1131 Giesenkirchen-Gift 1132 Giesenkirchen [gisen-], stor industriby i preussiska reg.-omr. Düsseldorf. 5,197 inv. (1900). Giessbach [gis-]. 1. Berömdt vattenfall i schwei-siska kantonen Bern. Från nordöstra sluttningen af Faulhorn störtar sig bäcken i sju fall från en höjd af 270 m. ned i Brienzsjön. - 2. Luftkurort samt vattenkuranstalt i skyddadt läge vid fallet. 720 m. ö. h. Lungsotspatienter mottagas ej. Besökt af nervlidande och magsjuka. 1. J. F. N. 2. Ln. Giessen [gis-], hufvudstad i prov. Oberhessen, storhertigdömet Hessen-Darmstadt, vid vänstra stranden af Lahn. 28,769 inv. (1905). Universitet (stiftadt 1607), med 1,192 studenter (1907), tillika landtbruksläroverk och forstinstitut, med ett värdefullt bibliotek (omkr. 220,000 bd), botanisk trädgård och vetenskapliga samlingar. Tobaksfabrikation (3,000 arbetare) och metallindustri. G., som är en gammal ort, erhöll stadsrätt i midten på 1200-talet och köptes till Hessen 1265. Det var befäst från 1530-talet till 1805; på de gamla fästningsverkens plats äro nu anlagda vackra promenader. (J. F. N.) Giesshübl-Puchstein [gis-], badort i Böhmen, 340 m. ö. h., 11 km. n. ö. om Karlsbad, i Eger-dalen, har kolsyrerika natronkällor samt en vatten-och vaisslekuranstalt. Omkr. 650 fasta kurgäster om året. Det under namnet "Mattonis Giesshübler sauerbrunn" i stor skala (omkr. 10 mill. flaskor årligen) i handeln utkommande vattnet nyttjas som bordsdryck, men äfven som medel mot sjukdomar i andedräktsorganen. Ln. Giffard [gi'fed], Har d inge Stanley, earl af Halsbury, engelsk jurist och politiker, f. 3 sept. 1825 i London, studerade i Oxford och inträdde 1850 i advokatståndet. Han fick snart mycket stor praktik i kriminalmål och uppträdde bl. a. som advokat i den ryktbara Tichborne-processen. G. blef 1875 generaladvokat (solicüor general) i Disraelis ministär och adlades samtidigt, men lyckades först 1877 bli vald tiU medlem af underhuset, som han sedan tillhörde till 1885, då han blef peer (baron Halsbury) och som lordkansler inträdde i Salisburys kortlifvade första ministär (juni 1885-febr. 1886). Han innehade samma ämbete i de tre följande konservativa ministärerna (under Salisbury 1886-92 och 1895-1902 samt under Balfour 1902-05) samt deltager ännu (1908) trots sin höga ålder med oförminskad liflighet på den konservativa sidan i öfverhusets debatter. 1898 upphöjdes han till earl af Halsbury. V. S-g. Giffen [gi'fin], sir E o bert, engelsk nationalekonom och statistiker, f. 1837, gjorde sig först bemärkt som tidningsman genom sakrika och mycket uppmärksammade finanspolitiska artiklar i "The Globe", hvars redaktionssekreterare han var 1862- 66, och i veckotidningen "The Economist", där han var Bagehots medredaktör 1868-76. G. blef sistnämnda år chef för handelsministeriets statistiska afdelning och var 1882-97 med titeln generalkontrollör chef för dess afdelningar för kommersiella, statistiska och arbetsärenden. 1882-84 var han president i Statistical society; 1895 fick han knight-värdighet. - Förutom talrika uppsatser i tidningar och tidskrifter om finansiella frågor - delvis samlade i Essays in finance (2 bd, 1879-84) - har G. författat en mängd betydelsefulla officiella betänkan-den, ej minst i myntfrågor, samt utgifvit åtskilliga monografier, t. ex. The growth of capital (1890), The case against bimetallism (1892) och Economic inquiries and studies (1904). Gifford [gi'fed], William, engelsk skriftställare, f. 1756, d. 1826, blef efter en barndom uppfylld af umbäranden och energiska själfstudier 1779 student i Oxford, debuterade 1794 som författare med den litterära satiren The Baviad och utgaf 1797-98 med understöd af Canning den anti-revolutionära tidskriften "The anti-jacobin". På initiativ af Canning och dennes vänner bland tories uppsattes 1809 med G. som redaktör den ryktbara tidskriften "Quarterly review" (sed. o.), till hvilken G. själf bidrog med häftiga kritiker mot alla författare af en nyare riktning (särskildt Keats). Han lämnade 1824 af hälsoskäl redaktörskapet. G. utgaf 1802 en Juvenalisöfversättning (ny uppl. 1817) och ombesörjde äfven flera på sin tid goda upplagor af äldre dramaturger, såsom Ben Jonson, Ford och Massinger. V. S-g. Gift, i allmänhet ett icke organiseradt ämne, som genom sin kemiska beskaffenhet redan i ringa mängd verkar skadligt eller dödande på en lefvande organism. Dessa verkningar bero emellertid mycket på giftets mängd, dess form, sättet för dess inför-lifvande med organismen samt dennas motståndskraft. EU ämne, som, i ringa dos användt, såsom läkemedel verkar välgörande, kan i större dos framkalla förgiftningssymtom och i ännu större dos mer eller mindre hastig död. Man har med anledning däraf för giftiga ämnen uppställt på experiment och erfarenhet grundade "doser" (jfr Dos). Dessa doser variera emellertid betydligt för olika organismer, hvilket beror på organismernas storlek, men äfven på deras art. Doserna blifva således olika för barn och för fullvuxna människor, olika för större och mindre djur. En bittermandel kan taga lifvet af en kanariefågel, men kan utan våda förtäras af ett större djur. Å andra sidan verkar t. ex. stryknin 60-70 gånger giftigare på kaniner än på flädermöss, beräknadt på samma viktsmängd djur, och uppgifves icke alls verka på snäckdjur. Gifter finnas af mångfaldiga slag inom både växt-, djur- och mineralriket (se nedan). Att gifva en fullt tillfredsställande definition på begreppet "gift" är icke möjligt. Den här ofvan angifna utesluter visserligen såväl organiserade, d. v. s. lefvande gifter (t. ex. bakterier), som mekaniskt verkande sådana (t. ex. nedsväljda knappnålar, stött glas o. d.), hvilka vanligt språkbruk ej betecknar som gift i egentlig mening, men är å andra sidan osäker genom upptagandet af det obestämda uttrycket "ringa mängd". Men utelämnas detta, så vore äfven sådana ämnen som koksalt och destilleradt vatten att inordna under begreppet gift! Jfr F ö r-giftning. F. B.* S. J-n. Gifter finnas i utomordentligt stort antal såväl inom den oorganiska som inom växt- och djurvärlden. Som oorganiska gifter må bl. a. särskildt framhållas etsande alkali er (t. ex. kali, natron, ammoniak), syror (såsom koncentrerad svafvelsyra, salpetersyra och saltsyra) samt s a 11-bildare 1. halogener (klor, brom och jod), vidare fosforn och talrika metallföreningar - såsom af arsenik och antimon, kvicksilfver (t. ex. sublimat), bly, silfver, koppar, zink, krom m. fl., de starkt oxiderande salterna kaliumklorat