1091 Getto-Getz 1092 alperna, där ett ringa antal, skyddadt af stränga jaktstadgar, uppehåller lifvet. Den vistas i sällskap från 5 till 15 individer på större höjder än gemsen, tillbringar dagen i den eviga snöns närhet och nedstiger först vid nattens inbrott för att vid trädvegetationens öfre gräns söka sin föda, bestående af hvarjehanda örter, unga skott, blad och knoppar. I färdighet att röra sig äfven på de brantaste klippväggar torde den ej öfverträffas af något annat hofdjur. Stenbocken frambringar fruktsam af komma med tamgeten. Nara besläktade, men vanligen betraktade som skilda arter äro de stenbockar, som bebo andra bergländer (Kaukasus, Pyrenéerna); somliga af dessa uppnå större dimensioner än alpernas stenbock. - Skrufgeten (C. Fal-coneri) kännetecknas genom korkskruflikt vridna horn (se fig. 2), som kunna hos bocken uppnå en meters längd; hakskägget sträcker sig som man till nacke och bröst. Skrufgeten torde vara den största inom släktet; man har mätt individer, som hade en skulderhöjd af 115 cm. Den förekommer å Himalaya och i Afganistan. - Mera afvikande är halfgeten (C. jemlaica). Man har för denna och två närbesläktade arter upprättat släktet He-mitragus, som genom saknad af hakskägg och klöfkörtlar samt genom korta, tjocka och mycket hoptryckta horn skiljer sig från öfriga getarter. De ifrågavarande arternas spridning sträcker sig från södra Indien till Arabien. - Förutom bez o ar bock e n (se d. o.) anses skruf-geten och halfgeten ha lämnat bidrag till uppkomsten af vår t a m g e t s raser (jfr G e t s k ö t-sel). Redan mycket tidigt blef geten domesticerad. I Schweiz' äldsta pålbyggnader har man anträffat ymnigare rester af densamma än af tamfåret, medan under den yngre pålbyggnadsperioden getafveln varit mindre idkad än fårafveln. öfver hufvud är geten det för det primitiva kulturstadiet kännetecknande husdjuret. I forntidens Grekland liksom ännu i de minst kultiverade delarna af Afrika är den det förhärskande husdjuret. Den vanligaste, i Europas bergstrakter förekommande getrasen öfverensstämmer till färgteckningen med bezoargeten: rödbrun eller rödgrå med svart ryggstrimma; bröst, hals och skuldror likaledes mörkfärgade. - I det tropiska Afrika lefva flera slags små getter, som anses vara en degenererad form af bezoarbocken och benämnts dvärgget (C. ægagrus africana 1. reversa)^. - Den berömdaste af bezoarbockens tama ättlingar är utan tvifvel angorageten (se d. o.). - I Syrien och flerstädes i västra Asien finnes m a m-bergeten (C. ægagrus mambricus), som var känd redan af Aristoteles och skiljaktig från alla andra getter genom sina ofantligt långa hängöron. - Från skrufgeten anses kaschmirgeten (C. Falconeri domestica) härstamma. Den är ej sär- Fig. 2. Hufvud af skrufgeten. deles stor, silfverhvit eller blekt gulaktig (stundom brun eller svart); raggen, lång, rak och len, döljer den dunartade bottenullen; bockens horn äro mycket långa, skrufformiga, från roten isärböjda, snedt uppåt och bakåt riktade. Namnet på denna högt skattade ras är i så måtto mindre lyckligt valdt, som ullen blott bearbetas i Kaschmir, medan själfva afveln bedrifves i Tibet och Buchara. Ullen användes, till förfärdigande af de dyrbara kaschmirschalarna,. af hvilka de bästa enligt österlänningarnas fordringar böra vara så mjuka, att en sådan skall kunna dragas genom en fingerring. Kaschmirgeten har blifvit införd till Frankrike, där schalar tillverkas-till värde af flera mill. frcs årligen. - Från halfgeten, möjligen med tillsats af andra raser, anses-en egendomlig, på Sunda-öarna och på Malabar-kusten förekommande getras (C. jemlaica arietina}' härstamma. Se vidare Getskötsel. L-e. Getto [ge'ttå]. Se G h et t o. Gettysburg [ge'tisbõg], stad i nordamerikanska* staten Pennsylvania, vid östra foten af Blue ridge. 3,495 inv. (1900). Lutherskt college och teologiskt seminarium. Staden är ryktbar i Förenta staternashistoria genom det blodiga tredagarsslaget därstädes, l-3 juli 1863, då unionstrupperna under Meade-besegrade de konfedererades general Lee. Slagfältet är nu en nationalpark med öfver 400 minnesvårdar, och på nationalkyrkogården, där 3,580 af Unionens soldater begrafts, står ett monument med staty af Friheten. Getöler (lat. gætüli), forntida nomadfolk i nordvästra Afrika, bodde i de nejder, som motsvara nuv. södra delen af Marokko och västra Sahara. R- Tdh. Getväppling, bot. Se A n t h y 11 i s. Getz [gets], Bernhard, norsk jurist, f. 21 mars 1850 på Strinden vid Trondhjem, d. i Kristiania l nov. 1901, blef 1868 student, 1873 juris kandidat och 1876 professor i juridik vid Kristiania universitet. Vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879 kreerades han till hedersdoktor. Som universitetelärare utöfvade han mycket stort inflytande på den yngre generationen af jurister, hvarjämte han utvecklade stor produktivitet som juridisk författare. Han utgaf Om den saakaldte delagtiglted i forbrydelser (1875), Om vindikationsr ettens be-grænsning efter norsk ret (s. å.), Om en re/orm i varetægtsarrestvæsenet (1878), Om omstödelse af svigagtige retshandlinger efter norsk ret (s. å.), Om paaanke til höiere ret i civile og kriminelle säger (1884) m. fl. afhandlingar. G. var led. af kommittén ang. förslag till lag om höjd stämpel-afgift (1876-77) och af kommittén ang. statens räkenskaps- och uppbördsväsen (1878-79). Under striden om juryväsendet på 1880-talet utarbetade han i förening med 0. A. Bachke (och delvis J. Bergh) ett "Forelöbigt udkast til lov om rettergangs-maaden i straffesager samt til lov om sikkerheds-fængsel" (1885), i hvilket yrkades på införande af