1101 Géza-GezeHus 1102 .dikter och epos, af hvilka hans antiklerikala håns-.dikt Geuzenlied (1872) och omdiktningen af den ,gamla djursagan Keinaart de Vos (1874; 8:e uppl. 1898) blifvit mycket populära. Géza [gë'sa], ungersk konung. Se G e i s a. Gezelius, en i den svensk-finska kyrkans historia .frejdad släkt, härstammande från bonden Göran Andersson på hemmanet Gesala i Eomfartuna soc-iken, Västmanlands län, efter hvilket hans son Johannes (se G. 1) tog namnet G. Dennes sonson, Johannes (se G. 3), adlades 1719 med bibehållande af namnet, men tog ej introduktion. Hans son Johan (f. 1721 i Skåne, 1770 lagman, d. 1804 i Åbo) fick 1751 bekräftelse på faderns adelskap och introducerades 1752 med namnet Olivecreutz. En gren af ätten immatrikulerades 1818 på finska riddarhuset, men utslocknade 1830. 1. Johannes Georgii G. (Johan Göransson), kallad den äldre, finsk biskop, f. 3 febr. 1615 i Västmanland (se ofvan), d. 20 jan. 1690 i Åbo, gick 1626-37 i Västerås skola och gymnasium. 1637 in-skrefs han som student vid Uppsala universitet, men öfverflyttade 1638 till universitetet i Dorpat, där han 1641 promoverades till magister samt s. å. utnämndes till professor i grekiska och österländska språken. Som lärare lade han i dagen ett sällsynt nit och författade bl. a. en mängd grekiska disputationer, flera läro- och läseböcker (bl. a. en Grammatica græca, 1647, som utkom i 16 uppl.) samt lexika. Dessutom skötte han en e. o. professur i teologiska fakulteten och var tillika, sedan 1645, ledamot af domkapitlet. 1649 öfverflyttade han till Sverige och utnämndes s. å. till pastor i Stora Skedvi församling i Dalarna. Ehuru förflyttad till en aflägsen landsort, lyckades G. dock som medlem af prästeståndet vid riksdagarna göra sig så bemärkt, att han 1660 utsågs till generalsuperintendent i Livland och 1664 kallades till biskop i Åbo och prokansler för där-varande universitet. 1661 promoverades G. till teol. doktor. Som biskop gjorde G. sig i hög grad förtjänt om kyrkans förkofran samt den andliga bildningens höjande i Finland. Han utfärdade bl. a. biskopliga stadgar för sitt stift (Perbreves commoni-tiones 1673, ny uppl. 1689). Han visiterade ofta sitt vidsträckta stifts församlingar, uppmanade outtröttligt prästerskapet till anställande af kateketiska -öfningar och befordrade på ett utmärkt sätt religionskunskapens framsteg hos allmänheten genom utgif-vande af läro- och andaktsböcker på både svenska och finska språken. Äfven skolornas förbättrande var en följd af hans nitiska verksamhet. Framför allt försåg han dem med nya läroböcker i åtskilliga kunskapsgrenar, och för att förbättra själfva undervisningen utgaf han äfven en pedagogik, Methodus informandi (1683), hvilken förnämligast afsåg att befordra kunskaper, som svarade mot kyrkans behof. Att han dock satte värde äfven på allmänna kun- skaper öfver hufvud ådagalägger hans Encyclopædia synoptica (1672), en lärobok af vidsträckt omfång, omfattande grammatik, retorik, logik, metafysik, pneumatik, fysik, matematik, etik, politik och ekonomi. För att befordra sina goda syftemål inköpte G. ett pappersbruk och anlade redan 1668 eget tryckeri i Åbo, hvarifrån en mängd undervisnings-och uppfostringsskrifter utgick. Det viktigaste af G:9 arbeten är hans Bibelverk, hvilket han begynte 1674 i samarbete med sin son Johannes (se nedan), men som utkom först efter hans död (nya test., 2 dlr, 1711-13 och gamla test., 4 dlr, 1724-28; ny uppl. 1863-66). - Genom stolthet och härsklystnad väckte G. mycken anstöt och invecklades i hvarjehanda misshälligheter och rättegångar, hvilka på sin tid väckte stort uppseende. Jfr J. J. Tengström, "Johan Gezelii den äldres minne" (1825). A. H.» 2. Johannes G. denyngr e, den föregåendes son, finsk biskop, f. 6 sept. 1647 i Dorpat, d. 10 april 1718 i Stockholm, blef 1661 student i Uppsala, öfverreste 1663 till sina föräldrar i Riga och flyttade 1665 med dem till Åbo, där han fortsatte sina studier och, under faderns ledning, danades för prästkallet. Med kungl, understöd och i hufvudsakligt ändamål att studera orientalisk filologi som förberedelse till det vidlyftiga bibelarbete, hvartill fadern redan hade uppgjort planen, företog G. 1670 en resa till Tyskland, England och Frankrike. Han studerade i Oxford under ledning af den berömde orientalisten Pococke den äldre, i Paris under ledning af den bibliska kritikens berömde grund-läggare R. Simon och åhörde i Tyskland bl. a. de berömde teologerna S. Schmidt och Spener. 1674 återkom han till Åbo, disputerade 1675, utnämndes s. å. till e. o. teol. professor vid universitetet därstädes och promoverades 1676 till teol. doktor. 1679 blef han ord. professor och 1681 superintendent i Ingermanland, där genom hans omvändelsenit 3,000 familjer utbytte den grekiska trosläran mot den lutherska. 1689 flyttade han till Åbo, där han 1690 utnämndes till sin faders efterträdare i biskopsämbetet. Med en rik erfarenhet och en djup, om ock ensidig fond af andlig lärdom fortsatte G. som biskop sin faders påbegynta värf; och hans nitiska verksamhet kröntes med den framgång, att hans minnestalare kunde efter hans bortgång betyga, att inom Sveriges område menighetens religionsundervisning ingenstädes var bättre vårdad än i Åbo stift. Som arftagare af faderns tryckeri och pappersbruk utöfvade han, liksom denne, en vidsträckt förläggarverksamhet, särskildt på den andliga litteraturens område. Mest frejdadt har likvisst hans namn blifvit genom det arbete han nedlade på det af fadern påbegynta "Gezeliusska bibelverket", hvaraf äran och utförandet egentligen tillhöra G. d. y., ehuru endast nya test. hann utkomma under hans lifstid. Detta ärorika verk