1135 Giftapparat 1136 padda till det yttre skarpt framträdande upphöjningar, de s. k. parotiskörtlarna. Saliven af vissa djur anses giftig, alldenstund deras bett alstra särdeles svårläkta sår. Äfven om härvidlag de "giftiga" verkningarna i de flesta fall bero på i djurets munhåla befintliga bakterier och andra mikroorganismer, så torde dock den möjligheten böra tagas i betraktande, att vissa spottkörtlar hos ett djur kunna afsöndra substanser egnade att förhöja bettets verkan, utan att en fullständig giftapparat med gifttänder finnes. Då kräldjurens giftkörtlar äro att uppfatta som ombildade epott-körtlar och då giftafsöndring från någon körtel i munhålan hos dessa djurs förfäder måste anses ha yarit en förutsättning för gifttänders utbildande, är det ej osannolikt, att djur finnas, hvilkas saliv &r giftig, ehuru de sakna särskilda gifttänder. - Ännu vanligare än ofvannämnda giftighet genom hudsekret eller saliv äro anfalls- och försvarsvapen i form af gadd, gifttänder, klor eller käkar i förbindelse med giftkörtel (se Giftapparat). Andra djur åter äro "giftiga" i den meningen, att deras förtärande framkallar sjukdomssymtom, ja t. o. m. innebär fara för lifvet. I de flesta fall beror dock dylik förgiftning på börjande förskämning eller på närvaro af för djuret ursprungligen främmande gifter eller sjukdomsalstrare. Sålunda kunna ostron, som odlats i förorenadt vatten, bli "giftiga". I andra fall tyckas emellertid de giftiga verkningarna bero på substanser, som förefinnas i det "giftiga" djurets olika kroppsdelar, dock vanligen ej i musklerna (köttet). För dylik giftighet äro särskildt vissa fiskar bekanta (se Fisk gift, sp. 437-438). C. G. S. G. G. Gifternas biologiska förhållanden och betydelse för växterna och djuren äro i en del fall väl kända, i andra blott anade eller alldeles okända. Ibland finnas de konstant; i andra fall tillhöra de vissa utvecklingsperioder, då de synas ha en funktion att fylla. Det kemiska förloppet vid deras bildning är i allmänhet okändt. I regel skadas de giftiga djuren ej af Bitt eget gift; ej heller kunna de därmed skada andra individer af samma art. Ibland, såsom hos vissa giftiga ormar, synes giftet spela en nyttig roll för individerna själfva, för deras diges-tion och välbefinnande i öfrigt. I många fall ha gifterna både för växter och djur den betydelsen, att de utgöra ett skydd och försvar mot fiender, som skulle förtära eller åtminstone skada och döda dem, om de icke hade giftiga verkningar. En del giftiga djur besitter uppenbarligen sitt gift, för att det skall utgöra anfallsvapen mot andra varelser, som de önska bemäktiga sig till föda eller fördrifva och utrota. En alldeles egendomlig uppgift ha retande gifter hos vissa insekter, hvilka genom införande af dessa i växters väfnader gifva upphof till galläpplebildningar, som sedan tjäna insekterna själf va eller oftast deras ägg och larver till skydd och uppehållsorter (jfr Galläpplen). C. G. S. I enlighet med hvad som föreskrifves i K. M :ts nåd. stadga af 29 jan. 1886 skall rättsmedicinsk obduktion på förordnande af K. M :ts befallnings-hafvande, domstol eller polismyndighet anställas af legitimerad läkare, då omständigheterna därtill föranleda. Om på grund af förordnandet eller af vid liköppningen gjorda iakttagelser eller ock genom runna upplysningar ang. de omständigheter, som ega sammanhang med dödsfallet, anledning gifves att misstänka förgiftning, skall (enligt Medicinalstyrelsens cirkulär af 12 febr. 1874) "särskild uppmärksamhet egnas åt den väg, hvarpå giftet kan misstänkas hafva inkommit i kroppen, samt åt de organ> där detsamma företrädesvis bör kunna återfinnas eller verkningar däraf utrönas". Vid obduktionen böra därför digestionskanalens slemhinna och innehåll noga undersökas, för att det må utrönas, om lämningar af giftet därstädes förekomma. Magsäcken och dess innehåll, ett i båda ändar underbundet stycke af tolftumstarmen och af småtarmarna, den ena njuren och bitar af lefvern samt, om arsenik-eller fosforförgiftning misstankes, ett i båda ändar underbundet stycke af groftarmen skola tillvaratagasför vidare undersökning. Naturligtvis bör på samma sätt förfaras, om vid en af annan orsak företagen obduktion iakttagelser göras, som gifva anledning att misstänka förgiftning. De på noga föreskrifvet sätt förvarade likdelarna skola jämte tillhörande undersökningsprotokoll inskickas till K. M :ts befallnings-hafvande, för att genom dess försorg of versändas till Medicinalstyrelsen, som öfverlämnar dem till rättskemisten för noggrannare undersökning. - Här kant tydligen icke i detalj redogöras för den närmare kemiska undersökningen af misstänkta likdelar (hvilken enligt den af K. M :t 29 okt. 1875 utfärdade instruktionen för rättskemisten skall af denne utföras, hvarvid valet af undersökningsmetod står honom fritt), då gången af denna naturligtvis är mycket olika, alltefter omständigheterna. Det må blott nämnas att, såvida icke giltiga skäl förefinnas att förmoda närvaron af något visst gift, på hvars upptäckande undersökningen i sådant fall genast riktas, gången af densamma vanligen göres sådan, att därvid närvaron eller frånvaron af ett större antal olika gift må kunna, så vidt möjligt är, konstateras. I allmänhet börjas undersökningen (sedan lämpliga förprof blifvit anställda) med ett destillationsförsök; i destillatet öfvergå fosfor, blåsyra, alkohol, nitro-bensol m. fl. flyktiga giftiga ämnen. Därefter följer en extraktion med alkohol eller svafvelsyrehaltigt vatten; i extraktet har man att söka och genom behandling med eter, bensol, kloroform o. s. v. isolera den eller de alkaloider (t. ex. stryknin, morfin, atropin, veratrin m. m.), som möjligen varit vållande till döden. Har hvarken vid det ena eller andra försöket något gift påträffats, måste i resten af likdelarna de organiska ämnena förstöras, hvilket vanligen sker genom behandling med saltsyra och kaliumklorat, och i den sålunda erhållna lösningen metalliska gifter (t. ex. arsenik-, bly-, koppar-, kvicksilfverföreningar m. m.) efterforskas. - Man inser lätt, att vid dylika rättskemiska undersökningar positiva resultat (d. v. s. upptäckande med * full säkerhet af ett giftigt ämne) äro de enda, hvilka i och för rättslig utredning äro af afgörande betydelse; ty om ett negativt resultat erhålles, kan detta möjligen bero äfven därpå, att giftet före döden af-lägsnats (genom kräkningar e. d.) eller kemiskt sönderdelats i organismen, och att så litet af detsamma finnes kvar, att det ej kan genom kemisk undersökning upptäckas. - Jfr Antitoxiner, Gift bo k, Giftskåp, Giftstadga, G i f t-teck e n och Motgift. F. B.* S. J-n. Giftapparat, zool, ett hos många djur förekommande särskildt organ, af sedt att till försvar eller