1113 bhislanzoni-Giacomelli 1114 nymus Cock i Antwerpen, hvarigenom han är en af de inflytelserikaste förmedlarna mellan de italienska och nederländska konstskolorna. A. L. R. Ghislanzoni [-tsåni], Antonio, italiensk skriftställare, f. 1824, d. 1893, var 1848-54 operasångare, men egnade sig, sedan han förlorat sin röst, åt litteraturen och utgaf tidskrifter samt skref romaner och operatexter, bl. a. texten till Verdis "Aida". Ghislëri, Michele, påfven Pius V:s egentliga namn. Ghor. 1. Forntidens Paropamisos, bergstrakt i västra Afganistan, på södra sluttningarna af Sefid-Kuh. -- 2. (El-Ghor), arab., dal, arabisk benämning på Jordansänkan, Döda hafvet inberäknadt. Se Asien, sp. 156, och Döda hafvet. Ghorider l. Ghurider, asiatisk dynasti, stiftades af Hussein-Ebar Sam, hvilken af sultan Masud i Ghasna utnämndes till ståthållare i Ghor, efter hvilken trakt hans dynasti benämndes. Husseins söner kämpade länge mot ghasnaviderna, innan det lyckades den yngste af bröderna, Ala-ed-Din Hussein (d. 1161), att 1155 eröfra Ghasna, hvarefter han lade Afganistan och en stor del af Hindustan under sitt välde. Husseins efterträdare, Gajath-ed-Din Muhammed, vidgade rikets gränser under lyckosamma krig med sultanen i Kovaresmien, och dennes broder Schehab-ed-Din l. Muiz störtade 1186 den siste ghasnaviden i Lahore, krossade 1193 hinduernas förenade makt och lade grunden till ättens indiska välde, som omfattade Audh, Behar, Bengalen och Gujerat. Efter Schehab-ed-Dins död (1206) sönderföll riket i flera delar, och inom några få år hade dynastien förlorat sin sista besittning till eröfringslystna grannar eller upproriska ståthållare. Ghotan (Gothan), Bartholomeus, tysk boktryckare, anses som den äldste boktryckaren i Sverige, på hvilket lands medeltidstypografi han utöfvade ett stort inflytande. Den ende, som kunde tänkas göra honom förstlingsskapet stridigt, är Johann Snell, hvilken, äfven han, tryckte 1483 .Ghotans boktryckarmärke i "Missale aboense" (hans vapensköld i midten). i Stockholm (nämligen "Dialogus creaturarum moralizatus"; se d. o.). I Magdeburg tryckte G. 'bl. a. ett präktigt Missale magdeburgense (1480; med typer tillverkade af Lucas Brandis i Lybeck). Därifrån kallades han till Stockholm, där han i en offentlig handling omnämnes 1483 och där han enligt all sannolikhet tryckte den af Klemming upptäckta Missale upsalense, af hvilket endast ett, ej alldeles fullständigt exemplar är kändt. Fullt bevisadt är numera, att det var G., som i Stockholm tryckte Vita Katerine, hvilket arbete således sannolikt är Sveriges första tryckta bok (1482 l. 1483). 1484 bosatte han sig i Lybeck och utvecklade där en för sin tid ganska betydande verksamhet. Han tryckte bl. a. flera latinska psalterier samt böcker på plattyska, såsom Speygel der dogede (1485). I denna bok, som är försedd med G:s namn, återfinner man samma typer, som han förut nyttjat i "Vita Katerine". På beställning från Sverige utförde han ett Missale strengnense (1487) och ett s. k. Missale aboense (1488), båda utmärkta genom typografisk prakt. Möjligt är, att G. äfven tryckte det stora, af Klemming upptäckta Graduale (kyrkokörens sångbok), som efter sitt innehåll visar sig vara utfördt för Sverige. Detta tyvärr mycket skadade prakttryck på pergament är i sådant fall det ståtligaste minnesmärket af G:s konst och af den ifver, med hvilken Sveriges sista katolska prelater arbetade på kyrkans höjande. Ett dateradt och likaledes utmärkt arbete af G. äro de 1492 i Lybeck tryckta Revelationes S. Birgitte, som utgåfvos af Vadstena kloster i en jämförelsevis stor upplaga (800 ex. på papper, 16 på pergament). Helt visst har äfven den lilla skriften Vita beati Brynolphi (omkr. år 1490) utgått från G:s officin. G. dog sannolikt omkr. 1495. (Jfr Boktryckarkonst, sp. 973.) -rn. (R. G.) Ghurider. Se Ghorider. Ghūta, slätten vid Damaskus (se d. o.). Ghuz. Se Kumaner. Ghuznee [ga'sni]. Se Ghasni. Ghyczy [gi'tsi], Koloman von, ungersk statsman, f. 1808, d. 1888, blef 1828 advokat, invaldes 1843 i underhuset och utnämndes 1847 till ledamot af högsta domstolen. 1848 blef han understatssekreterare i justitiedepartementet och förvaltade efter Deåks af gång detta departement själf ständigt under några månader. 1861 invaldes han åter i underhuset och blef president i detsamma, men var på samma gång vänsterns ledare. Under förhandlingarna med östeirrike förfäktade han den rena personalunionen. 1867 bekämpade han "försoningen" mellan Österrike och Ungern, men verkade sedermera för ett närmare bestämmande af delegationernas verkningskrets och Ungerns bidrag till de gemensamma utgifterna. Först 1873, då det deåkska partiet upplöste sig och en betänklig finansiell kris bröt ut öfver Ungern, bildade han ett mellanparti, som ställde sig på förlikningens ståndpunkt. 1874 blef han finansminister i kabinettet Bittö, men af gick redan 1875, jämte den öfriga ministären, då hans budgetförslag förkastades af representationen. 1875 valdes han åter till president i underhuset, men lämnade det politiska lifvet 1879. (K. B. W.) Ghys [gis], Joseph, belgisk violinist, f. 1801 i Gent, d. 1848 i Petersburg, utbildad af Lafont, gjorde konstresor genom Europa (Stockholm 1843), hvarunder han för sitt högst sirliga och eleganta spel fick utomordentligt erkännande. Han var äfven tonsättare. A. L.» Giacomelli [djakåme'lli], Hector, fransk tecknare, f. 1822, d. 1904, illustrerade på ett utmärkt