1057 Gero-Gerona 1058 <1874), blef 1890 lärare vid Sternska konservatoriet i Berlin och dirigent för Sternska sångföreningen samt är sedan 1901 föreståndare för en akademisk mästerskola i komposition i Berlin. Hans färgrika och melodiska kompositioner utgöras af diverse piano- och kammarmusik, 4 symfonier, uvertyrer, .en violinkonsert samt körverk: Salamis och Odins meeresrüt (bägge för manskör, barytonsolo och orkester), Wächterlied (för manskör och orkester), Nornenlied och Phöbus Apollo (bägge för blandad kör och orkester), Agrippina (för altsolo, kör och orkester) m. m. Utan djupare egenart som kompositör, kan G. sägas intaga en mellanställning mellan Mendelssohn och Brahms. A. L. (E. F-t.) Gero [gërå], markgrefve och hertig af östmark, .d. 965, fick af Otto I 937 åt sig anförtrodd gränsvakten mot venderna, hvilket ämbete i hans hand iörändrades till markgrefskapet östmark. Redan 941 liade han underkufvat de flesta vendiska stammarna vid mellersta Elbe och nedre Saale, och 963 hade lian trots vendernas häftiga motstånd och resningar lagt hela landet intill Öder under kejsar Ottos välde. Kort därefter tvang G. äfven polackerna att erkänna Ottos öfverhöghet. G. berömmes för stor tapperhet och duglighet samt ovanlig trohet mot sin herre. Hans namn lefde länge i sång och saga. Efter honom har säkerligen "marcgrave Gére" i Nibelungenlied -sitt namn. Jfr 0. v. Heinemann, "Markgraf Gero" U860). Gerok [gëråk], Karl, tysk homilet och skald, f. 1815, d. 1890 i Stuttgart, sedan 1868 öfver-hof predikant och öfverkonsistorialråd i Stuttgart, utgaf åtskilliga predikosamlingar, bl. a. Evangelien-predigten (1855; 10:e uppl. 1894; "Evangelii-predikningar", 1892), Epistelpredigten (1857; 7:e uppl. 1891), men blef ännu mera känd genom sina Palmblätter (1857; öfver 130 uppl.; "Palmblad", 1871- 75, 3 :e uppl. 1903), mildt rörande religiösa sånger. Bland hans öfriga arbeten må nämnas diktsamlingarna Pfingst-rosen (1866; många uppl.) och Blumen und sterne (1868; många uppl.) samt de humoristiska berättelserna Jugenderinnerungen (1875; 6:e uppl. 1898). Ausgewählte dichtungen utkommo 1907. Till svenska ha vidare öfversatts "Från Jerusalem -till Rom" (1884-85), "Mina fötters lykta" (1894) och "Poesi och religion" (1895). Se arbeten öfver -G. af Braun (1891) och Gust. Gerok (1892). Geroldseck [gërålds-], mediatiseradt grefskap i Baden, kretsen Offenburg. Borgen H o h e n-geroldseck är nu en ruin. Jfr Ku f st e i n. Gerolstein [gërålstajn], by och luftkurort i preussiska reg.-omr. Trier, vid Kvll, i en vacker trakt af Eifel, 370 m. ö. h. 1,308 inv. (1900). Flera kalla natronkällor, kända sedan romartiden. Årligen komma omkr. 7 mill. flaskor i handeln. En sTcTi af riksgrefliga ätten Manderscheid var upp-kallM.l efter G. J. F. N. l.n. Geröme [jeråm], Jean Leon, fransk målare Tryckt den 25/7 08 och skulptör, f. 11 maj 1824 i Vesoul, d. 9 jan. 1904 i Paris. Han kom 1841 till Paris, där han erhöll inträde i Delaroches ateljé. 1844 följde han mästaren till Kom. men återkom följande år till Paris och väckte 1847 mycket uppseende med Tuppfäktning, en genre-tafla ur antiken (Luxem-bourggalleriet). G. blef nu hufvudmannen i en konstnärskrets, som blef kallad "neogre-kerna". Han målade taflor med grekiska eller romerska motiv, allvarliga i studiet, säkra, men nyktra och kalla i formen. Bland dem äro Kung Kandaules (1859), Fryne tn/ör domstolen (1861), Alkibiades hos Aspasia (s. å.). Till hans, hvad motivet beträffar, större tänkta bilder ur samma krets höra Augustus' år'hundrade (1855; i Andens' museum), Pollice verso (1859, Chantilly), och Ave, Cæsar, morituri te salutant (1859), Cæsars död (1867), Golgata, Slafhandel i Rom (1884), Jerusalem (1868) m. fl. - Men jämte den antika genreframställningen odlade G. äfven den etnografiska genren, förnämligast den orientaliska. Minnen från hans omfattande resor föreligga i en mängd arbeten, såsom Fången, Svärdsdansen, Promenad i har em och andra, i hvilka G. som en mästare återgifvit Orientens lif. - Slutligen målade G. äfven en mängd scener, af olika innehåll, "fantai-sies", såsom en fransk konstkritiker kallar dem: Dantes Florens, Rembrandts ateljé, Ludvig XIV :s frukost med Moliére, Marskalk Neys arkebusering, Den grå eminensen, De siamesiska sändebudens mottagande af kejsar Napoleon III (Versailles), En duell efter en maskeradbal, Bonaparte i Egypten m. fl. G :s kolorit är torr och utan pittoresk verkan; men den är harmonisk och förmår förträffligt återgifva en bestämd lokalfärg, t. ex. i de orientaliska bilderna. Han skildrar förståndskallt, men med udd och karaktär. Han var flitigt verksam äfven som skulptör och gjorde lyckade experiment inom den polykroma skulpturen. Bland hans plastiska verk märkas gruppen Anakreon, Bacchus och A mor (1878, ett exemplar i marmor i Glyptoteket i Köpenhamn), gladiatorgruppen Pollice verso (brons, förminskad reproduktion därsammastädes), kvinnostatyn Ta-några (marmor i färg), statyetten Bonaparte till häst och Sarah Bernhardt, polykrom byst (dessa tre i Luxembourg). Hertigen a) Aumales ryttarstaty i Chantilly är från 1899, Washington från 1901, marmorgruppen Bollspelerskor från 1902. G. blef 1863 professor vid Ëcole des beaux-arts, var sedan 1865 led. af franska konstakademien och sedan 1873 af den svenska. Jfr monografi af Ch. Moreau-Vauthier (1905). C. R. N. (G-g N.) Gerona [cheråna]. 1. Provins i Spanien, nordöstligaste delen af Katalonien. 5,865 kvkm. 299,287 inv. (1900), 51 på l kvkm. Det är ett romantiskt bergland, med kallt klimat och tämligen mager jordmån. Vid kusten och i Pyrenéerna finnas betydande skogar. - 2. Hufvudstad och stark fästning i nämnda provins, nära Onas förening med 9 b. 34