högern, ha representerat Stockholms stad i Andra kammaren, valdes han 1887 i egenskap af tullskyddsvän af Gäfleborgs läns landsting till led. af Första kammaren, hvilken genast gaf honom plats i konstitutionsutskottet 1888--91. Efter Wennerberg inträdde han 6 nov. 1891 i Boströms första ministär som statsråd och chef för Ecklesiastikdepartementet, och på denna plats tog han, själf en de klassiska studierna hängifven man, ställning mot de reformsträfvanden på skolans område, som ville gifva mera utrymme åt de reala ämnena. Men då hans konservatism på det politiska området ej var lika stark, undandrog den yttersta högern honom sitt stöd, så att han 1896, då hans mandat till Första kammaren utgick, ej omvaldes. 22 juni 1898 efter uppnådd pensionsålder lämnade G. taburetten och beklädde därefter (1898--1905) posten som universitetskansler. Med 1898 slutade hans egentligen politiska verksamhet. Visserligen fick han, vald af Uppsala läns landsting, 1902 åter plats i Första kammaren, men han intog där ej längre någon mera framskjuten ställning och afsade sig i juli 1907 uppdraget. Hvad som utom en ärlig konservativ öfvertygelse utgjorde förutsättningarna för G:s lysande bana voro hans förtroendeingifvande karaktär och praktiska blick samt tankens och framställningens klarhet. G. var hedersled. af Göteborgs Vet.- o. vitt.-samh. (1893), Fysiogr. sällsk. i Lund (1895), Vet.-soc. i Uppsala (1898) och Vitt.-, hist. o. ant.-akad. (1899) samt led. af Vet. akad. (1901). Gillmore [***], Quincy Adams, nordamerikansk militär och författare, f. 1825 i Ohio, d. 1888, utnämndes 1849 till sekundlöjtnant vid ingenjörkåren, tjänstgjorde 1852--56 som biträdande instruktör vid krigsskolan i West-Point och utmärkte sig under inbördeskriget särskildt vid intagandet af Fort Pulaski i Georgia (april 1862). Som brigadgeneral vid de frivillige förde G. befälet i slaget vid Somerset (mars 1863) och ledde belägringen af Charleston. Vid krigets slut (1865) erhöll han afsked från sin tjänst vid de frivillige och avancerade sedan i ingenjörkåren till öfverste. G. utgaf en mängd tekniska skrifter och en intressant skildring af belägringsarbetena vid Charleston. (V. S-g.) Gillotage [***] l. Panikonografi, ett af Firmin Gillot (1820--72) uppfunnet fotomekaniskt zinketsningsförfarande för framställning af klichéer för boktryckspressen. J. Htzg. Gillray [***], James, engelsk karikatyrtecknare och kopparstickare, f. 1757, d. 1815 (på dårhus), drog först omkring i landet med en skådespelartrupp och ingick sedan som lärjunge vid Londons akademi. Från 1779 egnade han sig uteslutande åt karikatyren - hans förmåga att återgifva personers anletsdrag, äfven om han sett dem endast en enda gång, kom honom här väl till pass. Hans satir riktades oftast mot fransmännen, särskildt mot Napoleon I, men med sin skarpa grafstickel anföll han äfven Fox, Pitt, prinsen af Wales, Georg III och dennes gemål m. fl., ja själfva den engelska konstitutionen. G. är en bland de ypperste karikatyrtecknare, som någon tid frambragt. "Han angrep hvarhelst hans underbart skarpa öga upptäckte en blottad punkt, en motsägelse, ett missbruk, en lumpenhet. Och i konsten att framhålla en sådan punkt har ingen gått längre. Hans teckning var korrektare och finare, hans gruppering konstnärligare än Hogarths, och hans säkerhet så stor, att bilderna flöto direkt, utan föregående skiss, genom nålen på plåten" (Estlander). The caricatures of Gillray utkommo 1815--26 (ny uppl. 1873), med biografi af Wright. (G-g N.)

[Porträtt; ingen bildtext]

Gillstad, socken i Skaraborgs län, Kållands härad. 1,514 har. 382 inv. (1907). Annex till Örslösa, Skara stift, Kållands kontrakt. Gilly [gi'l-], Friedrich, tysk arkitekt, son af arkitekten David G. (f. 1745, d. 1808), f. 1771, var verksam i Berlin. Han dog redan 1800, men hade då likväl hunnit skapa sig ett namn såsom banbrytare för den antika stilriktningen inom arkitekturen i Berlin, sådan denna riktning sedermera utbildades af hans ryktbare lärjunge Schinkel. Gilman [***], Daniel Coit, nordamerikansk pedagog, f. 1831 i Norwich, Connecticut, studerade vid Yale och i Tyskland, var 1856-70 lärare i fysisk geografi vid Yale-universitetet, blef 1872 president (rektor) vid Kaliforniens universitet (i Berkeley) och var 1875-1901 president vid det nyinrättade Johns Hopkins-universitetet i Baltimore. G. har både genom skrifter och sin praktiska verksamhet som universitetsrektor utöfvat stort inflytande på den högre undervisningens ordnande i Förenta staterna. Bland hans arbeten märkas University problems in the United states (1898) samt biografier öfver James Monroe (1883) och geologen James D. Dana (1899). V. S-g. Gilman [***], Nicholas Paine, nordamerikansk socialekonom och lärare, f. 1849 i Quincy, Illinois, verkade under en följd af år som unitarisk präst och tillträdde 1895 en lärarbefattning i sociologi och etik vid Meadvilles teologiska skola. I sitt äfven uti Europa uppmärksammade arbete Profit sharing (1888) har han gifvit en öfverskådlig framställning af vinstandelssystemet, dess dittills skedda tillämpning i Europa och Amerika samt de ekonomiska principer, som ligga till grund för detsamma. Vid bildandet af Association for promotion of profit-sharing valdes G. till sällskapets sekreterare. I Methods of industrial peace (1904) lämnar G. en tämligen fullständig och korrekt redogörelse för de olika metoderna till förebyggande af industriella strider och biläggande af tvister mellan arbetsgifvare och arbetare. Ehuru icke utmärkt af några särskildt originella synpunkter, är framställningen intressant och vägledande. G., som ansluter sig till krafvet på fackföreningarnas inregistrering och juridiska ansvarighet, synes hålla före, att de i hans land nu använda och existerande medlen och anstalterna för industriell fred kunna utvecklas och fullständigas därhän, att en lagstiftning om obligatorisk förlikning och skiljedom ej blir nödvändig. Sker icke en dylik utveckling, torde däremot denna nödvändighet inställa sig. E. H. T. Gilm zu Rosenegg [gilm], Hermann von, österrikisk skald, f. 1812 i Innsbruck, d. 1864 i