1103 Gezelle-Ghasel 1104 är en rik skattkammare för den tidens teologiska Iftrdom samt intager som sådan en märklig plats i den svenska exegetiska litteraturen. Han ombesörjde äfven en ny upplaga af den finska psalmboken (1701). G:s öfriga arbeten äro för det mesta homiletiska. En vaksam och spejande kyrkans yäktare, ifrade han strängeligen mot hvarje irr-lärighet och delade äfven som prokansler sin faders trånga uppfattning af universitetsstudiernas riktning och ändamål. Till följd af fiendens landstigning i Helsingfors, i maj 1713, tog G. sig anledning att oförtöfvadt lämna Finland, som han ej mera återsåg. I Sverige invecklades han i rättegången mot Lybecker med anledning af dennes förseelser i försvarandet af Finland samt deltog på ett frimodigt sätt i riksdagen 1714. Fortfarande skötte han sitt stifts angelägenheter ända till sin död. (Jfr J. J. Tengström, "Gezelii den yngres minne", 1833.) A. H.* 3. Johannes G. den yngste, den föregåendes son, finsk biskop, f. 6 maj 1686 i Narva, d. 18 maj 1733 i Borgå, blef 1699 student i Åbo samt studerade 1704-07 vid olika lärosäten i Tyskland, Holland och England. Han utnämndes 1710 till e. o. professor vid Åbo universitet för att biträda sin fader vid bibelverkets utförande. Efter faderns död innehade han ensam ledningen af detta arbete. 1720 utnämndes han till andre teol. prof. i Åbo och 1721 till biskop i Borgå. Om G:s adlande se släktöfversikten. A. H.* 4. Georg G., präst och skriftställare, sonsons son till G. l :s broder, Georgius Georgii G. (d. 1684 såsom kyrkoherde i Husby i Dalarna), f. 5 okt. 1735 i Jönköping, d. 24 maj 1789 i Lill-kyrka, blef 1757 filos. magister i Åbo, 1765 kyrkoherde i östra Kyd i Koslagen (tillträdde aldrig sysslan), 1766 kyrkoherde i Lillkyrka i Närke och 1780 kontraktsprost. 1779 fick han hofpredikants titel. G. är mest bekant såsom utgifvare af Försök til ett biographiskt lexicon öfver namnkunnige och lärde svenske män (1778-87), hvilket arbete han utförde med biträde af 0. Celsius, J. H. Liden, A. Schönberg, E. M. Fant, S. L. Gahm Persson m. fl. Gezelie [ges-], Guido, flamländsk skald, f. 1830 i Brügge, d. där 1899, prästvigdes 1852 och var sedan seminarielärare och präst på skilda orter. G:s dikter, till större delen religiösa och naturstämningar, föreligga i samlingarna Vlaemsche dichtoefeningen (1858), Gedichten, gezangen en geleden (1863), Tiidkrans (1893) m. fl. och samlade i Volledige gedichten (6 bd, 1900), jämte biografi (s. å.). Gfrörer, August Friedrich, tysk historieskrifvare, f. 1803 i Kalw i Württemberg, d. 1861 i Karlsbad, egnade sig en tid, men utan böjelse, åt prästerlig verksamhet inom evangeliska kyrkan. 1830 blef han bibliotekarie vid k. biblioteket i Stuttgart och 1846, ehuru alltjämt protestant, professor i historia vid Freiburgs katolska universitet. 1848 invaldes han i Frankfurt-parlamentet, hvarest han tillhörde det stortyska, mot Preussen,fientliga partiet. I sina första skrifter visade G. sig hylla en flack rationalism, men drogs småningom af blind beundran för den katolska kyrkans institutioner öfver till denna och blef 1853 katolik. G:s förnämsta arbeten äro Philo und die jüdisch-alexandrinische theosophie (1831), Gustav Adolf, könig von Schwe-den, und seine zeit (1835; 4:e uppl. 1863; "Gustaf Adolf den store och hans samtid", 1836-37), Geschichte des urchristenthums (1838), Allgemeine kirchengeschichte (1841-46, går till 1305), Geschichte der ost- und westfränkischen karolinger (1848), Urgeschichte des menschlichen geschlechts-(1855), Papst Gregorius VII und sein zeitalter (l bd, 1859-61), Geschichte des 18. jahrhunderts (4 bd, 1862-73), lur geschichte deutscher volks-rechte im mittelalter (2 bd, 1865-66) och Byzan-tinische geschichten (1872-74). Ggbr., vid vissa slags djurnamn förkortning för tyske zoologen K. Gegenbaur. Ghadames (Gadāmes, Rhadāmes), hufvudstad i en oas af samma namn, tillhörig Tripolis och utgörande en del af nordvästra Fessan, under 30° 8' n. br., 8° 13' ö. lgd, 351 m. ö. h. 500 km. s. v. om Tripolis. Oasen är nästan cirkelrund, 1,500--1,600 m. i diameter, och är omgifves af en 6 km. lång mur. Dess befolkning uppgifves till 7,000 inv., hufvudsakligen af berbisk härkomst. Midt i staden upprinner en varm källa, hvars vatten sprider grönska i de omgifvande trädgårdarna. Oasen producerar dadlar (63,000 träd), fikon, aprikoser m. m., men befolkningens hufvudnäring är varutransport till Timbuktu, Kano, Ghat, Tuat och Tripolis. Af de lämningar, som ännu finnas i oasen, framgår, att den fordom varit bebodd af ett folk, hvars arkitektur var af romerskt ursprung. Man har ock identifierat G. med Cydamus, som år 19 f. Kr. eröfrades af Cornelius Balbus och ännu under Alexander Severus (222--235) var romersk besittning. J. F. N. Ghalib, Gālib. Se Turkiska språket och litteraturen. Gharapuri. Se Elephanta. Gharbieh (Gharbije, "den västliga"), egyptisk provins (mudirijje) i Nildeltat, v. om Damiette-armen, begränsad af Medelhafvet och prov. Dakahlieh, Menufieh och Behera, har en kulturyta af 6,062 kvkm., med 1,297,656 inv. (1897). Hufvudort är Tanta. Ghardaja, Gardaja l. Ghardata, befäst stad i oasen Beni-Mezab (se d. o.) i algeriska Sahara. 9,315 inv. (1901). Ghardata. Se Ghardaja. Ghasa. Se Gasa. Ghasel (af pers. ghafsal), G as e l, en hos perserna omtyckt lyrisk diktform, som består af 4-12 dubbelverser, af hvilka första paret rimmar (aa), följ dt af på detta rimmande jämna rader, mellan hvilka absolut orimmande udda rader stå (t. ex. rimföljden all-jall-stQE-kall-tTO-hall o. s. v.). I rimraden upprepas vanligen ett eller flera ord från första versen. - Ghaselerna äro kärleks- och dryckessånger samt mystiska. I modern europeisk dikt har ghaselen upptagits af tyskarna (särskildt Eückert); i svensk