärjunge, uppmanades af sin lärare att egna sig åt något annat yrke än målarens och lämnade omsider skolan för att arbeta på egen hand. På salongen 1812 utställde han ett porträtt af en Chas-seur å cheval i full uniform på en häst, som stegrar sig. Den raskt och djärft utförda målningen - som säges ha varit 12 dagars arbete - väckte rätt stort uppseende och blef medaljerad. 1814 följde Den sårade kyrassiären (liksom den föregående i Louvre), denna målad i naturlig storlek. 1814-16 tjänstgjorde G. bland konungens musketörer. 1817 reste han till Italien, uppehöll sig mestadels i Florens och Eom, studerade de gamle mästarna - Caravaggio slog särskildt an på honom - och naturen. Man har af honom studier efter lejon, tigrar, oxar, och i synnerhet intresserar det honom att framställa djur i häftig rörelse. I Rom förberedde han en skildring af en kapplöpning af vilda hästar från kejsartiden; taflan blef aldrig målad, men en mängd studier därtill finnes i Rouens museum. Återkommen till Paris, tog G. itu med sitt största verk, Medusas skeppsbrott, framställning af en flock skeppsbrutna, sammanträngda på en flotte T. Géricault. Efter själfporträtt.