1081-1082 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gesäll - Gesällbok - Gesällbref - Gesällhärbärge - Gesäll-låda - Gesällpass - Gesällprof - Gesällvandring - Gesäter - Get - Geta (kapell) - Geta (imperator) - Getapel - Getapulien - Getdjur - Getdoning - Geten - Geter

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

välkomman
, den så rikt som möjligt sirade festpokalen (se fig. 5), och fanan (se fig. 4), som vid festliga tillfällen uthängdes genom fönstret. Gesällhärbärget utmärktes äfven genom en ofta konstskickligt arbetad skylt (se fig. 6). Brödraskapens förtroendemän omtalas i senare tid under benämningarna "åltgesäll", "örtgesäll", "krogfader" eller "härbärgefader". Från en del brödraskap voro länge gifta gesäller uteslutna, trots öfverhetens upprepade förordningar med förbud mot seden att ej tåla gift gesäll. Öfverheten, som af erfarenhet hade sig nogsamt bekant, att gesällerna voro "unga människor med rörliga sinnen", hvilka ej så sällan råkade i delo med ordningsmakten, följde såväl deras föreningar som dem själfva med vaksamt öga. För att hålla reda på det rörliga och oroliga element inom samhället, som gesällerna utgjorde, utfärdades äfven ganska stränga bestämmelser om skyldighet för vandrande gesäll att uppvisa pass och medföra betyg eller schen (ty. schein). Mot slutet af skråtiden ålades gesäll att inneha gesällbok, hvari hvarje mästare, som haft honom i sin tjänst, skulle anteckna intyg. Liksom mästarnas skrå användes äfven gesällernas brödraskap i vissa fall af öfverheten såsom en militär indelning. Så deltog "ogifta skomakaregesällskapet" på 1600- och 1700-talen vid vakthållningen i hufvudstaden. Det utgjorde ett särskildt kompani, som själft valde sin kapten och andra officerare och uppträdde under sin egen fana. Genom de stora reformerna 1846 och 1864, hvilka förde näringsfrihetens grundsats till seger, sönderbröts den förutvarande organisationen af handtverket, och nya rättsliga grundvalar lades för förhållandet mellan arbetsgifvare och lönarbetare. Sedan den tiden finnas ej mer gesäller i ordets gamla mening i vårt land. De fabriks- och handtverksföreningar, som bildats enligt 1864 års förordning, utfärda emellertid alltjämt gesällbref åt lärlingar, som blifvit utlärda hos föreningens medlemmar. I samband härmed förekomma äfven gesällprof. Ett dylikt gesällbref har numera den betydelsen, att det utgör förutsättning för erhållande af vissa stipendier, som utdelas till yrkesskicklighetens höjande. -- I de stora biblioteken, i Nordiska museet och i flera landsortsmuseer förvaras otryckta handlingar och föremål från gesällföreningarna. Se J. Lundell, "Om handtverksskrån, näringsfrihet och arbetets organisation" (1846), G. Upmark, "Tunnbindaregesällernes i "Stockholm och Bagaregesällernes i Karlskrona välkomster" (i "Minnen fr. Nord. museet", bd 1, 1880--85), C. Lundin och A. Strindberg, "Gamla Stockholm" (1882) och E. Sommarin, "Skråtvånget" (i "Verdandis småskrifter", 1904). K. G. Wn. Gesällbok. Se Gesäll. Gesällbref. Se Gesäll, sp. 1076 och 1081. Gesällhärbärge. Se Gesäll. Gesäll-låda. Se Gesäll. Gesällpass. Se Gesäll. Gesällprof. Se Gesäll. Gesällvandring. Se Gesäll. Gesäter, socken i Älfsborgs län, Vedbo härad. 2,858 har. 498 inv. (1907). Annex till Rölanda, Karlstads stift, Västra Dals kontrakt. Get. 1. Zool. Se Getsläktet. -- 2. En kälke. Se Getdoning. Geta, kapell under Finströms imperiella pastorat på Åland, Finland. Areal 80,8 kvkm. Befolkningen, svensktalande, 1,227 pers. (1906). A. G. F. Geta, son af Septimius Severus, yngre broder till Caracalla (se d. o.), lefde i oenighet med denne. Fadern sökte flera gånger återställa endräkten mellan bröderna, men förgäfves. Efter Severus' död, i Britannien 211 e. Kr., utropades G. till imperator jämte Caracalla. Denne försonade sig då till skenet med honom, men kort efter återkomsten till Rom lät han 212 döda G. i moderns armar och aflifva alla hans anhängare. G. var till karaktären föga bättre än sin broder; han var liksom denne själfvisk och utsväfvande. R. Tdh. Getapel, bot. Se Rhamnus. Getapulien (af get och Apulien), skämtsam benämning på (de inre magrare och fattigare delarna af) Småland, där getskötsel förr mycket idkats. Ordet är ett slanguttryck från nyare tid. Getdjur, Caprinæ l. Caprovinæ, zool., äro en grupp inom slidhornsdjurens familj och genom öfvergångsformer förbundna med några vanligen som antiloper uppfattade djurformer. Gruppen, som bildas af getsläktet, Capra, och fårsläktet, Ovis, igenkännes därpå, att nosen är hårig och öfverläppen framtill försedd med en lodrät naken fåra, att svansen är kort och platt, att klöfkörtlar vanligen förefinnas och att kindtänderna ha höga kronor. -- Getdjuren ega i allmänhet icke någon betydande storlek, men äro starka och synnerligen skickliga klättrare. Alla äro bergsbor, lefva flockvis och äro mest i rörelse om dagen. Af alla slidhornsdjur äro getdjuren de historiskt yngsta; de uppträda först under pliocenperioden. Se f. ö. Fårsläktet och Getsläktet (inom hvilket hannen benämnes bock). L-e. Getdoning, timmerkälkstyp, som, ursprungligen hemmahörande i Värmland, numera spridts till landets norrländska skogsbygder, består af en främre kälke, stöttingen, bocken, och en bakkälke, geten, hvilken har utliggare och två fasta bankar, den främre lägre än den bakre. H. J. Dft. Geten, zool Se G e t s l ä k t e t. Geter voro jämte dacerna en gren af den indo-europeiska traciska stammen (se Tracien; i en senare tid begagnade grekerna namnet geter, getai, ofta som en gemensam beteckning på både geter och dacer). På Herodotos' och Thukvdides' tid (senare hälften af 5:e årh. f. Kr.) bodde geterna mellan Hæmus (Balkan) och Donau, d. v. s. i det nuv. Bulgarien. Men sedermera invandrade de i Dacien (se d. o.), där de fingo dacerna till västra grannar. Där bekrigades de af Alexander den store 335 och Lysimachos 292 f. Kr., hvilken senare blef geternas fånge och måste lösköpa sig. Själfva utan högre odling, ledo geterna och dacerna under den följande tiden intrång af jazyger, bastarner m. fl. barbariska folk. I allmänhet voro de splittrade i en mängd små samhällen, men omkr. 60 f. Kr. lyckades den daciske konungen Boirebistes (Burvista) att grundlägga ett mäktigt rike, som i s. sträckte sig till Hæmus och i ö. ända inemot Borysthenes (Dnjepr). Men det upplöste sig vid hans död (45 1. 44 f. Kr.). Mot slutet af l :a årh. e. Kr. stiftade Decebalus ett nytt dacisk-getiskt rike, mpn han besparades af kejsar Trajanus, som förvandlade Dacien till romersk provins (107). - Geterna hade en stark odödlighetstro, och deras förnämste gud var liksom germanernas

		Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 1081-1082 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|