Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Germanoman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057
Gero-Gerona
1058
<1874), blef 1890 lärare vid Sternska
konservatoriet i Berlin och dirigent för
Sternska sångföreningen samt är sedan 1901
föreståndare för en akademisk mästerskola
i komposition i Berlin. Hans färgrika och
melodiska kompositioner utgöras af diverse piano-
och kammarmusik, 4 symfonier, uvertyrer, .en
violinkonsert samt körverk: Salamis och Odins
meeresrüt (bägge för manskör, barytonsolo
och orkester), Wächterlied (för manskör och
orkester), Nornenlied och Phöbus Apollo (bägge
för blandad kör och orkester), Agrippina (för
altsolo, kör och orkester) m. m. Utan djupare
egenart som kompositör, kan G. sägas intaga en
mellanställning mellan Mendelssohn och Brahms.
A. L. (E. F-t.)
Gero [gërå], markgrefve och hertig af östmark,
.d. 965, fick af Otto I 937 åt sig anförtrodd
gränsvakten mot venderna, hvilket ämbete i
hans hand iörändrades till markgrefskapet
östmark. Redan 941 liade han underkufvat
de flesta vendiska stammarna vid mellersta
Elbe och nedre Saale, och 963 hade lian trots
vendernas häftiga motstånd och resningar lagt
hela landet intill Öder under kejsar Ottos
välde. Kort därefter tvang G. äfven polackerna
att erkänna Ottos öfverhöghet. G. berömmes för
stor tapperhet och duglighet samt ovanlig trohet
mot sin herre. Hans namn lefde länge i sång och
saga. Efter honom har säkerligen "marcgrave Gére"
i Nibelungenlied -sitt namn. Jfr 0. v. Heinemann,
"Markgraf Gero" U860).
Gerok [gëråk], Karl, tysk homilet och skald,
f. 1815, d. 1890 i Stuttgart, sedan 1868
öfver-hof predikant och öfverkonsistorialråd i
Stuttgart, utgaf åtskilliga predikosamlingar,
bl. a. Evangelien-predigten (1855; 10:e
uppl. 1894; "Evangelii-predikningar", 1892),
Epistelpredigten (1857; 7:e uppl. 1891), men
blef ännu mera känd genom sina Palmblätter
(1857; öfver 130 uppl.; "Palmblad",
1871- 75, 3 :e uppl. 1903), mildt rörande
religiösa sånger. Bland hans öfriga arbeten
må nämnas diktsamlingarna Pfingst-rosen
(1866; många uppl.) och Blumen und sterne
(1868; många uppl.) samt de humoristiska
berättelserna Jugenderinnerungen (1875; 6:e
uppl. 1898). Ausgewählte dichtungen utkommo
1907. Till svenska ha vidare öfversatts "Från
Jerusalem -till Rom" (1884-85), "Mina fötters
lykta" (1894) och "Poesi och religion" (1895). Se
arbeten öfver -G. af Braun (1891) och Gust. Gerok
(1892).
Geroldseck [gërålds-], mediatiseradt grefskap
i Baden, kretsen Offenburg. Borgen H o h e
n-geroldseck är nu en ruin. Jfr Ku f st e i
n. Gerolstein [gërålstajn], by och luftkurort
i preussiska reg.-omr. Trier, vid Kvll, i en
vacker trakt af Eifel, 370 m. ö. h. 1,308
inv. (1900). Flera kalla natronkällor,
kända sedan romartiden. Årligen komma omkr. 7
mill. flaskor i handeln. En sTcTi af riksgrefliga
ätten Manderscheid var upp-kallM.l efter G.
J. F. N. l.n.
Geröme [jeråm], Jean Leon, fransk målare
Tryckt den 25/7 08
och skulptör, f. 11 maj 1824 i Vesoul, d. 9
jan. 1904 i Paris. Han kom 1841 till Paris, där
han erhöll inträde i Delaroches ateljé. 1844
följde han mästaren till Kom. men återkom
följande år till Paris och väckte 1847 mycket
uppseende med Tuppfäktning, en genre-tafla
ur antiken (Luxem-bourggalleriet). G. blef nu
hufvudmannen i en konstnärskrets, som blef kallad
"neogre-kerna". Han målade taflor med grekiska
eller romerska motiv, allvarliga i studiet,
säkra, men nyktra och kalla i formen. Bland dem
äro Kung Kandaules (1859), Fryne tn/ör domstolen
(1861), Alkibiades hos Aspasia (s. å.). Till
hans, hvad motivet beträffar, större tänkta
bilder ur samma krets höra Augustus’ år’hundrade
(1855; i Andens’ museum), Pollice verso (1859,
Chantilly), och Ave, Cæsar, morituri te salutant
(1859), Cæsars död (1867), Golgata, Slafhandel
i Rom (1884), Jerusalem (1868) m. fl. -
Men jämte den antika genreframställningen
odlade G. äfven den etnografiska genren,
förnämligast den orientaliska. Minnen från
hans omfattande resor föreligga i en mängd
arbeten, såsom Fången, Svärdsdansen, Promenad
i har em och andra, i hvilka G. som en mästare
återgifvit Orientens lif. - Slutligen målade
G. äfven en mängd scener, af olika innehåll,
"fantai-sies", såsom en fransk konstkritiker
kallar dem: Dantes Florens, Rembrandts ateljé,
Ludvig XIV :s frukost med Moliére, Marskalk Neys
arkebusering, Den grå eminensen, De siamesiska
sändebudens mottagande af kejsar Napoleon III
(Versailles), En duell efter en maskeradbal,
Bonaparte i Egypten m. fl. G :s kolorit är
torr och utan pittoresk verkan; men den är
harmonisk och förmår förträffligt återgifva
en bestämd lokalfärg, t. ex. i de orientaliska
bilderna. Han skildrar förståndskallt, men med
udd och karaktär. Han var flitigt verksam äfven
som skulptör och gjorde lyckade experiment inom
den polykroma skulpturen. Bland hans plastiska
verk märkas gruppen Anakreon, Bacchus och A
mor (1878, ett exemplar i marmor i Glyptoteket
i Köpenhamn), gladiatorgruppen Pollice verso
(brons, förminskad reproduktion därsammastädes),
kvinnostatyn Ta-några (marmor i färg), statyetten
Bonaparte till häst och Sarah Bernhardt, polykrom
byst (dessa tre i Luxembourg). Hertigen a)
Aumales ryttarstaty i Chantilly är från
1899, Washington från 1901, marmorgruppen
Bollspelerskor från 1902. G. blef 1863 professor
vid Ëcole des beaux-arts, var sedan 1865 led. af
franska konstakademien och sedan 1873 af den
svenska. Jfr monografi af Ch. Moreau-Vauthier
(1905). C. R. N. (G-g
N.)
Gerona [cheråna]. 1. Provins i Spanien,
nordöstligaste delen af Katalonien. 5,865
kvkm. 299,287 inv. (1900), 51 på l kvkm. Det
är ett romantiskt bergland, med kallt klimat
och tämligen mager jordmån. Vid kusten och
i Pyrenéerna finnas betydande skogar. -
2. Hufvudstad och stark fästning i nämnda
provins, nära Onas förening med
9 b. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
