från början af 6:e årh., är en mera själfständig skapelse, då däremot den yngre delen under 6:e årh:s sista del utarbetades efter Lex salica. Till frankernas lagar hör äfven Lex francorum chamavorum, som gällde för Hamalandet och upptecknades vid öfvergången från 8:e till 9:e årh. -- I en annan grupp af germanska lagar kunna alemannernas och bajrarnas lagar sammanföras. Alemannernas äldsta rättsurkund, den s. k. pactus, omarbetades och utbildades i början af 600-talet, hvarigenom Lex alamannorum Hlothariana uppkom. Af en ny bearbetning i början af 8:e årh. blef resultatet Lex alamannorum Lantfridana. Lex bajuvariorum erhöll sin affattning 744--748 och har lånat innehåll både från alemannernas och västgoternas rättskällor. -- Äfven de frisiska, thüringska och sachsiska lagarna visa en viss inre öfverensstämmelse. Såväl Lex saxonum som Lex angliorum et werinorum h. e. thuringorum förskrifva sig från Karl den stores regering. Till denna sachsiska laggrupp kunna äfven föras Leges angelsaxonum, hvilka lagars affattande påbörjades redan vid midten af 6:e årh. och fortsattes under flera århundraden; äfven Edicta longobardorum (det äldsta ediktet är från midten af 600-talet) röja i vissa afseenden frändskap med den sachsiska gruppens lagar. Slutligen höra de burgundiska och västgotiska lagarna tillsammans. Lex burgundionum härrör till större delen från konung Gundobad (d. 516), hvarför den äfven benämnes Lex gundobada. Lex wisigotorum (västgoternas lag) fullbordades först omkr. 660, men efter något mer än 20 år hade lagstiftningsmaterialet vuxit så, att en ny lagbok kunde utarbetas. Den tyska medeltidens rättsböcker, äfvensom de fornskandinaviska rättskällorna bilda särskilda afdelningar af den germanska rätten. K. H. B.* Germantown [dJS'mentäün], förstad till Philadelphia. 4 okt. 1777 vunno engelsmännen under Howe en seger därstädes öfver amerikanerna, som anfördes af Washington. German [ge'r-], Ernst Friedrich, tysk zoolog och mineralog, f. 1786 i Glauchau, d. 1853 i Halle, 1817 e. o. och 1824 ord. professor i mineralogi i Halle, författade Reise durch Oesterreich und Tyrol nach Dalmatien (1814), värdefulla afhandlingar öfver fossila insekter och växter, bl. a. Monographie der versteinerungen des steinkohlenge-birgs von Wettin und Löbejün (1844-53), och undersökningar öfver fossila insekter från Solenhofen. Som mineralog och geolog var han icke af betydelse, men såsom insektkännare synnerligen framstående. IBland hans dithörande arbeten är det viktigaste Fauna insectorum Europæ, i hvilket han författade häftena 3-24 (1817-47). Dessutom utgaf han tillsammans med Zinken "Magazin der entomologie" (4 bd, 1813-21) och "Zeitschrift fur entomologie" (5 bd, 1839-44). G. var led. af svenska Vet. akad. Germe [Järm], fr. (af lat. germen, grodd, fruktämne), första anlaget till en ny individ. Ordet har af Pasteur blifvit användt om jästsvampar och bakterier. O. T. S.* Germer [ge'r-], Heinrich, tysk musiker, f. 1837 i Sommersdorf (prov. Sachsen), pianolärare i Dresden, har gjort sitt namn kändt genom de pedagogiska verken Die technik des klavierspiels, Wie tpielt man Tilavier?, en pianoskola m. fl. samt kom- ponerat pianoetyder, utgifvit instruktiva upplagor af Mozarts och Beethovens sonater (med fraseringsbeteckningar), Czernys etyder m. m. E. F-t. Germersheim [ge'rmershajm], distriktshuvudstad i bajerska Ehenpfalz, vid Queichs inflöde i Khen. 5,868 inv. (1900). Staden anlades i 13:e årh., var först fri riksstad, men kom 1330 till Kur-Pfalz. I slutet af dec. 1631 intogs G. af svenskarna. Efter kurfurst Karls död (1685) gjorde fransmännen anspråk på staden, hvarigenom framkallades det s. k. germersheimska arfföljds-kriget (1688-97). Vid G. blefvo fransmännen under Beauharnais 19 och 22 juli 1793 besegrade af österrikarna under Wurmser och Hohenlohe. 1815 bestämdes G. till tysk förbundsfästning och försågs 1834-42 med en kaponjärenceinte; sedermera anlades ett brohufvud på högra flodstranden. Oaktadt G. efter 1870-71 års krig förlorat en stor del af sin betydelse, ha sedermera flera detacherade verk tillkommit. Jfr Probst, "Geschichte der stadt und festung G." (1898). J. F. N. L. W:sonM. Germinal [järmina'l], fr. (af germe, grodd), "groddmånaden", sjunde månaden enligt franska revolutionskalendern. Den omfattade tiden fr. o. m. 21 mars t. o. m. 19 april af åren 1793-99 samt fr. o. m. 22 mars t. o. m. 20 april af åren 1800 -05. Jfr Kalender. Germinal [järmina7!], roman af Ëmile Zola (se-d. o.) 1885. Germinalselektionen. Se Descendens-teori, sp. 201. Germinatiön (af lat. germinätio, knoppning, gro-ning). Se Gro ni n g. Germinie Lacerteux [järminl lasärtö], roman af bröderna Goncourt (se d. o.) 1865. Gernandt [ger-]. 1. Christian Emanuel G., boktryckare, bokförläggare, f. 28 april 1831 i Kalmar, d. 2 juni 1906 i Stockholm, inköpte 1857 i Halmstad ett boktryckeri, som ännu eger bestånd, och anlade 1871 i Stockholm ett nytt tryckeri, som efterhand utvecklade sig till ett af de mera framstående i landet. Från dessa tryckerier, först i Halmstad och därefter i Stockholm, utgaf han 1864-82 den af honom redigerade illustrerade månadsskriften Svenska familj-journalen (se d. o.), som vann allmänt erkännande för sitt goda innehåll. Såsom ledande kraft och störste delegare i det bolag, hvilket 1873 öfvertog affären, var G. förlagsgifvare till Nordisk familjebok (18 bd, 1875-94), och det var i främsta rummet hans uthålliga intresse och efter svenska förhållanden storartade offervillighet man hade att tacka för, att detta verks fortsatta utgifvande och fullbordan möjliggjordes. Det på grundvalen af Nordisk familjebok utarbetade Gernandts konversationslexikon (4 bd, 1890-94) har sitt namn efter honom. G. var en spekulativ natur äfven på det andliga området och egnade sig med entusiasm,