1063 Gersonides-Gerstäcker 1064 apostlar (framställande kristendomens utbredande med eld och svärd bland fredliga slaver) af konstnären skänktes till nationalgalleriet (Sukiennice) i Krakau. A-d J. Gerso'nides 1. Ben Gerson, Lev i, judisk namnform E å l b a g, judisk filosof och bibelforskare, f. omkr. 1288 i Languedoc, skall ha lefvat i Orange och i Avignon och tros ha dött i Per-pignan 1344. Han har på hebreiska skrifvit ett religionsfilosofiskt verk: Milhamolh Adonai (1560; ny uppl. 1866), af hvilket en del öfversattes på latin (1342). Detta arbete kan betraktas som en från rent filosofisk synpunkt sorgfälligt utförd kritik af den judiska ortodoxien. G. gjorde kommentarer till Aristoteles' då kända verk eller snarare till Averroes' kommentarer. Gerss, Jakob Vilhelm, arkitekt, f. 1784 i Stockholm, d. där i sept. 1844, ingick vid flottans mekaniska stat, där han tämligen ung befordrades till kapten. Dessförinnan hade han genomgått konstakademien och särskildt studerat arkitektur under Desprez och Sundvall. 1813 antogs G. till biträde åt akademiens sekreterare, Tempelman, och utnämndes 1816 till hans efterträdare. Han hade redan då gjort sig bemärkt, mindre som praktisk arkitekt än sora skicklig tecknare af interiörer, särskildt af kyrkor och äldre kyrkoruiner, laverade i sepia eller färger, och han fortfor att flitigt uppvisa sådana vid akademiens utställningar. Äfven som konstkritiker i akademisk anda uppträdde han med häftet Anti Hammarspikiana (1815), en motskrift mot Hammarskölds granskning af konstutställningen 1815. Med anledning af utställningen 1822 och de skarpa kritiker, för hvilka en del akademister blifvit utsatta inom pressen, utgaf han Försök till ledning vid konstarbetens bedömande (1822), där han tager i synnerhet Hasselgren i försvar. I egenskap af sekreterare utgaf han utställningskatalogerna fr. o. m. 1818 t. o m. 1843. 1837 befordrades G. till major-mekanikus; han var dessutom till sin död arkitekt vid öfverintendentsämbetet, men hans praktiska verksamhet i detta afseende var ganska obetydlig. För öfrigt hade han ej alldeles godt vitsord om sig för ordningssinne och påpasslighet, ej heller för själfständighet och kraft. Sedan 1812 var han led. af k^nstakad. -rn.* Gerssläktet. Se Gärssläktet. Gerst., vid insektnamn förkortning för K. E. Ad. Gerstäcker. Gerstad, socken. Se J ä r s t a d. Gerstenberg [ge'r-], Heinrich Wilhelm von, tysk skald och kritiker, f. 1737 i Schleswig, d. 1823, var först ryttmästare i dansk tjänst, blef 1775 dansk resident i Lybeck och var 1785-1812 meddirektör för lotteriet i Altona. Hans anakre-ontiska småberättelser, kallade Tändeleien (1759), mottosros med allmänt bifall, hvilket äfvenledes var förhållandet med åtskilliga af hans dramer. Gedicht eines skalden (1766) återinförde de nordiska ämnena och påverkade bl. a. Klopstock. I sina Briefe über merkwürdigkeiten der literatur visar G. sig högt uppskatta Shakspere, hvilket var af betydelse för sturm-und-drang-tidens dramatiska teorier. Hans sorgespel Ugolino (1768) är, oaktadt sin bombast och sin råhet, ett af de mest betydande dramatiska arbeten, som utkommit i Tyskland före den Goethe-Schillerska perioden. 1815 utgaf han sina Ver- mischte schriften. Se M. Jacobs, "Gerstenbergs Ugolino" (1898). (R-n B.) Gerster [ge'rster], E t el k a, ungersk sångerska, f. 1855 i Kaschau, studerade för fru Marchesi i Wien och debuterade 1876 i Venezia samt väckte 1877 ett oerhördt uppseende på Krolls teater i Berlin. Hon skördade sedermera lagrar i London, Paris, Italien, Spanien, Ryssland och Amerika samt vann rykte för att vara en bland samtidens främsta sångerskor. Hennes sopranrösts nästan förklarade mildhet och renhet jämte en ovanlig koloraturfärdighet beredde henne triumfer som La sonnambula, Lucia o. s. v. Sedan 1877 är hon gift med impresarion C. G a r d i n i. Hon slöt tidigt sin sångarbana och egnade sig åt sångundervisning i Bologna och (från 1896) i Berlin. A. L. (E. F-t.) Gerstner [ge'r-]. 1. Franz Joseph von G., bömisk matematiker och ingenjör, f. 1756, d. 1832, blef 1779 ingenjör, 1784 adjunkt vid observa-toriet i Prag samt 1789 professor i matematik i samma stad. På G:s initiativ inrättades 1806 i Prag ett polytekniskt institut, det första i Tyskland, hvilket ända till 1832 stod under G:s ledning och vid hvilket han därjämte under mera än två decennier var verksam som lärare. Sedan 1811 var G. chef för vattenbyggnaderna i Böhmen. - 2. Franz Anton von G., den förres son, bömisk ingenjör, f. 1793, d. 1840 i Amerika, var 1819 -24 professor i praktisk geometri vid polytekniska institutet i Wien och egnade sig därefter odeladt åt järnvägsbyggande. Hans första verk var hästjärnvägen mellan Budweis och Linz (1825 -28). I Ryssland byggde han 1834-37 den första järnvägen (mellan Petersburg och Tsarskoj e-selo). Gerstäcker [ger-], Friedrich, tysk författare, f. 1816 i Hamburg, d. 1872 i Braunschweig, begaf sig 1837 till Amerika, där han förde ett omväxlande lif, bl. a. som jägare i urskogarna och som hotell värd i Louisiana. 1849-52, 1860-61, 1862 och 1867-68 gjorde han nya resor i Amerika och Afrika. Han lämnade en mängd lifliga skildringar af sina intryck från Amerika samt åtskilliga förströelseromaner, Streif- und jagdzügc durch die Vereinigten staaten von Nordamerika (1844), Die regulatoren in Arkansas (1845; månea uppl.; "Regulatorerne i Arkansas", 1864; 2:a uppl. 1898), Die flusspiraten des Mississippi (1848; många uppl., "Sjöröfvarne på Mississippifloden", 1867; 2:a uppl. 1898) samt flera samlingar berättelser: Mississippibilder (1847), Reisen um die welt (1847-48; "Resa omkring verlden", 1860) och Amerikanisch e wald- und strombilder (1849), Nach Amerika (1855) samt Die beiden sträflinge (1856). Gold! (1858; "Guld! eller lifvet i Kalifornien", 1862), Hell und dunkel (1859) och Sennor Agrnla (1865; "Sennor Aguila", 1868) m. fl. Till svenska äro ytterligare flera arbeten af G. öfversatta. G:s Gesammelte scJiriften (44 bd) utgåfvos 1872-79. Gerstäcker [ger-], Karl Eduard Adolf, tvsk zoolog, f. 1828 i Berlin, d. 1895 i Greifswald, blef 1856 föreståndare för k. entomologiska samlingen i Berlin, 1873 zoologie professor därstädes samt 1876 professor i zoologi och direktor vid zoologiska museet i Greifswald. G. var en framstående entomolog, som skref bl. a. Monographie der endomychiden