1111 Ghilan-Ghisi 1112 kämpade tidskriften "Les écrits pour T art" (1887 -92). Det alltför doktrinära tillämpandet af denna teori såväl som de filosofiska ämnen, som G. vanligen behandlar, göra hans vers ofta dunkla. Hans poesier indelas af honom själf i tre grupper, "Dire du mieux", "Dire des sangs" och "Dire de la loi". Bland de enskilda diktsamlingarna kunna nämnas Le geste ingénu, 1887, Le meilleur devenir (1890), La preuve égoiste (s. å.), Le væu de vivre (1891), L'ordre altruiste, Le pas humain (1898) och Le toit des hommes (1902). Litt.: Tellier, "Nos poëtes" (1888), Bever och Léautaud, "Poëtes d'aujourd'hui" (1890), och Huret, "Enquéte sur l'évolution littéraire" (1891). . J-M. Ghilan. Se G il a n. Ghiliane'lla, zool. Se R e du vi i d æ. Ghilsai, folkstam i östra Afganistan, mellan Kabul-floden i n., Sulimanbergen i ö. samt Kandahar i s. De äro näst de egentlige afganerna, med hvilka de ha språk och religion gemensamma, det inflytelserikaste folket i Afganistan. Enligt allmänna meningen och egna traditioner äro de af turkiskt ursprung. De äro driftiga köpmän, grymma och misstänksamma mot främlingar. Vid engelsmännens reträtt från Kabul 1842 nästan tillintetgjorde de deras styrka. Ghirlandajo [-da'jå], italiensk målarfamilj tillhörande den florentinska skolan. 1. Domenico G., egentligen Domenico di Tommaso Bigordi, f. 1449 i Florens, d. där 11 jan. 1494, fick tillnamnet Ghirlandajo (gir-landmakaren) efter sin förste lärare, en guldsmed, som var särskildt förfaren i tillverkandet af girlander, ett slags hängsmycken. Som målare erhöll G. sin första utbildning af Alesso Baldovinetti och rönte sedermera inflytande af Andrea del Castagno samt Andrea del Ver-rocchio. I många af-seenden öfverträffad af andra samtida florentin-_de han dock vissa egenskaper, klarhet i uppfattningen, renhet i stilen och storartad kompositionsförmåga, som jämte en sträng flit gjorde honom mer än någon till en freskons mästare. Vid utförandet af sina förvånande talrika arbeten af denna art betjänades han endast af sina bröder och några andra underordnade medhjälpare. G. målade äfven åtskilliga altartaflor. I dessa såväl som i freskerna höra grupper af porträttfigurer ur det dåv. lifvet till vanligheten. - Konstnärens tidigaste freskobilder äro de ur den heliga Finas lif i Collegiatakyrkan i S. Gimignano (fullbordade 1475). Därnäst komma freskerna i klostret Ognissanti i Florens (1480), hvaribland Den heliga nattvarden i refektoriet, den ädlaste framställning af detta ämne före Lionardo da Vinci. På hösten 1481 begaf sig G. till Rom, där han inom ett år fullbordade några väggmålningar i Sixtinska kapellet. En af dessa, Petrus D. Ghirlandajo. Efter ett själfporträtt från fresken ota niålarp PO- "Joakim utdrifves ur temp- SKa- mdiare> eë let". och Andreas kallas till apostlar, är att räkna bland hans yppersta verk. Följande året målade han i Sala del!' Orologio i Palazzo Vecchio i Florens. Sedermera smyckade han de florentinska kyrkorna S. Trinitä (1485) och S. Maria Novella (1490) med omfångsrika bildföljder ur på det första stället Herdarnas tillbedjan, altartafla af Ghirlandajo. (Florens). S. Franciscus', på det senare Marias och Johannes döparens lif, de sistnämnda tillika en af ädel stilkänsla präglad skildring af den dåtida verkligheten i Florens. Bland G :s altartaflor må nämnas en Herdarnas tillbedjan från 1485 (se fig.; nu i konstakademien i Florens), tydligt påverkad af nederländska förebilder, och en Konungarnas tillbedjan från 1488 i Innocentikyrkan, synnerligen färglysande och festlig. Stafflitaflor af G. finnas i åtskilliga samlingar utom Italien (i Berlin och Paris). - 2. D a vi d e G., den föregåendes broder och medhjälpare, f. 14 mars 1452 i Florens, d. där 10 april 1525. - 3. Benedetto G., den föregåendes broder, verksam hufvudsakligen som Dome-nicos biträde, f. 1458 i Florens, d. där 17 juli 1497. _ 4. Rid öl f o G., son till G. l, f. 1483 i Florens, d. där 6 juni 1561, lärjunge först af fadern, sedan af farbrodern Davide, vidare utbildad under ledning af Fra Bartolommeo och Rafael. A. L. R. Ghisi, Giorgio, kallad il Mantovan o, italiensk kopparstickare, f. 1520 i Mantua, d. där 1582, sannolikt lärjunge af mantuanske kopparstickaren Giovanni Battista Scultor, hvilken jämte sin son Adamo och sin dotter Diana, båda verksamma som gravörer, med orätt tillagts familjenamnet Ghisi. Giorgio G. förfogar öfver en solid och tilltalande teknik, som söker förena Mare Antons kraftiga föredrag med de tyske småmästarnas mjukare behandling. Mellan strecken brukar han anbringa små punkter. Mästaren saknar finare känsla i teckningen; i synnerhet hufvudena äro därför ofta tomma och uttryckslösa. G :s verk uppgå till ett 70-tal, delvis mycket stora blad, utförda efter Rafael, Michelangelo och Giulio Romano. Han var omkr. 1550 verksam för konstförläggaren Hiero-