lOöõ Gerner-Gernsheim 1056 men utan skolning, åt språkstudier samt utgaf det .egendomliga arbetet Der gottesbegriff der alten ægypter dargestellt in einem studienentwurf Über die idee von dem göttlichen schöpfer, dem menschen und der sprache mit einem schlüssel bei studien in -dogmatischer hierographie (1905) med bilagan Die dynastische jreimaurerei der alten ægypter etc. (s. å.). G. lämnade den ekonomiska grundvalen till den 1889 uppsatta Stockholmstidningen. I början af 1893 sålde han denna till ett aktiebolag, och s. å. drog han sig tillbaka äfven från sin öfriga affärsverksamhet, i det att tryckeriet såldes till Iduns tryckeriaktiebolag och förlaget genom köp öfvergick till W. Landgren, som lämnade affären till C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag (uppkalladt efter de störste delegarna, G :s söner ? h r i s t i a n och Ernst G.). Detta bolag utgaf 2 bd supplement till Nordisk familjebok (1895-99) och ett ej ringa antal arbeten i modern skönlitteratur (företrädesvis Geijerstams romaner), men upphörde 1903. 2. Jane Elise Vilhelmina G.-Claine [klän], den föregåendes brorsdotter, författarinna, f. 4 okt. 1864 i Lund, gift 1893 med franske konsuln Jules C l a i n e, har författat flera samlingar noveller, F äta morgana och andra berättelser (1893), Hella och andra historier om kvinnor (1896), Det främmande landet (1898), En hemlös och undra berättelser (1901) samt romanerna Pampan (1900), I pagodernas land (1903), När sjön går hög .(1905; 2:a uppl. 1908) och Lifsmakter (1908). Fru G., som sedan sitt giftermål varit bosatt utom Sverige, först på Madagaskar, sedan i Argentina, Burma och på Korfu, har på grundval af sina -erfarenheter från vistelsen i de exotiska länderna lämnat färgrika och åskådliga skildringar från folk och länder, som sällan om ens någonsin lämnat motiv för svenska författare. Det förnämsta intresset vid hennes verk knyter sig likväl ej vid denna geografiska .och etnologiska nyhet i ämnesvalet, utan vid den fina och skickliga behandlingen af psykologiska konflikter och kriser. Hon eger stor människokännedom, och särskildt är hennes återgifvande af unga kvinnors själslif mycket lofordadt. Äfven rent tekniskt, där hon rönt franskt inflytande, står hennes novellkonst högt genom sin säkerhet och elegans. På det hela taget af en utprägladt allvarlig läggning, har fru G. äfven lämnat uddiga satiriska skildringar. 2. R-n B. Gerner [ger-]. 1. Henrik Thomesen G., .dansk biskop och författare, f. 1629 af skotsk härkomst, d. 1700, blef 1656 präst i Birkeröd i norra Själland. I mars 1659 deltog han i planen att öfver-rumpla svenska besättningen på Kronborg; men den misslyckades, och G. blef f ängslad, underkastad tortyr .och dömd till döden, men benådades genom konung Fredrik III :s personliga ingripande. Dock måste G. sitta i järn till fredsslutet (maj 1660) och erlägga en stor lösen. 1690 blef han prost och 1693 biskop i Viborg. Som författare tillfredsställde G. i hög grad sin tids smak, och hans skrifter kunna till följd af stilens ovanliga friskhet ännu läsas med ett visst nöje. Detta gäller i synnerhet om de moraliskpolitiska afhandlingarna De vises oeconomia och De vises politica (1662). Vidare utgaf han en postilla, Hellige dages hellige tanker (öfver evangelierna 1684 och öfver epistlarna 1693). Dessutom öfversatte han Hesiodos (1670) och skref dikter om "Christian V :s lykkelige Ilias eller landtog og Ulysses eller sötog" (1681). Särskildt minnesvärd är han som en af de förste, som gjorde modersmålet till föremål för studium. I Ortographia danica (1679) och Epitome philologiæ danicæ (1690) ifrade han mot bruket af utländska ord, och om rättskrifningen stred han med E. Pontoppidan och Peder Sy v, som ville, att språkvetenskapliga grunder skulle bli bestämmande för densamma, under det G. häfdade språkbruket som dess norm. - 2. Henrik G., den förres sonsons son, dansk skeppsbyggare, f. 1741, d. 1787, sedan 1772 verkmästare vid Holmen (kungl, örlogs-varfvet i Köpenhamn). Under hans ledning byggdes 25 större och 10 mindre krigsfartyg, de bästa Danmark någonsin hade haft. G. blef äfven mycket berömd för uppfinningen (1784) af ett pumpverk för tömmandet af örlogsdockan. Se P. F. Giödesen, "Mindeskrift om H. G." (1888). E. Ebg. Gerner. 1. A n d e r s G., ämbetsman, f. 18 nov. 1632 i Stockholm, d. 23 febr. 1683, tillhörde en ursprungligen skotsk släkt, gjorde vidsträckta utrikes resor såsom guvernör först för grefve Gustaf Adolf de la Gardie, därefter för två baroner Leijon-sköld, utnämndes 1665 till förste protokollssekreterare i kansliet och valdes 1671 till politieborg-mästare i Stockholm. Vid 1672 års riksdag var han talman i borgarståndet. 1676 blef han adlad. - 2. Albrekt G., den föregåendes son, krigare, f. 1681 eller 1682 i Stockholm, d. 29 sept. 1755 på Vängarn i Uppland, blef 1704 volontär vid Lif-regementet och deltog fr. o. m. detta år i Karl XII :s krig. 1707 eller 1708 befordrades han till kornett vid lifdragonerna och utmärkte sig i slaget vid Holowczin genom att med lifsfara rädda sitt regementes standar. I slaget vid Poltava (1709) blef han tillfångatagen, deltog i tsarens lysande intåg i Moskva och sändes sedan till Sibirien. 1716 lyckades G., förklädd till bonde, företaga en äfventyrlig flykt till Archangelsk, hvarifrån han på ett portugisiskt skepp begaf sig till Lissabon. Från Portugal afreste han på svenskt fartyg till Göteborg, uppsökte konungen i Ystad och aflade inför honom berättelse om sina öden. G. blef då utnämnd till kapten vid lifdragonerna (1716 eller 1717) och deltog i de båda norska fälttågen samt därefter i försvaret af Eoslagen mot ryssarna. 1747 blef han öfverstelöjtnant vid Östgöta kavalleri och erhöU 1752 afsked med öf-verstetitel. - Med hans son, öfverste Jakob G., f. 1722, d. 1794, utgick adliga ätten G. på svärdssidan. Gernrode [ge'rnråde], stad och luftkurort i hertig-dömet Anhalt, på norra sluttningen af Harz, 230 m. ö. h. 2,966 inv. (1900). G. var urspr, ett riksfurstligt nunnekloster (stiftadt 960). Den ännu bestående stiftskyrkan är ett märkligt minne af medeltidens byggnadskonst. Gernsbach [ge'rns-], stad i 'badensiska kretsen Baden, vid Murg, 176 m. ö. h. 2,679 inv. (1900). Klimatisk kurort, öppen maj-slutet af sept. Ln. Gernsheim [ge'rnshajm], stad i Hessen, prov. Starkenburg, vid Ehen. 4,133 inv. (1900). Staty af Peter Schöffer, som föddes där 1502. Gernsheim [ge'rnshajm], Friedrich, tysk tonsättare och pianist, f. 1839 i Worms, utbildad vid Leipzigs konservatorium, fick anställningar i Saarbrücken (1861), Köln (1865) och Kotterdam