undersöktes närmare af Duperrey 1823 samt af Hudson och Wilkes 1841. Öarna kallades först Mulgraveöarna, men senare, efter Krusensterns förslag, Gilbertöarna, medan Marshalls namn gafs åt en nordligare grupp. Amerikanerna nämna dem ofta Kingsmillöarna. -- De ställdes 1892 under brittiskt skydd, hvarefter en brittisk kommissarie residerar på ön Apaiang. Öarna ha värde för Storbritannien som kolstation för ångare mellan Canada och Australien samt mellan Panamanäset, Australien och Öst-Asien. J. F. N. Gilbjerghoved [gil-], Själlands nordligaste punkt, en 33 m. hög, brant och skoglös klint vid fiskeläget Gilleleje, 22,6 km. n. v. om Helsingör. E. Ebg. Gil Blas [***], en satirisk roman af den franske skriftställaren Le Sage. Gilboa, en ort och en bergsträcka i Palestina. Berget, som begränsar mot ö. den södra delen af Jisreelsslätten, heter nu Djebel Fuḳūʿa, och en by på dess sluttning (Djelbōn) bevarar ännu det gamla namnet. På sluttningen af berget stod den för konung Saul olyckliga striden med filistéerna, hvari han och tre hans söner funno döden (1 Sam. 28:4; 31:1 ff.). E. S-e. Gilchrists metod [gi'lkrists] l. den basiska bessemermetoden, en af engelsmännen Sidney Gilchrist Thomas och Percy Carlyle Gilchrist 1878 uppfunnen metod att i bessemerprocessen (se d. o., sp. 132) befria metallen från däri ingående fosfor. Gildas [gi'l-], kallad den vise, Englands förste historieskrifvare, födelseår omstridt, d. omkr. 570, var antagligen en brittisk präst eller munk. Om hans lif känner man ingenting annat, än att han vid 34 års ålder begaf sig till främmande land (förmodligen Bretagne) och att han där efter 10 års tvekan och förberedelser författade det arbete, hvilket brukar benämnas Gildæ sapientis de excidio Britanniæ liber querulus. Arbetet innehåller 1) förord, 2) den egentliga historien, hvilken på ett oredigt sätt skildrar britternas öden från romarnas invasion till författarens dagar, och 3) den s. k. episteln, som handlar om det kyrkliga och sedliga förfallet i G:s fädernesland. Hans historia är affattad i en retorisk stil och innehåller endast få och osäkra faktiska upplysningar, men har dock ett visst värde såsom nära nog den enda källan för brittisk historia under 5:e och 6:e årh. Den är bevarad i två manuskript (nu i Cambridges universitetsbibliotek), utgafs först af Polydorus Vergilius 1525 och föreligger nu i två moderna editioner, af Stevenson 1838 och i "Monumenta historica britannica", 1848. G. lär i Bretagne ha grundat ett sedan efter honom uppkalladt kloster (vid Euys nära Vannes) och där efter sin död vördats som helgon. (V. S-g.) Gildemeister [gi'ldemajster], Johannes Gustav, tysk orientalist, f. 1812 i Mecklenburg-Schwerin, d. 1890 i Bonn, blef 1839 docent och 1844 e. o. professor i orientaliska språk i Bonn, 1845 ord. professor i orientalisk litteratur och teologi i Marburg, 1848 universitetsbibliotekarie därstädes och 1859 ord. professor i österländska språk i Bonn. G. var en bland stiftarna af Deutsche morgenländische gesellschaft i Leipzig och Halle och Deutscher Palästina-verein i Leipzig och en ifrig deltagare i sin tids teologiska strider. Hans föreläsningar och vetenskapliga författarverksamhet omfattade både semitiska och indoeuropeiska språk. Bland hans arbeten märkas Scriptorum arabum de rebus indicis loci (1838), en edition af Kalidasas "Meghaduta" och "Çrñgaratilaka" (1841), Bibliothecæ sanscritæ specimen (1847), 2:a uppl. af Lassens "Anthologia sanscritica" (1868) och Acta S. Pelagiæ syriace et latine (1879} m. fl. K.V.Z. Gildemeister [gi'ldemajster], Otto, f. 1823 i Bremen, d. där 1902, redigerade sedan 1850 "Weserzeitung" och beklädde flera kommunala förtroendeplatser i sin födelsestad, bl. a. var han 1872--75, 1878--81 och 1882-87 dess borgmästare. Litterärt har han betydelse genom sina skarpsinniga, af Macaulay påverkade essayer, efter hans död utgifna i bokform, Essays. Herausgegeben von freunden (1896-97; 4:e uppl. 1903), samt genom sina utomordentligt skattade öfversättningar från Byron (1864; 5:e uppl. 1904), Shakspere, Ariosto (1882) och Dante (1888; 3:e uppl. 1900). R-n B. Gilder [***], Richard Watson, nordamerikansk författare, f. 1844 i Bordentown, New Jersey, har tjänat i armén och vid järnvägarna samt sedermera arbetat som tidningsman. G. har grundlagt flera periodiska publikationer samt varit mycket verksam som skapare af litterära och andra associationer, bl. a. Internat. copyright league och Society of american artists. Sedan 1881 är han utgifvare och hufvudredaktör af "The century magazine" (förut "Scribner's magazine"). G. har författat åtskilliga band dikter, The new day (1875), Five books of song (1894), In Palestine (1898), Poems and inscriptions (1901) och A christmas wreath (1903). 1901 utgaf han A. Lincolns bref och tal. Gilead, område i Palestina, omfattade i vidsträckt bemärkelse hela det af israeliterna intagna området ö. om Jordan norr om Moab (t. ex. Am. 1:3, 13), vanligen dock den bergstrakt, som sträckte sig från Jarmuk i n. till Hesbons platå i s. Jabboks långa och djupa dalgång delar detta bergland i två hälfter. I G. T. talas om en sydlig och en nordlig hälft af G., utan att det dock med bestämdhet angifves, att denna dalgång utgjort gränsen mellan båda. Det gamla namnet finnes ännu bevaradt i Djebel Djil^eâd s. om Jabbok. Med undantag af det smala låglandet längs Jordan har det en medelhöjd af 760 m. öfver Medelhafvet, men synes vida högre från den djupt liggande Jordandalen. Sin högsta punkt når G. i Djebel Ôsa^e (Hoseas berg), 1,096 m. öfver Medelhafvet. I motsats mot andra trakter i Palestina är detta område på flera ställen betäckt med vacker löf- och barrskog. E. S-e. Giles [***], engelsk namnform för fr. Gilles. Se Ægidius den helige. Giles [***], John Allen, engelsk skolman, författare, f. 1808, d. 1884, tjänstgjorde någon tid som skolrektor, bl. a. vid The City of London school, och utgaf mer än 160 band, hvilka bl. a. innehålla Patres ecclesiæ anglicanæ (1837-43), History of the ancient britons (1847), Hebrew records (1850; 2:a uppl. 1853), Codex apocryphus novi testamenti (1852), Christian records (1854), Vita quorundam anglo-saxonum (s. å.), Heathen records to the jewish scriptural history (1856) och The writings of the early Christians of the second century