lestina, mellan Bet-Horon och Medelhafvet (Jos. 16: 3). G. beboddes fortfarande af kanaaniterna ända till Salomos tid, då det förstördes af Farao i Egypten och gafs åt hans dotter, Salomos hustru, till hemgift (1 Kon. 9: 16). Sedan staden blifvit återuppbyggd, var den en för hufvudstadens försvar viktig fästning. F. n. Tell el-Djeser, v. om Amvas med ruiner efter gamla befästningar och intressanta inskrifter på angränsande klippor. (^{E. S--e.}) Gesersagan [g<over>e</over>-] l. Kesarsagan, ett bland mongoler, tibetaner och kineser vida spridt epos af obekant ursprung, skildrar Indra- eller Hormuzda-sonen Geser-kans (hos tibetanerna Kesar) bedrifter. Geser besegrar alla onda makter (tolfhöfdade jättar, drakar och de tre konungarna i Shiraigol) och återställer det godas makt på jorden. Han är den nuv. mandschuiska dynastiens skyddshelgon. Af Geser-sagans otaliga varianter torde den 1716 i Kina utgifna sydmongolska versionen, den s. k. stora Gesersagan, vara den tidigast upptecknade (på tyska af J. J. Schmidt, "Die thaten des Bogda Gesser Chans, des vertilgers der wurzel der zehn übel in den zehn gegenden", 1839). De tibetanska legenderna äro troligen de äldsta. Jfr A. H. Franke, "Der frühlings- und wintermythus der Kesarsage. Beiträge zur kenntnis der vorbuddhistischen religion Tibets und Ladaks", 1902. ^{G. J. R.} Gesiensis pagus, lat. Se Gex. Gesims (ty. gesims, af kollektiv-partikeln ge, och sims, list, således eg. sammanställning af flera olika lister), bygnk., krönande l. horisontellt afdelande listverk, t. ex. tak-(hufvud-, krans-) gesims, hvilken uppåt afslutar en byggnads väggar (fr. corniche), gördelgesims (kordonglist), som vanligen betecknar skillnaden mellan olika våningar, panel-, dörr-, fönstergesims, som bildar krön å en panel, öfver en dörr- eller fönsteröppning, o. s. v. Gesimserna, olika inom olika byggnadsstilar, äro enklare eller rikare, alltefter som de äro sammansatta af färre eller flera enkla grundformer. De viktigaste bland dessa äro stafven (rundstafven), hålkälen, karnisen, skrålisten, bandet och platten. I den doriska stilen är kransgesimsen på hängplattens undersida försedd med droppar och mutuler, i den joniska med tandsnitt. På romerska och efter dem bildade renässansbyggnader stödes ofta kransgesimsen af konsoler. ^Upk.* Gesinnungstüchtig [ge-], ty., rättsinnig, karaktärsfast, pålitlig, trogen. Gesius [g<over>e</over>-], eg. Göss, Bartholomäus, tysk tonsättare, f. omkr. 1555, d. 1613, var från midten af 1590-talet kantor i Frankfurt an der Oder. Han var på sin tid en bland de flitigaste och anseddaste kyrkliga tonsättare och skref bl. a. en Johannes-passion, en stor mängd kyrkosånger af alla slag samt det teoretiska arbetet Synopsis musicæ practicæ (1609). ^{A. L.}* Gesner [ge's-], Konrad, schweizisk naturforskare och polyhistor, f. 26 mars 1516 i Zürich, d. där 13 dec. 1565, studerade naturvetenskap och medicin i Strassburg, Bourges och Paris, blef 1538 lärare i klassiska språk i Lausanne, 1541 med. doktor i Basel och slog sig ned som praktiserande läkare i Zürich, hvarjämte han erhöll en plats som lärare i naturvetenskap vid därvarande gymnasium. Han blef känd i vida kretsar genom Bibliotheca universalis, seu catalogus omnium scriptorum in tribus linguis etc. (4 dlr; 1545--55), en katalog öfver alla då kända arbeten på latin, grekiska och hebreiska, i hvilken han lämnar en massa bibliografiska upplysningar och kritiska anmärkningar. Arbetets 2:a del (1548), med titeln <img r>

Pandectarum, sive partitionum universalium libri XXI, är en realkatalog öfver den tidens vetande, ordnad efter dettas olika grenar (endast 19 böcker utkommo då; den 21:a, en teologisk encyklopedi, utkom 1549, men den 20:e, som skulle behandla medicinen, blef aldrig fullbordad). -- Naturalhistorien var emellertid den vetenskap, hvarmed G. mest sysselsatte sig. Hans förnämsta arbete på detta område är Historia animalium (4 bd, 1551--58; nya uppl. 1603--21, med illustr., och 1669--70, "Allgemeines thierbuch"), genom hvilket han blef den vetenskapliga zoologiens grundläggare. På dess illustrationer nedlade han synnerlig omsorg; t. o. m. Dürer biträdde honom därvid. Han hade äfven gjort betydande samlingar till ett botaniskt arbete i samma stil som det zoologiska, men hann blott till förberedelser. Nära 200 år efter hans död utgafs det under titlarna Opera botanica och Historia plantarum fasciculus (1754, 1759). Hans hufvudförtjänst om botaniken är, att han uppdagade befruktningsdelarnas stora betydelse, undersökte dem och efter dem sökte uppvisa växternas släktskap. Bland hans öfriga arbeten inom olika vetenskapsgrenar må nämnas Mithridates, sive de differentia linguarum (1555), som är det första försöket i jämförande språkvetenskap. -- Efter G. ha växtsläktet Gesnera och Tulipa gesnerana sitt namn. Gesner [ge's-], Johann Mathias, tysk vetenskapsman, f. 1691, d. 1761, blef 1715 bibliotekarie och konrektor i Weimar samt erhöll därefter flera befordringar på skolvägen, till dess han 1734 blef professor och senare äfven bibliotekarie vid universitetet i Göttingen. Utom hans förnämsta verk, Novus linguæ et eruditionis romanæ thesaurus (1747--48), förtjäna nämnas Chrestomathia Ciceroviana (1717; 7:e uppl. 1775), Chrestomathia græca (1731; ny uppl. 1818) samt hans upplagor af gamla klassiker: "Scriptores rei rusticæ veteres latini" (1735; ny uppl. 1794--96), Plinius d. y. (1735--39; 3:e uppl. 1770), Lukianos (1743), Horatius' ekloger (1752), Quintilianus (1738) m. fl. Gesnera L., bot. Se Gesneraceæ. Gesneraceæ, bot., växtfamilj af serien Tubifloræ bland dikotyledonerna. Kronan är tvåläppig, ståndarna 4 eller 2, med mer eller mindre sammanklibbade knappar, frukten kapsel eller bär. De flesta hithörande växter äro örter eller buskar med ett karakteristiskt yttre; örtståndet är saftigt, bladen motsatta, hela, ofta mjukhåriga; jordstammen är ofta knöllik eller täckt af köttiga fjäll. Kronorna äro vanligen stora och praktfulla, hvarför många arter odlas som prydnadsväxter. -- Familjen innefattar omkr. 1,000 arter, fördelade i öfver 80 släkten och