1129 Gierymski-Gieseler 1130 G. följde Konungen från Poltava till Bender, där han Tid kalabaliken (1713) tillfångatogs. S. å. befordrades G. till generalmajor och öfverste för Skånska stånddragonerna. Efter återkomsten från Turkiet utmärkte han sig under Stralsunds belägring och hölls efter stadens kapitulation någon tid i preussisk fångenskap, från hvilken han hemkom till Sverige 1717. S. å. förde han öfverbefälet i det befästa lägret vid Strömstad, hvilket han lyckligt försvarade mot den danska flottan under Torden-skjold (se denne). Befordrad till kaptenlöjtnant vid drabanterna, kommenderade han vid Karl XII :s infall i Norge 1718 l :a kavalleridivisionen. G. upphöjdes 1719 i friherrligt stånd samt utnämndes s. å. till generallöjtnant och 1732 till president i Krigskollegium. B. S. (Fr. W.) 2. Kristian G., den föregåendes broder, friherre, karolin, f. 7 sept. 1671 i Narva^ d. 5 dec. 1746 i Stockholm, blef 1695 drabant och 1708 korpral vid drabanterna, följde efter slaget vid Poltava konungen till Bender, fäktade med i kalabaliken och fick sedan följa sin herre till Demo-tika och på hemfärden till Pitesti i Valakiet, hvari-från han med de öfrige svenskarna fortsatte marschen till Stralsund. G. utnämndes 1714 till öfverstelöjtnant vid Skånska stånddragonerna, blef 1720 öfverste i regementet och transporterades 1722 till öfverste och chef för Björneborgs regemente, men afgick redan 1723 till exspektans vid Södermanlands regemente. Han lämnade krigstjänsten 1741 med generalmajors afsked. Se Th. Westrin, "Drabanten Christian Giertas anteckningar" (i "Hist. tidskr.", XVIII, 1898). Fr. W. Gierymski [gir-]. 1. Maksymilian G., polsk målare, f. 1846 i Warschau, d. 1874 i Eeichenhall, ..inses vara en af Polens främsta moderna landskapsmålare, utbildad i den franska skolan. 1870 fick han guldmedalj i London för Ulaner på snön och 1872 guldmedalj i Berlin för Förstadsgata. Hans bilder af jakter, skogar och flodlandskap, utmärkta för naturtrohet och harmonisk kolorit, bevara ett hedersrum i den polska målarkonsten. 2. Aleksander G., den föregåendes broder, polsk målare, f. 1849 i Warschau, studerade i München för prof. Wagner och Piloty och utbildade sig vidare i Kom och Paris. Hans bästa dukar med motiv från olika städer och landskap, ofta i skum belysning, befinna sig i grefve Milewskis galleri i Krakau. l o. 2. A-d .T. Giese [gise], Ernst Friedrich, tysk arkitekt, f. 1832, d. 1903, mestadels verksam i Düsseldorf och Dresden, arbetade därstädes gemensamt med P. Weidner. Bland hans arbeten äro Düssel-dorfs Stadtteater (1873) och Kunsthalle (1878), Lutherkyrkan i Dresden (1882) och den nya Centralbangården därstädes (1895-99). Italiens högrenässans är den stil G. med förkärlek användt. G-g N. Giesebrecht [gise-]. 1. Ludwig G., tysk diktare och historieskrifvare, f. 1792 i Mecklen-burg-Strelitz, d. 1873, var i femtio år lärare vid gymnasiet i Stettin och 1848 medlem af nationalförsamlingen i Frankfurt. Hans Wendische ge-schichten ans den jahren 780-1182 (1841-43) utgör en viktig källa för historien om nordöstra Tysklands omvändelse till kristendomen. 1860-65 utgaf G. tidskriften "Damaris", hvari han offentliggjorde uppsatser i religionsfilosofi, historia, litteratur och konst. Ett häfte Gedichte utkom 1836 (ny uppl. 1867). - 2. Friedrich Wilhelm Benjamin von G., den förres brorson, tysk historiker, f. 1814 i Berlin, d. 1889 i München, blef efter studier under Eankes ledning först gymnasiallärare i Berlin, därpå 1857 professor i historia i Königsberg och erhöll 1862 samma befattning i München. 1865 upphöjdes han i adligt stånd. Hans förnämsta arbete är Geschichte der deutschen kaiser-zeit (1855; 6:e bd utkom 1895), hvaraf särskildt l :a bandet (1855) rönte allmänt bifall på grund af patriotisk hänförelse, glänsande stil samt grundliga forskningar och blef af en viss betydelse för dåtida tyska enhetssvärmerier. 1874 öfvertog G. redaktionen af "Europäische staatengeschichte", hvars utgifvande börjats af Heeren och Ukert. Bland hans öfriga arbeten må nämnas en öfv. af Gregorius' af Tours frankiska historia, "Geschichte der franken", och hans rekonstruktion af klosterannalerna från Altaich. Giesecke [gis-], Karl Ludwig, tysk mineralog, f. 1761 eller 1775 i Augsburg, d. 1833 i Dublin, var 1790-1804 skådespelare och teaterförfattare i Wien (han lär vara den egentlige författaren af texten till operan "Trollflöjten") och sysselsatte sig därefter uteslutande med mineralogi och handel med mineral. För att samla sådana besökte han 1805 Färöarna och 1806-13 Grönland, om hvars mineralogiska och geognostiska beskaffenhet han i en dagbok ("G:s mineralogiske rejse i Grönland", utg. af Johnstrup 1878) gifvit de första och mycket värdefulla upplysningarna. G. blef 1814 professor i mineralogi och kemi i Dublin. Giesecke [gls-], Julia Sofia, donator. Se Nationalmuseum. Giesel [glsel], Friedrich Oscar, tysk kemist, f. 1852, filos. doktor 1876 i Heidelberg, sedan 1878 direktör i kininfabriken i Braunschweig, har under det sista decenniet lämnat viktiga bidrag till de radioaktiva ämnenas kemi, till största delen publicerade i "Berichte der deutschen chemischen gesellschaft". Särskildt må nämnas hans undersökningar öfver det lantanlika elementet emanium, som sannolikt är identiskt med Debiernes aktinium. H. E. Gieseler [gis-], Johann Karl Ludwig, tysk kyrkohistoriker, f. 1792, d. 1854 som professor och konsistorialråd i Göttingen, utgaf ett flertal kyrkohistoriska arbeten och framför allt Lehrbuch der kirchengeschichte (1824-57, de 2 sista banden af Eedepenning), hvarigenom G. bredvid Neander blef den normgifvande för nästan alla kyrkohistoriska läroböcker under 1800-talet. Dess största förtjänst är den koncentreradt klara framställningen och de talrika, genialt valda kallutdragen. G. utgaf ock, i förening med Lücke, "Zeitschrift fur gebildete Christen der evangelischen kirche" (1823-24). Hj. H-t.