till bytets bedöfvande eller dödande ingjuta i motståndarens kropp en kvantitet af något giftigt ämne. En dylik "giftapparat" består af två delar: en giftkörtel, som kan vara en- eller flercellig, samt en ihålig tagg, spets, tand eller tråd, för giftets införande i offret. — Redan hos de lågt stående coelenteraterna möter oss en högt specialiserad giftapparat i form af de s. k. nässelcellerna (se Coelenterata, sp. 483). Hos spindeldjuren förekomma giftapparater dels hos de egentliga spindlarna, hvilkas främre käkpar äro genomborrade och stå i förbindelse med en giftkörtel, dels hos de för sin giftighet beryktade skorpionerna, hvilkas fruktade vapen utgöres af en krökt tagg i ändan af den rörliga bakkroppen. Denna tagg står i förbindelse med två giftkörtlar. Bland insekterna äro många steklars honor och arbetare (förkrympta honor) försedda med gadd i bakkroppens spets. Bland ryggradsdjuren finnas fiskar med gifttaggar. Dessa äro ihåliga eller försedda med en ränna och stå i förbindelse med en giftkörtel. Bland våra fiskar är i detta afseende fjärsingen (Trachinus draco) bekant. Hos denna fisk stå nämligen en tagg å hvardera gällocket och de främsta taggarna i främre ryggfenan i förbindelse med giftkörtlar (se vidare Fiskgift, sp. 438-439). — Bland kräldjuren är ett ödlesläkte, Heloderma, från Mexico kändt för sin giftighet. Hos denna är det undertungkörteln (glandula sublingualis), som alstrar giftet, hvilket uttömmes genom fyra rännformiga tänder i underkäken. Hos de giftiga ormarna ligger giftkörteln däremot i öfverkäken, och giftet utgjutes genom de ränn- eller rörformiga gifttänderna, hvilka sitta fästa på öfverkäksbenen och ligga en på hvardera sidan i munhålan (se vidare Ormar och Ormgift). G. G. Giftblåsa, en utvidgning af giftkörtelns utförsgång, en reservoar för samlande af giftet. Se Giftapparat. Giftbok, en å svenska apotek förd särskild bok, i hvilken måste införas kvantiteterna af de gifter, hvilka utlämnas, icke på grund af läkares recept, utan enligt tillåtelse af behörig administrativ eller rättslig myndighet till personer, som för sina yrkens utöfvande behöfva använda dylika gifter, å hvilka alltid särskildt kvitto för hvar gång måste af emottagaren aflämnas. Sådana kvittenser biläggas giftboken och skola förvaras i tio år å apoteket. Samma påbud gäller äfven vissa andra gifter (t. ex. fosformos till råttors utdödande), hvilka kunna utan läkares recept eller särskildt tillstånd af myndighet erhållas mot kvitto af den, som rekvirerar och emottager giftet. Arsenikhaltiga medel, som enligt tillstånd af offentlig myndighet eller på läkares recept utlämnas, infördes förr i en annan för ändamålet förd särskild bok, arsenikbok, som vid hvarje apoteksvisitation granskades af visitator. Bestämmelsen om förande af arsenikbok är numera upphäfd genom den nya giftstadgan af 7 dec 1906. — Af läkare utfärdade recept å giftiga ämnen bokföras icke i giftboken. O. T. S.* Giftdalen 1. Dödsdalen. Se Deathvalley. Giftek, bot. Se Rhus. Giftermål (fno. giptamål, fsv. gipta mal, giftar mal, jur.), enligt vår äldre rättsordning det tal, som giftomannen skulle hålla vid brudens öfverläm-nande till brudgummen och som enligt det formulär, som flera landskapslagar och därefter allmänna lands- och stadslagarna innehålla ("jak gipter tik mina dotter til heders oc hustru, till halua sæng, til laas oc nykla" etc.), angaf makarnas inbördes ställning. Sedermera — i mån som formaliteten med nämnda tal kom ur bruk - har ordet giftermål kommit att beteckna själfva den högtidliga handling (tidigare kallad gipt, gift), hvarigenom kvinna bortgifves till hustru. I nutidens rättsspråk betyder giftermål själfva äktenskapets ingående i därför lagstadgade former. Särskildt begagnas i 1904 års lagstiftning om internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m. ordet giftermål om den af diplomatisk eller konsulär ämbetsman förrättade akt, hvarigenom äktenskap inför honom ingås (ännu en art civiläktenskap utöfver de i denna artikel omnämnda). Berörda akt kallas någon gång i juridisk doktrin diplomatisk, resp. konsulär vigsel. Jfr Äktenskap och Vigsel. K. H. B. (C. G. Bj.) Giftermälsbalk (fsv. giptar, gipta 1. giptninga balker, giftomala balker), jur., ofta förkortadt G. B., den afdelning af vår allmänna lag, som behandlar äktenskaps ingående, upplösning och rättsverkningar. De flesta af våra medeltida lagar med balkindelning (se Bal k) ha också särskild giffcer-målsbalk, och i de gamla isländska och norska rättsböckerna återfinnas motsvarande afdelningar (Festa-])dttr, Kvennagiptir). Jämväl våra civillagförslag,, från såväl tiden före 1734 som 1800-talets förra hälft, innehålla giftermålsbalk. K. H. B. (C. G. Bj.)- Giftermålsbyrå (ty. heiratsbureau, fr. agence matrimoniale), affärsanstalt, som åtager sig att mot betalning och under diskretion söka förmedla giftermål mellan personer, som äro för hvarandra främmande. Sådan byrå plägar dels hålla förteckning öfver de personers villkor, som där anmäla sig som hågade att genom dess försorg finna en lämplig maka (make), dels anskaffa ytterligare upplysningar om giftermålskandidaterna och så vidt möjligt göra allt klart för äktenskaps ingående. Som arfvode till byrån erlägges dels något fixt belopp på förhand, dels vissa procent af den tillfallna hemgiften o. s. v. Giftermålsbyråer finnas i de flesta länder. Gifthäfvert. Se H ä f v e r t. Giftiga djur. Se Gift och Gift apparat. Giftiga växter. Se Gift. Giftig brötling, bot. Se L a c t a r i u s. Giftkammare. Se Arsenik, sp. 84. Gift kvinnas eganderätt. Se Föreningen för gift kvinnas eganderätt och Giftorätt. Giftkörtel. Se Gift apparat. Giftliljor, bot. Se Liliaceæ. Giftmjöl. Se Arsenik, sp. 84, och Arse-n i km j öl. Giftmord, jur. Sedan gammalt har man i strafflagarna synnerligen strängt behandlat det fall, att någon gifvit annan gift eller därmed jämförligt ämne för att skada honom, och denne dör däraf. Den svenska strafflagen behandlar sålunda i kap. 14 § 18 en sådan gärning lika strängt som ett vanligt mord, ehuru vid ett dylikt s. k. giftmord icke ens uppsåt att döda behöfver ha förefunnits. Icke, fullt så strängt är gärningen i fråga behandlad i den finska strafflagen. De danska och norska strafflagarna behandla hithörande fall på samma sätt son>