begagnats af äldre och nyare tiders fabeldiktare och novellister. R. G. Gestation, fr. (af lat. gestare, bära), hafvandeskap, dräktighetstid. Geste [ʃäst], fr. Se Chanson de geste och Gest. Gestiblindus. Se Gestumblinde. Gestikulation, Gestikulera. Se Gest. Gestilren, beläget vid pass 4 km. n. v. från Kungslena, i Västergötland. 17 juni 1210 stod där ett slag mellan konung Erik Knutsson och Sverker d. y., hvarvid den senare stupade. På ett möte i Sköfde i mars 1908 beslöts, att ett monument skulle resas i Hvarf till minne af slaget vid G. Gestir. Se Gjester. Gestr Blindi, rättare Gestumblinde (se d. o.). Gestrikland. Se Gästrikland. Gestrinius, Martinus Erici, universitetslärare, matematiker, f. 1594 i Gäfle, d. 1648, blef student i Uppsala 1611, filos. magister i Greifswald 1618 (1617) och ord. matheseos professor i Uppsala 1621. Utom ett hälft hundratal akademiska afhandlingar i matematiska och filosofiska ämnen utgaf han In Aristotelis mechanica, argumenta et notæ {1627), In geometriam Euclidis demonstrationum libri sex (1637; ny titelupplaga 1642), Üraniæ librl IV (1647). Dessutom finnas i handskrift förvarade anteckningar efter hans föreläsningar i aritmetik, algebra, geometri, astronomi och optik. - G. synes särskildt vinnlagt sig om att hos den studerande ungdomen väcka intresse för de matematiska vetenskaperna; däremot uppträdde han, trots sin för den tiden ovanligt stora produktivitet, icke såsom matematisk forskare och visade sig icke ens ega några djupare insikter i sin vetenskap. Jfr Bråk, sp. 403. d-F-) Gestrinius, Er n est, finsk skald från "stora ofredens" tid, f. l april 1663 i Helsingfors, d. 21 mars 1739, blef student i Åbo 1687, magister 1694, konrektor vid skolan i Viborg 1695, rektor därstädes 1696, linguarum lektor vid gymnasium i Vibo'rg 1698 och kyrkoherde i Jääskis 1705. Vid ryssarnas infall i landet 1707 nödgades han lämna all sin -egendom i fiendens våld och kom efter en mångårig flykt öfver till Sverige, där han 1718 blef kyrkoherde i Tuna och Stafby i Uppsala län. Han var de .sex sista åren af sin lefnad blind. G. hade redan som -skolman i Viborg gjort sig känd som vitterlekare och uppträdde som fcstskald på gymnasiet. Den långvariga flyktens upplefvelser blefvo för honom en ny källa till poetisk inspiration. 1718 framträdde han med en bitter klagodikt, Nödlijdande flychtingars klagan öfwer sitt långsamma kårss och elände, hvilken 1722 efterföljdes af Klagelig röst i en tro-innerlig bön om hielp uti nöden til freisaren Jesnm samt Cryggeligt löfte, etc. G :s diktning ledde sitt källsprång från tidens stora olyckor och af hvad han därunder personligen upplefvat och lidit. Där ingå gripande strofer, som gifva en lefvande föreställning .om tidons jämmer och lidanden. G:s vittra alster ha samlats af P. Hanselli, i hvars upplaga hans tidigare dikter dock saknas. Se A. Hultin, "E. G." (i Svenska litteratursällskapets i Finland "Förh. och upps.", 13, 1899). A. H. Gestumblinde var enligt sagan en mäktig herre i Reidgotaland, hvilken hade förhållit konung Heidrek hans skatter och därför kommit i hans onåd. Konungen hade i sin hird tolf män, som skulle afdöma alla tvister i riket, och hade lofvat, att hvad någon än förbrutit mot honom, skulle det stå den förorättande fritt att öfverlämna sin sak åt de tolf männens dom. Förbrytaren skulle också ha säkerhet till lif och lem, om han kunde framställa några gåtor, som konungen icke kunde lösa. -- Heidrek sände bud till G., att han skulle på viss dag infinna sig hos konungen; annars hotades han med att blifva fängslad. G. blotade i sin nöd till Oden och anropade honom om bistånd. Kort därefter ankom till G:s gård en främling, som också kallade sig G.; de liknade så hvarandra, att man icke kunde skilja dem åt. De bytte kläder, hvarefter husbonden gömde sig, och alla antogo främlingen vara den verklige G. Därefter drog främlingen till konung Heidrek, och mellan dem utspann sig en vidlyftig visdomstäflan, bestående däri, att G. framställde gåtor och Heidrek uttydde dem. Gåtorna handlade till större delen om naturföremål, några få om gudaläran, men Heidrek gissade dem alla. Slutligen framställde G., som i själfva verket icke var någon annan än Oden, samma spörsmål, hvarmed han en gång förstummade Vaftrudner, nämligen frågan om hvad Oden hviskade i örat på Balder, innan man bar denne på bålet. Heidrek, som på denna frågan igenkänt Oden, blef nu vred och ville hugga till Oden med sitt svärd, men denne förskapade sig till en falk, och svärdet träffade blott stjärtfjädrarna, hvarför falken sedan den tiden har en tvärhuggen stjärt. G:s täfian med Heidrek framställes i Hervararsagan, och gåtorna höra till det mest intressanta, som den skandiska fornlitteraturen i denna väg har att uppvisa. -- Hos Saxo Grammaticus omtalas en konung Gestiblindus, goternas konung, hvilken öfverlämnade sig och sitt rike åt danske konungen Frode, på det denne skulle försvara honom mot svenske konungen Alrik, som hemsökte honom med krig. -- Äfven i andra gamla berättelser påträffar man namnet Gest Blinde. Th. W.* Gesvindt, ty. geschwind, hastigt, raskt, hurtigt. Gesäll (ty. geselle, kamrat) var under handtverksämbetenas tid den utlärde lönarbetaren. I Tyskland blef beteckningen geselle vanlig på 1400-talet, men spred sig först på 1600-talet till Sverige, där den utträngde den äldre medeltida benämningen mästersven eller sven, t. ex. guldsmedssven, skomakarsven. Alltifrån 1400-talet och ända till skråväsendets upphörande 1846 innehålla skråordningarna ganska vidlyftiga stadganden om gesällernas (svennernas) ställning. För att bli gesäll måste man först tjäna som lärpojke under en lärotid, som i regel uppgick till 3--5 år, och därjämte fullgöra en del andra prestationer, t. ex. erlägga "utskrifningspengar" och afgift till gesällernas kassa, gesäll-lådan. Gammal inrotad sed kräfde därjämte, att lärgossen skulle bjuda på traktering, hålla "skänkning", men detta förbjöds i 1720 års skråordning. I en del yrken fordrades äfven, att lärpojken skulle visa sin arbetsskicklighet genom att utföra ett gesällprof. Till vittnesbörd om sin nyvunna ställning som gesäll skulle den utlärde lärpojken enligt 1669 och 1720 års skråordningar erhålla ett lärobref eller, som det äfven kallades, gesällbref. Ett af de mest i ögonen fallande dragen i skråtidens arbetsordning är det nära beroende, hvari ej blott lärpojken, utan äfven den utlärde lönarbetaren,