Getingbin-Getskötsel fästa under hvarandra med vertikala pelare och med så stora mellanrum, att getingarna obehindradt kunna besöka hvarje cell. - De fullvuxna geting-larverna spinna ett hvitt, hvälfdt silkeslock öfver sina celler (se fig. 3) och tapetsera därjämte cellväggarna med samma ämne. Inom denna spånad sker förpuppningen, och de fullbildade getingarna framträda efter bortåt två veckors puppstadium. - Då getingarnas samhällen i de tempererade klimaten alltid upplösas mot hösten, kan man ej hos dem, såsom hos honungsbien, vänta att få se näringsförråd hopsamlas. Det oaktadt har en af våra svenska arter, Polistes biglumis, gjort sig känd för att insamla honung i en del celler. Dock tycks denna sparade honung vara afsedd hufvudsakligen till näring åt de utvecklade getingarna själfva, ifall en längre tids olämplig väderlek skulle hindra deras utflykter. I Syd-Amerika finnas arter, som insamla honung i större skala, nämligen Nectarinia mellifica och Polybia sericea. Då dessa tillhöra de arter, som ha perennerande samhällen, är det möjligt, att honungsinsamlingen hos dem har samma betydelse .som hos de sociala bien. - Sedan hos våra geting-arter framemot hösten hannar och honor utvecklats, eger parningen rum. De befruktade honorna återvända ej mera till sitt samhälle, utan sprida sig för att uppsöka vinterkvarter i ett ihåligt träd, bland mossa eller i något annat gömsle. De mindre larver, som mot slutet af sommaren uppenbarligen ej kunna nå fram till förpuppning, användas af arbetarna till föda åt de nära fullvuxna. Enligt hvad det uppgifves, skulle också arbetarna senare på hösten, kort före samhällets upplösning genom arbetarnas och hannarnas död, sticka ihjäl och kasta ut de larver, som ännu ej spunnit kokong. - Af parasiter i de sociala getingarnas bon kunna nämnas skalbaggarna Vellcius (se Kortvingar) och Rhipiphorus (se Ehipiphoridæ). G. A-z. Getingbin, Nomada, zool. Se Nomadinæ. Getinge, socken i Hallands län, Halmstads härad. 4,110 har. 1,361 inv. (1907). G. bildar med Refvinge ett regalt pastorat i Göteborgs stift, Halmstads kontrakt. Getinge bro leder öfver Keflinge å i Skåne nära Gårdstånga kyrka. Vid G. byggdes våren 1677 af fältmarskalken F. v. Fersen en skans, och i sept. s. å. iståndsattes densamma af generalmajor G. Sperling, men fick efter krigets slut förfalla. L. W:son M. Getklöfver, bot. Se Galega. Getmjölk. Se Getskötsel. Getost. Se Ost. Getpors, bot. Se Ledum. Getrams, bot. Se Convallaria. Getrygg, i vissa provinser förekommande benämning på rullstens- eller sandåsar, som ha brant lutande sidor och smal rygg. E. E. Getsemane, en landtgård med tillhörande trädgård vid foten af Oljeberget, på andra (vänstra) sidan om bäcken Kidron. Platsen är bekant från Jesu lidandes historia. (Se fig. sp. 1088.) Getskär, ett skär strax s. ö. om Karlskrona, där enligt ett förslag af 1715 ett batteri byggdes för beskjutning af stora inloppet och ankarplatsen. 1789 var detta batteri iståndsatt och bestyckadt med 8 st. 18-lb:iga kanoner. 1808 byggdes å östra sidan ett batteri för 6 och å södra ett för 11 kanoner, båda med stenbröstvärn, två mörsarplaner och en bombfri krutkällare. Verken å G. äro nu slopade, men ännu ganska väl bibehållna. Skäret disponeras af flottan och användes för signalöfningar o. d. L. W:son M.

Getsemane (i nutiden), sedt från Oljeberget.

Getskötsel har till hufvudsakligt ändamål antingen produktion af mjölk eller af ull. I förra fallet lämna de i Sverige befintliga getterna ganska god afkastning, men ännu större är den hos några i Schweiz förekommande raser, bland hvilka särskildt

Fig. 1. Saanenget.

Saanengeten (se fig. 1) vunnit europeiskt rykte som framstående mjölkdjur. För ullproduktionen underhållas i Asien angora- och kaschmirgetterna, af hvilka raser hjordar blifvit förda till Frankrike m. fl. af Europas länder. Till Sverige ha endast en gång, under 1700-talet, införts djur af dessa raser. Men som afveln efter dem ej hållits oblandad, eger man ej någon erfarenhet, om dessa raser kunna med fördel underhållas i Sverige. (Om olika getraser och om tamgetens ursprung och betydelse i kulturhistorien se Getsläktet.) Med hänsyn till mjölkafkastningen äro getterna värdefulla husdjur, i synnerhet uti bergstrakter eller på ställen, där betesmarkerna äro så magra, att kor ej med fördel kunna underhållas. Också har man kallat geten "fattigmans ko". Likväl har, på grund af den skada getterna anställa å ungskog och till följd af svårigheten att genom stängsel hålla dem kvar å inskränkta betesmarker, antalet af dessa djur årligen minskats i Sverige, så att då där 1865 funnos 133,132 stycken, var antalet 1905 endast