1099 Geyter 1100 af lugn råkar i utbrott och då stötvis uppkastar, till större eller mindre höjd, en af vattenånga omhvirf-lad vattenstråle. Sedermera har detta nomen pro-prium öfvergått till appellativum och betecknar dylika intermittenta varma springkällor i allmänhet. Geysirer finnas på vidt skilda trakter af jordklotet, på Island, Nya Zeeland, i Kalifornien och på Klippbergen i Nord-Amerika, allt trakter, där vulkanisk verksamhet nu är eller förr varit rådande. För alla geysirkällor betecknande är en lå£, cirkelformad, af kiselsinter bestående kulle, som på toppen har en flat, skålformig eller kraterliknande fördjupning, från hvars midt ett lodrätt rör sträcker sig ned mot djupet. Både detta rör och den öfre flata bassängen äro emellan hvarje utbrott fyllda med kiselsyrerikt vatten af en temperatur uppgående ända till omkring 90° C. Den flacka käglan har bildats genom småningom skeende afsättning af kiselsyra ur vattnet, då detta flödar öfver bräddarna eller vid utbrotten nedfaller omkring mynningen och sedan afdunstar. Utbrotten inträffa än efter några timmars, än efter flera dagars mellantid, olika hos olika källor. De begynna vanligen därmed, att ett dån låter höra sig från djupet och att vattnet i bassängen börjar sjuda, bölja och uppdrifvas i små kaskader. Sedan detta upprepats några gånger, stundom helt oför-modadt, uppkastas med explosionslik hastighet en af dån och markens darrande åtföljd, delvis till rykande skum sönderpiskad, kokhet vattenpelare af ända till 30, 40 och stundom ännu flera meters höjd. Efter blott några få minuters fortvaro slutar hela företeelsen därmed, att det i bassängen kvarvarande och dit återfallande vattnet strömmar ned i röret och försvinner. Källans krater eller bassäng är sedermera tom och tillgänglig för betraktande, till dess nytt från djupet kommande vatten åter hinner samla sig. - Orsaken till dessa eruptioner anses ligga däruti, att vattnet i rörets nedre del, genom från djupet tillströmmande, öfverhettadt vatten och under trycket af den ofvan liggande vattenpelaren, blir upp-värmdt till mera än + 100° C., medan vattnet vid ytan och i rörets öfre del håller sig mera afkyldt på grund af afdunstning, till dess det förra uppnår den kokningstemperatur, som motsvarar trycket. Vattnet förvandlas då till ånga; en explosion eller en följd af sådana inträffar, och den of vanliggande vattenmassan drifves med häftighet i luften. Ångan blir därvid fri, vattnet afkyles och återsjunker i djupet, hvarest öfverhettningen på nytt börjar och fortfar, till dess samma erupticnsfenomen ånyo upprepas. Ett af villkoren för geysirkällors uppkomst är en bassäng, tillräckligt stor för att en afkylning till följd af afdunstning där kan försiggå. Funnes ingen sådan bassäng, utan kunde vattnet afflyta direkt ur den lodräta kanalens mynning, och vore massan och värmegraden af det tillströmmande vattnet betydliga, så att detta föga afkyldes under sitt lopp genom röret, då skulle källan visa sig blott som en vanlig kokande eller varm källa. Blandadt med den utvecklade ångan, skulle vattnet då uttränga som en kontinuerlig stråle. Därigenom att sådana kontinuerliga varma källor småningom, till följd af vattnets afdunstning, uppbygga kring mynningen en kiselkägla med en grund bassäng och dymedelst förlänga röret eller öka vattenpelarens tryck, förvandlas do slutligen till geysirkällor. När käglan och bas- sängen vunnit en viss storlek, kan afdunstningen och därmed afkylningen vid ytan blifva lika stor med eller större än värmetillskottet underifrån. Geysir-eruptionerna upphöra då, och det återstår ett lugnt bäcken, fylldt med vatten af mindre än -f- 100° C. Inom de större geysirdistrikten finnas, vanligen nära hvarandra, källor stadda i nämnda olika utvecklingsstadier. Islands intermittenta varma källor, öfver 20 till antalet, större och mindre, framkvälla, på föga stort afstånd från hvarandra, ur en vulkanisk bergart. Den mest bekanta är Stora Geysir Stora Geysir på Island. (se fig.). Dennas bassäng, på toppen af en ung. 2 m. hög, flack kiselsinterkulle, är 1,3 m. djup och 18 till 20 m. i diameter; det lodräta röret, vid pass 3 m. i diameter, nedgår till ett djup af 25 m. Den öfver bassängens kant sakta afrinnande vattenmängden är knappt större än hvad en mindre kallkälla i Sverige på samma tid afgifver. Utbrotten inträffa stundom flera gånger på en dag, men stundom låta de vänta på sig flera veckor. Stora Geysir omtalas ingenstädes hos de gamle isländske författarna. - I en af de nära Geysir liggande källorna, Strokkr ("smör-kärna"), hvilken saknar bassäng och äfven hvarje aflopp, kan man framkalla eruption genom att i den nedkasta stenar. - Inom Skandinavien finnas inga geysirkällor. E- E. Geyter [gej-], Julius* d e, flamländsk skald, f. 25 maj 1830, först lärare, sedan bankdirektör i Antwerpen, deltog lifligt i den flamska språkrörelsen på 1850-talet och "har författat både lyriska