de senare åren ha nya dyrbara hamnanläggningar utförts, och den 2 km. långa hamnen skyddas nu af gamla molon i n., handelsmolon (färdig 1904), vågbrytaren och i s. nya molon (båda färdiga 1901). I hamnens södra del finnas 3 torrdockor om 90, 150 och 215 m. längd, hvilka voro färdigbyggda 1905. De gamla och mycket vidlyftiga befästningarna ha numera nästan alla, äfven de berömda klippgallerierna, men ej de utanför staden liggande strandverken, slopats, och i deras ställe har anlagts ett stort antal nya batterier, af hvilka en nordlig grupp ligger på bergryggens nordända, Rock Gun, en midtgrupp vid signalstationen och en sydlig vid O'Haras-tornet. Batteriernas bestyckning är modern och mycket långskjutande; strandverken ha snabbskjutande pjäser med stålsköldar. F. n. är ett starkt batteri under byggnad vid det gamla moriska slottet. Två gnisttelegrafstationer ha upprättats. En ny vattencistern, tillräcklig för hela garnisonen, har äfven anordnats.

Gibraltar, sedt från n.

-- På västra sidan af berget, vid Algeciras-viken, ligger staden G. med en god hamn, som, tullen på öl, spritdrycker och tobak undantagen, varit frihamn sedan 1705. Hela G. hade 1901 26,830 inv., däraf 6,475 militär. De äro af italiensk (genuesisk) härkomst förutom ett tämligen stort antal malteser och 2--3 tusen judar. Språket är spanska, och de fleste (utom garnisonen och tjänstemännen) äro katoliker. Staden har flera kyrkor (en protestantisk katedral, två protestantiska dissenterkyrkor och fyra katolska kyrkor) och vackra promenader, bl. a. den med tropiska växter prydda alamedan. G. är säte för en brittisk guvernör (en general, tillika fästningskommendant), som förenar den verkställande och lagstiftande makten, och en anglikansk biskop samt har ett bibliotek och flera skolor. Koloniens inkomster (hamnafgifter, licenser, post- och telegrafmedel samt grundränta och tullar å öl, spirituösa och tobak) voro 1906 92,005 pd, utgifter 69,513 pd; de militära utgifterna stego till 374,786 pd. Inlöpande fartygs tonnage var 1906 4,695,287, hvaraf 3,072,519 voro brittiskt. Till följd däraf att G. är frihamn, drifves en betydande smyghandel däremellan och Spanien. Gränsen mot detta land bildas af en låg, med vakttorn försedd vall, kallad "la linea". Själfva berget är genom uppförd jord och omsorgsfull bearbetning väl odladt. Klimatet är angenämt, mildt om vintern och ej öfverdrifvet hett om sommaren (max. 28--29° C.), regn faller sällan under maj--sept. Alla sydeuropeiska kulturväxter kunna odlas; kor, får och getter finna en ständigt grönskande vegetation. Besittningen af G. är af stor vikt därigenom, att det behärskar sundet och utgör, så att säga, porten till Medelhafvet. Redan i äldsta tider var G:s klippa, under namnet Calpe, bekant såsom den ena af Herkules' stoder (den andra var klippan Abyla vid Céuta på afrikanska kusten), hvilka i århundraden voro de yttersta gränserna för de gamla folkens sjöfärder. När araberna 711 inföllo i Spanien, anlade deras fältherre Tarik ett kastell vid G., och från den tiden kallades berget Djebel al Tarik (Tariks berg), hvaraf namnet G. uppstått. Araberna (morerna) innehade G. till 1309, återtogo det 1333 och förlorade det slutligen 1462 efter en långvarig belägring. Sedermera af spanjorerna, särskildt af Karl I (V) ytterligare befäst, ansågs G. i hela Europa för ointagligt. Under spanska successionskriget intogs det dock. 21 juli 1704 landsatte nämligen engelske amiralen Rooke 1,800 man från den under hans befäl stående engelsk-holländska flottan, och 4 aug. lyckades denna ringa styrka under prins Georg af Hessen-Darmstadt öfverrumpla fästningen, som sedan dess behållits af England trots flera förnyade försök af spanjorerna, 1704, 1705 och 1727, att återtaga densamma. Den ryktbaraste belägringen och tillika en af de märkligaste af alla belägringar krigshistorien känner var den, som företogs 1782--83. Fästningen hade sedan 1779 varit innesluten af fransmän och spanjorer, då man i sept. 1782 skred till en ordentlig belägring. Anfallet skulle ske ej blott från land, utan äfven från sjösidan medelst s. k. flytande batterier (stora, svårt bestyckade kanonbåtar), en uppfinning af en fransk ingenjör vid namn d'Arçon. De flytande batterierna skötos emellertid i brand, och angreppet misslyckades; G:s guvernör, G. A. Eliott (se d. o.), och hans folk höljde sig med ära. J. F. N. L. W:son M. Gibson [gi-], göteborgsk, från Skottland härstammande släkt af industriidkare. -- William G., f. 1783 i Arbroath, Skottland, d. 1857 i Göteborg, son af en segelmakare, kom fjortonårig som kontorist till Göteborg, där han tidigt började egen affär och blef borgare 1806. G. dref först en ättikfabrik och idkade skeppsrederi, anlade sedan i stadsdelen Majorna en repslagarbana samt ett segelduksväfveri och det första järngjuteriet i Sverige äfvensom ett mekaniskt linspinneri. Han inköpte 1834 den i Göteborgs närhet belägna egendomen Jonsered med vattenfall och dref där i större skala sina ditflyttade fabriker (väfverier, lin- och bomullsspinnerier, gjuteri och mekanisk verkstad) samt bidrog till höjandet af Sveriges industri. G. byggde i Jonsered en kyrka (i götisk stil) och donerade bl. a. fonder till en skola för 150 barn. Han upptog i firman sin son William G. (f. 1816, d. 1865), efter hvilkens död dennes två bröder James Alexander G. (f. 1832, d. 1902) och David G. (f. 1834, d. 1878) voro chefer för firman (William Gibson & söner), den förre till 1881, då hans ofvannämnde broder Williams son William G. (f. 1848) blef disponent för affären. Denna hade 1872 ombildats till Jonsereds fabrikers aktiebolag.