gilder förekommer flerstädes i de gamla landskapslagarna. Ännu är gillret ett inom skogsbygden ofta användt redskap till fångande af tjäder, orre, järpe m m. Om förbud mot bruket af giller och själfskjut se Djurfång. J. W. L. (A. Km.) Giller [gi'l-], Agaton, polsk skriftställare, f. 1831, d. 1887 i Galizien, företog på 1850-talet en studieresa till Sibirien, hvilket land han beskref i Opisanie zabajkalskiej krajiny (Beskrifning på transbajkalska landet, 1867) och Podróz po Siberyi etapami w r. 1854 (Sibirisk fångtransport, s. å.). Efter deltagande i resningsförsöket 1863, som han skildrade i Historya powstania narodu polskiego w 1861-64 roku (4 dlr, 1867--71), bosatte han sig i Paris som publicist (pseud. Sulita) och var en tid bibliotekarie i Rapperswyl (Schweiz). A-d J. Gillerbössa. Se Giller. Gilles [***], fr. Se Ægidius den helige. Gillestämma. Se Gille, sp. 1167. Gillhof, kapellförsamling, i Jämtlands län, till Näs, Härnösands stift, Jämtlands östra kontrakt. 297 inv. (1907). Gillhofskälen, kronopark i Hackås socken, Härjedalens revir, Jämtlands län, afsatt genom k. bref 22 dec. 1869 af öfverloppsmarken Gillhofskälen. Areal 1,918 har. Skogshushållningsplan fastställdes 1897 med en årlig afverkning af 2,205 träd. G. Sch. Gilliéron [***], Jules, fransk språkforskare, f. 1854, professor i fransk dialektologi samt directeur adjoint i École des hautes études i Paris. Bland hans tidigare arbeten märkas Le patois de Vionnaz (1880), Petit atlas phonétique du pays roman (1881) samt många artiklar i den af G. och abbé Rousselot redigerade tidskr. "Revue des patois galloromans" (5 vol., 1887--92). Sedan 1901 egnar sig G. i förening med E. Edmont åt utgifvandet af det banbrytande arbetet Atlas linguistique de la France, som på nära 2,000 kartor ger en bild af den nutida franskan i vid pass 700 på ungefär lika afstånd från hvarandra belägna kommuner inom språkområdet, detta ur såväl fonetisk och morfologisk som syntaktisk och lexikografisk synpunkt. Det väldiga arbetet har redan gifvit upphof till ett antal värdefulla specialundersökningar, af hvilka flera äro författade af G. själf. E. S-f. Gillies [gi'lis], John, skotsk historieskrifvare, f. 1747, d. 1836, blef 1793 k. skotsk historiograf. Han utgaf bl. a. en länge ganska omtyckt History of ancient Greece and its colonies (2 bd, 1786), hvilken upplefde många uppl. samt äfven öfversattes till franska och tyska. Gilling, nord. myt., enligt Snorres Edda en jätte, som jämte sin hustru blef inbjuden till dvärgarna Fjalar och Galar. Dvärgarna frågade honom, om han ville ro ut och fiska med dem, och då de nu rodde längs landet, kom båten på ett skär, så att den kantrade. G. kunde icke simma och drunknade, men dvärgarna vände båten rätt igen och rodde i land. De berättade olyckan för G:s hustru, som började gråta högt. Då hon på Fjalars uppmaning gick för att se utåt sjön, där hennes man omkommit, steg Galar upp öfver dörren och släppte en kvarnsten i hufvudet på henne. När jätten Suttung, G:s son, sporde detta, for han till dvärgarna, grep dem och satte dem på ett flodskär. De bådo Suttung skona deras lif och erbjödo honom den dyrbara skaldemjöden i försoning för faderns dråp. Suttung emottog anbudet. I följd däraf kallas i fornnordisk poesi skaldemjöden för "Gillings försoningsbot". Jfr Schück, "Stud. i nord. litt. och religionshist.", I, s. 82 f. Th.w.* Gillingham [***], stad i engelska grefsk. Kent vid Medway, n. ö. om och tätt intill Chatham. 42,530 inv. (i hela kommunen, 1901). Torpedverkstad samt tegel- och cementtillverkning. J. F. N. Gillingit, miner., ett amorft, svart, vattenhaltigt järnsilikat (eller blandning af flera sådana), hvilket anträffats vid Gillinge grufvor i Södermanland; står i närheten af hisingerit. P. T. C.* Gillis land. Se Giles land. Gillisnuole (Allesnuole), bönehus för en del af lappbefolkningen i Sorsele socken, beläget vid norra stranden af Stor-Vindeln. Gudstjänst hålles en gång om året. Gilliss [gi'lis], James Melville, nordamerikansk astronom, f. 6 sept. 1811 i Georgetown, d. 9 febr. 1865, tjänade från 1827 i den nordamerikanska marinen, blef 1836 anställd vid Depot of charts and instruments, men egnade sig därjämte åt matematiska och fysikaliska studier samt astronomi. 1842 genomdref han inrättandet af det stora Naval observatory i Washington, hvars chef han blef 1861. Han höjde denna institution till ett första rangens observatorium. 1849--52 ledde han den astronomiska expedition, som från Förenta staterna utsändes till Chile för bestämning af solparallaxen. Härunder inrättade han observatoriet i Santiago. Expeditionens resultat nedlade han i The United states' naval astronomical expedition to the southern hemisphere during the years 1849--52 (6 bd, 1855-59). (B-d.) Gilljam, Gustaf Fredrik, skolman, politiker, statsråd, f. 22 juli 1832 i Ärentuna församling, Uppsala län, d. 17 jan. 1908 i Stockholm, tillhörde en under 1600-talet inflyttad vallonsläkt (Guillaume) och var son till komministern, sedermera kyrkoherden i Ekeby och Bladåker Karl Jakob G.

[Porträtt; ingen bildtext]

Han blef 1849 student i Uppsala samt 1857 filos. doktor och 1859 docent i grekiska litteraturen därstädes. 1863 utnämndes han till lektor i latin och grekiska vid Gäfle högre elementarläroverk, men förordnades s. å. till rektor vid Hudiksvalls högre elementarläroverk samt var rektor 1872--80 vid Stockholms gymnasium och 1880--83 vid högre allmänna läroverket å Norrmalm i Stockholm. 1881 hade han som lektor förflyttats till sistnämnda läroverk från Gäfles och tog 1898 afsked. G. var led. af kommittéerna för inrättande af en pedagogisk undervisningsanstalt för elementarlärare (1873) och för revision af läroverksstadgan (1874) samt ordf. i kommittén för afgifvande af förslag ang. ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolorna (1890). -- Men vid sidan af sin pedagogiska verksamhet kom G. att blifva ett högt skattad kraft i det politiska lifvet. Efter att 1879-81, vald af