till sin bredd lång, lätt båt, byggd med akterspegel. Giggen ros med 4-8 åror, enkel rodd. Ett örlogsfartygs chefsgigg är oftast 6-årad. Giggen har en till tre master samt i förra fallet loggertsegel, hvaremot två- och tremastade giggar föra guntersegel (se Guntertackling). Jfr Utriggare. -- 3. Mek., kontrollmätningsverktyg, som i olika storlekar nyttjas inom mekaniska verkstäder vid masstillverkning (af t. ex. cylindriska axlar, gängor, hål o. s. v.), där noggranna dimensioner äro erforderliga. Några olika giggtyper afbildas här. 1. C. G. W.* 2. O. K G. N.*

Olika giggar för kontrollmätning.

Giggrodd. Se Rodd. Gigli [dji'lji], Girolamo, italiensk skald, f. 1660, d. 1722, skref lyriska dikter och satiriska komedier. G:s samlade verk utgåfvos 1797. Gigliato [djiljatå] l. Zecchino gigliato, "lilje-sekin", äldre guldmynt i Toscana, = 8,66 kr. Giglio [***], en bergig, men fruktbar ö i Tyrrhenska hafvet, tillhörande italienska prov. Grosseto. Areal 21,2 kvkm. 2,062 inv. (1901). Stenbrott. Gigoux [***], Jean François, fransk målare, f. 1806, d. 1894, studerade i Italien och utförde kyrkliga och profana målningar, däribland Flykten till Egypten, Grafläggningen och Uppståndelsen (väggmålningar i S:t Gervais i Paris), vidare Lionardo da Vincis död (1833), Kleopatra pröfvar gift på sina slafvar (1838), Konung Klodvigs dop (1844) och Napoleon aftonen före slaget vid Austerlitz (1807, i Besançon). I porträttfacket åstadkom han ypperliga saker (General Dwernicki, Louvre). Hans konst uppbäres af sund och kraftig realism. Han tecknade jämväl förträffliga illustrationer till franska diktares verk ("Gil Blas" m. fl.) samt inlade stora förtjänster om litografien genom en mängd effektfullt utförda teckningar på sten (i synnerhet porträtt). G. skref Causeries sur les artistes de mon temps (1885). Jfr monografi af Jouin 1896. (G-g N.) Gigtåg, sjöv., tåg, med hvilka skothornen på ett råsegel halas upp under rån (på märssegel vanligen till eselhufvudet) eller aktre liket på ett gaffelsegel halas intill mast eller gaffel. De block, genom hvilka gigtåg "skära", kallas gigtågsblock. Gigtågen benämnas efter de segel de tillhöra, t. ex. fockegigtåg efter focken, förmärsegigtåg efter förmärsseglet o. s. v. Jfr Brok. L. H.* Gigue [***], fr. 1. Mus., giga (se d. o.). -- 2. (Gique), eng. jig, gammal dans af antagligen irländskt ursprung. Den har liflig karaktär samt är vanligen skrifven i två åttatakters repriser och 6/8 eller 12/8 takt, mera sällan i 4/4. Giguen nyttjades under 1700-talet dels som operadans, dels i utvidgad form som instrumentalstycke i "sviten". Dansen är ännu gängse som sjömansdans på brittiska öarna; jigen dansas där solo med egendomligt dallrande rörelser och snabba steg, till stor del på hälarna, samt fotspetsarna ömsom korsade inåt eller starkt utåtvända. Jfr Dans, sp. 1324. A. L.* Gihon (Gichon). 1. En af paradisets fyra strömmar (l Mos. 2: 13). Se Eden. -- 2. En källa vid Jerusalem, förmodligen den nuv. Mariakällan i Kidrondalen, den enda i närheten af staden. På grund af dess betydelse för stadens bevattning sökte man tidigt draga in dess vatten inom staden. Det märkligaste af dessa försök är den s. k. Siloakanalen, ett verk förmodligen af konung Hiskia, hvarigenom vattnet samlades i en damm inom den dåv. staden. Se Siloadammen. -- 3. Arabisk benämning på Amu Darja. l o. 2. E, S-e. Gijon [chichån], stad i spanska prov. Oviedo (Asturien), vid Atlantiska hafvet. 27,600 inv. (1900; som kommun 47,326 inv.). Högre undervisningsanstalt för navigation m. m. ("Instituto asturiano"), grundad af Jovellanos 1797. Stor tobaksfabrik (1,400 arbeterskor) och glasbruk. Hamnen är endast en redd, men är dock en af de bästa på denna kust. De förnämsta exportvarorna äro stenkol (från Langreo, genom järnväg förenadt med G.), tobak, järn, glas och hasselnötter. Om sommaren är G. äfven hafsbadort med goda badanstalter och besökt af öfver 3,000 badgäster. (J. F. N.) Ln. Gikt (lat. arthritis urica, ty. gicht, zipperlein, fr. goutte, eng. gout) är en sjukdom, som uppträder vanligast hos vällefvande män i 40-årsåldern. I de lindriga fallen ger den sig till känna blott genom vissa krämpor, såsom mattighet, rubbningar af matsmältningen, förstoppning, muskelsmärtor eller muskelkramp; i de svårare fallen plägar förr eller senare det akuta giktanfallet tillstöta: den sjuke vaknar en natt med våldsamma smärtor i en led, oftast i en stortå: podager (grek. podagra, af pus, genit, podos, fot). Tån sväller an, blir blåröd, starkt ömmande; feber sätter in. Efter några timmar går anfallet öfver för att under de följande 5 à 10 nätterna upprepas med alltmer minskad intensitet. Särskildt vid lämplig behandling kunna sedan anfallen uteblifva för alltid. Merendels inträder återfall efter kortare eller längre tid. Sjukdomen springer öfver på ett flertal leder (t. ex. i händerna, chiragra). Förr eller senare förblifva ledansvällningarna äfven mellan anfallen, och ett oafbrutet sjukdomstillstånd råder. Lederna bli ej blott starkt ansvällda, utan äfven orörliga, så att den sjuke ej kan förflytta sig utan hjälp. "Giktknölar" kunna småningom uppstå äfven på andra ställen af kroppen. Genom sönderfall af huden öfver den slutligen ej ömmande ansvällningen kan innehållet tränga ut i ansenlig mängd. Rubbningar från de inre organen, särskildt från matsmältningsorganen och njurarna, tillkomma, så att ett mycket svårartadt sjukdomstillstånd kan utveckla sig under loppet af år eller årtionden. (Det gammaltyska ordet gicht förmodas också vara besläktadt med bägge de angelsaxiska orden ghida, kroppsvärk i allmänhet, och gihdu, nedstämning.) - Sjukdomen, som kan ha ett dylikt svårartadt förlopp äfven utan giktanfall och giktknölar, är alltså något helt annat än de olikartade "reumatiska" sjukdomstillstånd, som hos oss ofta gå under namn af gikt.