bestämmelser för gesällerna försvåra deras uppstigande till mästare och vinnande af burskap. Medan enligt gesällernas åsikt gesälltiden borde vara endast en kort genomgångstid, hotade denna tendens att för hela lifstiden hänvisa gesällen till en lönarbetares ställning. Regeringen ställde sig härvid allt bestämdare på gesällernas sida, såsom synes af 1720 års skråordning och af flera förordningar från den följande tiden. Öfver sina egna medlemmar upprätthöll gesällföreningen en ganska sträng disciplinär myndighet. De straff, som ådömdes, voro i regel böter, men om någon medlem af tredska undandrog sig betalningen eller gjorde sig skyldig till gröfre förseelse, tillgreps ett straff af annan art: man vanfrejdade honom genom att öfver honom utfärda ett skymfbref. Underrättelse om att en gesällförening "skymfat" en gesäll meddelades öfriga föreningar inom yrket, som införde den så bestraffades namn i den svarta boken, hvilken upplästes vid föreningens sammanträden. Ingen "ärlig" gesäll vågade arbeta tillsammans med den skymfade, förrän denne godtgjort sin förseelse och återupptagits i brödraskapet. Af särskildt intresse är, att man bland de förseelser, för hvilka straff ålagts, finner ej blott öfverträdelser af gesällföreningens föreskrifter, utan äfven pliktförsummelser mot mästaren. Jämte mycket annat röjer detta, huru mästarnas skrå och

Fig. 2. Snickargesällskapets i Stockholm låda. (Nordiska museet.)

Fig. 3. Snickargesällskapets i Stockholm klappholts. (Nord. mus.).

Fig. 4. Snickargesällskapets i Stockholms fana, 1746. (Nord. mus.).

Fig. 5. Snickargesällskapets i Stockholm välkomma, 1724. (Nord. mus.).

Fig. 6. Pistol och bössmakargesällskapets i Jönköping härbärgesskylt, 1696. (Nord. mus.).

Fig. 7. Skräddargesällskapets i Kristianstad sparbössa, 1751. (Nord. mus.).

gesällernas brödraskap på intet vis böra fattas såsom uteslutande fientliga kamporganisationer ställda gentemot hvarandra, utan huru de i många fall samverkade för att upprätthålla yrkesäran och främja handtverksämbetets gemensamma bästa. Äfven i nyare tid fyllde gesällernas föreningar viktiga sällskapliga uppgifter och spelade den dominerande rollen i gesällernas umgänges- och förströelselif. Liksom mästarna synas gesällerna ofta ha firat fyra regelbundna "kvartalssammankomster" eller "krogdagar" om året. Åtskilliga drag finnas bevarade af det stundom ganska grofkorniga skämtlynne, som då lössläpptes, inom och utom den ram, som den stränga etiketten uppdrog. Med en särskildt uppsluppen fest brukade på 1600-talet gesällerna i Stockholm enligt en sed, som kan spåras tillbaka till medeltiden, fira fastans inträde. Så säger sig öfverståthållarämbetet år 1669 befrukta, att gesäller och lärdrängar yid den instundande fastlagen skulle uppstiga från sina verkstäder och sitt arbete för att enligt gammal sed bedrifva "fastlagsspel och andra apespel", hvilket vid vite förbjudes. Brödraskapens viktigaste emblem, hvilka framtogos vid sammankomsterna, bestodo af lådan (se fig. 2), som under förhandlingarna öppen ställdes på bordet, ordförandeklubban, som kallades klappholts l. schafferholts (se fig. 3), välkomsten l.