Sjukdomens orsak är en rubbning i kroppens ämnesomsättning, som finner sitt väsentliga uttryck i blodets ökade halt af urinsyra. I nära orsaksförbindelse därmed står aflagringen af urinsyra i kroppens olika organ och framför allt i giktknölarna. Yttersta grunden till rubbningen är oss ännu obekant, liksom förhållandet är med de till samma sjukdomsgrupp hörande fettsoten och sockersjukan. -- Sjukdomen är i påfallande grad ärftlig. Den är väsentligt vanligare i England, Frankrike och Holland än hos oss. Som sjukdomens grundorsak är höljd i dunkel, måste behandlingen väsentligen inskränka sig till att söka bekämpa urinsyreanhopningen, att anordna en lämplig diet för matsmältningsorganen och njurarna samt att lindra de akuta giktanfallen. Födan måste tillmätas så, att den blott täcker behofvet. Alldeles förbjudna äro de cellrika födoämnen, som vid sin sönderdelning i kroppen särskildt alstra urinsyra, nämligen lefver, njure, hjärna, kalfbräss. Vidare må man undvika alkohol, starkt salta, kryddade och rökta ämnen samt köttextrakt. Dieten bör äfven för öfrigt vara skonsam och företrädesvis vegetabilisk (se Diet). Muskelarbete samt behandling med alkaliska mineralvatten och bad under lämplig ledning äro att rekommendera. - Vid de akuta anfallen lägges den angripna lemmen högt, den svullna leden insvepes varmt, och man kan försöka ytterligare lindra smärtan med vissa smärtstillande medel (t. ex. aspirin). Då sjukdomen merendels är obotlig, är den förebyggande behandlingen af utomordentlig vikt. Personer, som tillhöra en med gikt belastad släkt, böra redan från yngre år inställa sin diet och verksamhet i öfverensstämmelse med ofvan gifna regler. Avn. Giktkedjor, små galvaniska element i kedjeform (Pulvermachers kedjor), äfvensom giktringar, sammansatta af koppar och zink, spela alltjämt en roll i humbugsmedicin mot reumatism och gikt. En nämnvärd verkan kan icke gärna tänkas uppstå vid användning af dylika apparater. F. B. (C. G. S.) Giktmurkla, bot. Se Phallus. Giktpapper, med., ett af allmänheten, vanligen utan läkares tillstyrkan, begagnadt medel mot reumatiska smärtor. Af s. k. giktpapper finnas flera olika slag, hvilka öfverensstämma med hvarandra däruti, att de utgöras af papper, som blifvit genomdränkt med något retande harts, löst i en flyktig olja, ofta nog helt enkelt en blandning af beck och terpentin. Då sådant papper lägges på huden å en värkande kroppsdel, fastnar det, emedan det inmängda hartset mjuknar af hudvärmen, och en hudretning, rodnad, åstadkommes, som kan framkalla en "afledning" från underliggande delar och därigenom en lindring i smärtorna. Giktpapper har numera kommit ur bruk äfven bland allmänheten. O. T. S.* Giktring. Se Giktkedjor. Gikttaft, med., tunt sidentyg, som blifvit indränkt med hartser och flyktig olja på samma sätt som giktpapper (se d. o.), är liksom detta numera obrukligt. O. T. S.* Gila [chī'lā], Rio G., flod i Nord-Amerikas förenta stater, upprinner på västra sidan af Miembres mountains i New Mexico, flyter i västlig hufvudriktning genom Arizona och faller ut i Colorado. Längd omkr. 950 km. Floden, som under stora sträckor flyter dels genom trånga cañons, dels genom ökenartade dalsänkor, är vattenfattig och uttorkar styckevis på sommaren. Den gör stort gagn för traktens konstgjorda bevattning. (J. F. N.) Gilan (Ghilan), persisk provins, vid sydvästra stranden af Kaspiska hafvet, skild från ryska området Talidj genom floden Astara och för öfrigt omgifven af prov. Aserbeidjan, Chamse och Masanderan. Arealen 11,000 kvkm. 150--260 tusen inv. Större delen af prov. är ett 220--300 km. bredt lågland, begränsadt i s. af Elbrusbergens västliga fortsättning samt rikt vattnadt af en mängd strömmar, af hvilka den största är Sefidrud (i sitt öfre lopp kallad Kisil Usen). Vegetationen är nästan tropiskt yppig; skogarna i låglandet äro så täta som i vissa trakter af Bengalen; vinrankor och granatäpplen, valnötter, päron och äpplen växa vilda, apelsiner, limoner, persikor och andra sydfrukter nästan utan odling. Af vilda djur märkas kungstigern, vildsvinet och bergfåret. De förnämsta näringsämnena äro ris, hvete och korn. Silkesmasken odlas allmänt, men silket är af sämre beskaffenhet. Rosenolja beredes i stor mängd. Klimatet är osundt; under sommarens hetta härjar sumpfeber, under sept.--jan. rasa våldsamma stormar med ihållande regn. Under vintern faller äfven snö. Våren är den angenämaste årstiden. Stora järngrufvor finnas vid Massula. -- Invånarna äro af iranskt ursprung, men äfven turkar ha inflyttat. Två språk talas: gilani, en persisk dialekt, eller tat, ett rent iranskt språk. Religionen är den schiitiska muhammedanismen. -- Hufvudstad är Rescht; den förnämsta hamnen är Enseli, som sedan 1870-talet drifver liflig handel med Ryssland. (J. F. N.) Gilbart [gi'lbat], John William, engelsk ekonomisk skriftställare, f. 1794, d. 1863, var 1833--59 direktör för London and Westminster bank och författade bl. a. Practical treatise on banking (1827), The history and principles of banking (1834) och Logic of banking (1857; "Grunderna för bankväsendet", 1861). Gilbert [***], Marie Dolores Eliza Rosanna, dansös. Se Lola Montez. Gilbert [***], sir Humphrey, engelsk sjöfarare, halfbroder till Walter Raleigh, f. omkr. 1539, påpekade i Discourse of a discouerie for a new passage to Cataia (1576) möjligheten af en nordvästlig genomfart till Ostindien. 1578 fick han befallning att grundlägga en engelsk nederlagsplats i Nord-Amerika, dit han 1578 och 1583 företog resor. Under den senare tog han Newfoundland i besittning. På återresan till England, 1583, omkom han vid ett skeppsbrott. Gilbert [***], William, engelsk läkare och fysiker, f. 1540, d. 1603, lifmedikus hos drottning Elisabet, är jordmagnetismens upptäckare. Hans berömda arbete De magnete magneticisque corporibus et de magno magnete tellure physiologia nova (1600) bildar grundvalen för en vetenskaplig lära om magnetismen och elektriciteten. I detta arbete användes för första gången benämningen elektrisk. Jfr Elektricitet, sp. 201. K. L.* Gilbert [***], Gabriel, fransk skald, f. omkr. 1610, d. omkr. 1680, var en längre tid sekreterare hos hertiginnan af Rohan och innehade därefter samma tjänst hos drottning Kristina, som 1657