1031 Gericksson-Geringslinje 1032 på det stormande hafvet (1819, Louvre). Taflan väckte förtjusning och motsägelser, man var ovan vid ett motiv, som ej var hämtadt ur sagan eller historien, framställdes i monumental storlek och vågade tafla med den heroiska konstens verk. Den väckte mera allmänt bifall, när den utställdes i London, dit G. reste med den; där tecknade och målade han äfven flera motiv från sportvärlden (Kapplöpning vid Epsom, 1821, Louvre) och gjorde kompositioner ur de fattiges lif. Hans hälsa var emellertid undergräfd, ett fall från hästen under en ridtur band honom vid sjukbädden, och han dog vid blott 32 års ålder. Hans vän Delacroix skref då: "Bland de största olyckor, som kunde drabba konsten i vår tid, måste man räkna den beundransvärde G :s död." Det denne uträttat var endast början till den verksamhet, som syntes vänta på honom. Han "fick aldrig tid att bli färdig", hans målningar visa lif-fulla, eldiga intryck, men rätt smält och personligt utformad hade hans konst ej hunnit blifva. I eftervärldens ögon synes den föga revolutionär, det äi mycken skolkunskap i Medusataflan, såväl i kompositionen som i studiet af de nakna kropparna, och koloriten vittnar om ateljéintryck. G. är mera ban-brytare i sin första ryttartafla, i kapplöpningsscenerna och i sina studier. Hans korta verksamhet utgjorde den romantiska skolans första manifest. Delacroix framträdde snart och upptog striden med större intensitet och större koloristisk nydaningskraft, än den G. hunnit visa. - I Louvre finnas 20 arbeten af G., bl. a. hans Själf porträtt, skiss till Medusas skeppsbrott, teckningar. En egendomlig plats bland G :s alster intaga hans "mystiska typer" (bland dem "le Fou" och "la Folie") med starkt betonande af uttrycket för det abnorma i själslifvet. Jfr monografier af Ch. Blanc (1845), Ch. Clément (med katalog, 1868) och L. Eosenthal (1906). G--g N. Gericksson, Jöns. Se Johannes Jere-ch i ni. Gerido'ng [ge-], fr. guéridon (urspr, namn på en farspersonage), litet rundt bord med en fot, af sedt att ställa prydnadsföremål på. Gerillakrig [ger-], af sp. guerilla [geri'lja], skär-inytsling, friskara, friskarekrig, folkkrig, kallades urspr. det folkkrig, som beväpnade band 1. friskaror i Spanien förde mot fransmännen, då Napoleon I sökte taga detta land i besittning (1808-13). Folkets skaplynne, landets bergiga beskaffenhet och fransmännens långa förbindelselinjer gynnade i väsentlig mån detta krigföringssätt och beredde fransmännen stora svårigheter. Jfr Folkbeväpning. C. O. N. Gering, tekn., två profilers sammanstötande i vinkel. Gering [gë-], Hugo, tysk språkforskare, f. 21 sept. 1847 i Westpreussen, vardt 1883 e. o. professor, i germansk filologi i Halle och 1889 professor i tysk filologi i Kiel. G :s verksamhet har uteslutande egnats åt den fornisländska litteraturens utgifning och tolkning. Af hans upplagor äro att nämna "Finnboga saga hins ramma" (1879), "Olkofra f>åttr" (1880), "Islendzk æventyri" (2 bd, 1882 och 1884), "Bruchstücke von Brages des alten ge-dichten" (1886), "Drauma-Jöns saga" (1893) och "Eyrbyggja saga" (1897). Han har skrifvit en handordbok till poetiska Eddan (1887; 3:e uppl. 1907) och en utmärkt "Yollständiges wörterbuch zu den liedern der Edda" (1902-03) samt öfversatt Eddan (1892) och Beowulf (1906). Jämte G. Ceder-schiöld och E. Mogk utger han "Altnordische saga-bibliothek" och jämte F. Kaufmann "Zeitschrift fur deutsche philologie". G. är led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1907). Geri'ngius. 1. Erik G., kopparstickare, präst, f. 19 dec. 1707 i Bettna socken, Södermanlands län, d. 12 jan. 1747 i Stockholm, blef student i Uppsala 1725, prästvigdes 1730 och var en tid huspräst hos riksrådet Törnflycht. Han befordrades 1737 till brukspredikant vid Vellinge och kallades 1740 till komminister vid S:t Jakobs och Johannes' församling i hufvudstaden. - G. hade som student erhållit någon handledning i kopparstickarkonsten af Aveelen (d. 1727), men utbildade sig väl mest på egen hand. Han var en lång tid nästan den ende, som utöfvade kopparstickarkonsten i Sverige, och han gjorde det med både flit och framgång. Af porträtt kunna såsom de bästa nämnas Ulrika Eleonora, hel figur efter Schröder, Adolf Fredrik, byst, Lovisa Ulrika, motstycke, samt bilderna af Erik Ben-zelius d. y., Cedercreutz, J. G. Hallman, Göran Nordberg, Possieth, Matth. Steuchius och 01. Törnflycht. För vetenskapliga arbeten utförde han tabeller, bl. a. i Vapenboken (fortsatt af hans lärjunge Bergqvist) samt i Triewalds afhandling om eld- och luftmaskinen (1734). Han graverade, jämte Bergqvist, Tillæus' stora karta öfver Stockholm (1733) och utförde en del minnesrunor, grafmonument o. d. Af samtiden ansågs G. ganska utmärkt i synnerhet i skriftgravering. Icke heller hans konstblad äro för sin tid utan värde. Han använde i en del af dessa ett bredt streckmaner, utan "contre-tailler", imiteradt efter Truls Arvidsson och vissa utländska förebilder; men i de flesta står han på vanlig grund och arbetar med fin, ehuru något torr och ängslig grafstickel. - En son till G., Per G., blef 1747 antagen till lärling hos Eehn, hvilken skulle på allmän bekostnad inöfva några unga män i "skedvattensgravyren" (gravure å l'eau forte, etsning). Per G. var emellertid alltifrån pommerska krigets början (1757) "förare" vid k. artilleriet och gardet och tyckes sålunda ha, af ett eller annat skäl, öfvergifvit konsten. Han afled 1763 i Danzig som myntgravör. Man eger efter honom några få vinjetter på böcker och ett raderadt konturporträtt af grefvinnan Wrede-Sparre, f. Törnflycht. 2. Israel G., den föregåendes brorson, präst och författare, f. 1749 i Bettna socken, Södermanlands län, d. 1811 som kontraktsprost och kyrkoherde i Euntuna i Strängnäs stift, arbetade på en förbättring af svenska psalmboken samt utgaf Andeliga sånger (1793) och Tankar om kyrkosång (s. å.). - Hans förbättringsförsök äro af ringa värde och i hög grad typen för det neologiska tidehvarfvets flacka åsikter och platta uttryck. 1. -rn.* 2. (E. M. R.) Geringslinje, bygnk., den linje, som bildas, där