1069 Geryon-Geser 1070 af det konstitutionella systemet och för Tysklands omdaning till en fast förbundsstat. 1848 var G. ledamot af nationalförsamlingen i Frankfurt. Redan i aug. 1848 vände han sig nedslagen från det politiska lifvet och sysselsatte sig därefter nästan uteslutande med vetenskapligt skriftställen. - G. slöt sig till Schlossers skola och blef vägbrytande genom sin Geschichte der poeti-schen nationalliteratur der deutschen (1835- 42; 5:e uppl. med titel Geschichte der deutschen dichtung, 1871 -74). I Grundzüge der historik framlade han sitt vetenskapliga program. 1849-52 utkom hans Shakespeare <4:e uppl. 1872) och 1855-56 hans Geschichte des 19:ten jahrhunderts seit den wiener-verträgen ("Det nittonde århundradets historia ifrån fördragen i Wien", 1863-65). Hans Einleitung in die geschichte .des I9:ten jahrhunderts ("Inledning till nittonde århundradets historia", 1853, och "Inledning i det nittonde århundradets historia", 1863), som utkom 1853, ådrog honom en anklagelse för högförräderi, fivarifrån han likväl frikändes. G. verkade också mycket för att göra Handels musik populär i Tyskland och utgaf 1868 ett arbete om Handel und Shakespeare, ett bidrag till tonkonstens estetik. G :s Hinterlassene schrijten utgåfvos 1872, hans själfbiografi 1903 och hans brefväxling med Dahl-mann och bröderna Grimm i 2 bd 1885-86. G. bidrog mycket till väckande af den tyska nationalkänslan. Som Shakspere-kommentator skattas han .särdeles högt. Se biografier öfver G. af Lehmann (1871) och Gosche (s. å.) samt Dörfel, "G. als historischer denker" (1904). (C. H. H.) Geryon 1. G e r y'o n e s (grek. Frjpvcbv, Frjovovrjg i. FrjQvorevg, lat. Geryon), grek. hjältes., ett tre-höfdadt vidunder, son af Chrysaor och Kallirrhoë, härskare öfver den i den yttersta västern i Oceanen üggande ön Erytheia. Han dödades af Herakles, hvilken af Eurystheus fått i uppdrag att bortföra G :s sköna boskapshjordar. A. M. A. Ges, hamnplats vid Kaspiska hafvet. Se A s t erabad. Ges (G h e s), sammanfattningsnamn på flera indianstammar i östra och inre Brasilien, bl. a. botokuder, kaingang, shakleng, kayapo, allakuä. üe tre sistnämnda äro undergrupper, som omfatta flera stammar. De stå i regel synnerligen lågt, känna ej konsten att göra lerkärl och förstå ej att begagna sig af flottar eller kanoter, ej heller använda de hängmattor. Några gësfolk lefva fortfarande i ren "stenålder". Af de indianstammar, som bebo östra och inre Brasilien, äro gësfolken säkerligen de ursprungligaste. De människokranier, som dansken Lund funnit i grottor i Brasilien och hvilka möjligen varit från en tid, då jättehögdjur och andra nu utdöda stora däggdjur lefde där, anser man vara af någon gësstam. Litt.: Ehrenreich, "Archiv fur anthr." (1904, h. I). E. N-d. Gesa'nt, ty. gesandte(r], diplomatiskt sändebud. - Gesantskap, en gesants ämbete; en gesant och hans biträden, legation, beskickning; dennas lokal. Se Beskickning. Geschenen [ge'-]. Se Göschenen. Geschwo'rner [ge-], ty. (af schicören, svärja, gå ed), förv., var i Sverige intill 1855 bergmästarens närmaste man och ställföreträdare inom hvarje bergslag. Honom ålåg att öfvervaka grufarbetets drift och efterse, att det gick på "rätt bergsmansvis". Äfven i Norge är geschworner titel på en tjänsteman, hvilken har till åliggande att å det allmännas vägnar vaka öfver, att de för bergshandteringen gällande lagarna och bestämmelserna efterlefvas. Kbg. O. A. ö. Geschä'ft [ge-], ty., affär (ofta i ringaktande bemärkelse); göromål, sysselsättning, yrke. Gese'lsehap [ge-]. 1. E du ar d G., holländsk målare, f. 1814 i Amsterdam, studerade 1834-41 i Düsseldorf, d. därstädes 1878. Efter att ha behandlat romantiska, bibliska och historiska ämnen öfvergick han till genremåleriet, målade Faust i sin studerkammare, Valenuns död, Återfinnandet af Gustaf II Adolfs lik, Wallensteinska soldaters nattkvarter i en kyrka m. m. Han är representerad i flera tyska museer. 2. Friedrich G., den föregåendes son, tysk målare, f. 1835 i Wesel, d. 1898 i Rom (genom själfmord), utbildade sig i Dresden och Düsseldorf, företrädesvis i dekorativt måleri, och reste 1866 till Rom. Vid återkomsten slog han sig ned i Berlin och blef 1882 medlem af dess akademi. G :s största verk äro målningarna öfver krig och fred i Berlins Ruhmeshalle. Vilhelm I:s lefnad skildrade han i en fris i Berlinakademien, gjorde utkast till dekorering af Fnedenskirche i Potsdam, teckningar till glasfönster m. m. Hans tecknade studier stå högre än hans målningar. Jfr V. Donoy, "F. G. und seine wandgemälde in der Ruhmeshalle" (1890), och v. öttingen, "Friedrich G." (1898). G-g N. Gesënius [ge-], Friedrich Heinrich Wilhelm, tysk orientalist och bibelkritiker, f. 1786 i Nordhausen, d. 1842 i Halle, blef 1811 ord. professor i exegetik i Halle. G. var en vägbrytare för det semitiska språkstudiet. "Han löste den hebreiska språkforskningen ur dess beroende af teologien och gjorde den likställd med de öfriga vetenskaperna." Han utgaf en mängd skrifter, hvilka utmärkas genom klarhet och grundlighet. De förnämsta bland hans arbeten äro Hebräische grammatik (1813; 27:e uppl., omarb, af E. Kautzsch, 1902; "Hebreisk grammatik", två öfv., den ena, 1836, från ll:e, den andra, 1849, från 15:e uppl.), He-bräisches lesebuch (1814; ll:e uppl. 1873; "He-bræisk läsebok", 1833), Kritische geschichte der hebräischen sprache und schrift (1815), Ausführ-liches grammalisch-kritisches lehrgebäude der hebräischen sprache (1817), Hebräisches und chal-däisches handwörterbuch über das alle testament (1812; 14:e uppl., omarb, af F. Buhl, 1905: "He-bræiskt och chaldæiskt handlexicon öfver Gamla testamentet", 1829-32), Thesaurus philologico-criticus linguæ hebraicæ et chalclaicæ veteris testa-menti (1829-42; fullbordad 1858 af Rödiger) och G :s förnämsta verk, Scripturæ linguæque phæniciæ monumenta (1837). Ur G :s skola utgingo de förträfflige orientalisterna v. Bohlen, Hoffmann, Hup-feld, Rödiger, Tuch, Vatke och Benfey. (K. V. Z.) Geser (Gaser), kanaanitisk konungastad i På-