behandlade han åtskilliga ämnen inom fysiken,
förnämligast värmelära, magnetism och
meteorologi.
Ginzel [gi'ntsel],
Friedrich Karl, tysk astronom,
f. 26 febr. 1850 i Reichenberg, anställd vid det
med observatoriet i Berlin förenade astronomiska
räkneinstitutet, har utfört undersökningar öfver
den Olbersska kometens (se d. o.) bana samt på
ett ingående sätt sysselsatt sig med kronologiska
frågor och därmed sammanhängande beräkningar
öfver sol- och månförmörkelser, särskildt i
Astronomische untersuchungen über finsternisse
(3 dlr, 1882-84) och
Spezieller kanon der sonnen-
und mondfinsternisse fur das ländergebiet
der klassischen altertumswissenschaften und
den zeitraum von 900 vor Chr. bis 600 nach
Chr. (1899).
B-d.
Gioberti [djåbe'rti],
Vincenzo, italiensk
filosof och patriot, f. 1801 i Turin, d. 1852
i Paris, egnade sig först åt det prästerliga
kallet och blef teol. doktor 1823, prästvigd
1825 och s. å. teol. professor i Turin. Där
stiftade han en förening af unga män, som
egnade sig åt litteratur och filosofi. Men då
denna förening äfven röjde politiska intressen,
blef den misstänkt för att stå i förbindelse
med Mazzinis parti, och G. blef 1833 först
häktad och sedermera landsförvisad. Han
fann i Bruxelles anställning vid ett privat
uppfostringsinstitut. Här skref han sina
förnämsta arbeten,
L'introduzione allo studio
della filosofia (4 bd, 1840; 2:a uppl. 1844)
och
Il primato morale e civile degli Italiani
(1843; 2:a uppl. 1845). Med sistnämnda bok
ville han åstadkomma en politisk och moralisk
pånyttfödelse i sitt fädernesland, i det han
genom frammanande af dess stolta minnen väckte
den italienska själfkänslan. Han sökte försona
påfvedömet med den politiska liberalismen och
uttalade hoppet om en påfve, som skulle förena
de olika staterna och förverkliga Italiens
enhet. Boken mottogs i Italien med hänförelse,
och i Pius IX trodde man sig ha fått den
liberale påfven. G. återvände till Turin,
blef 1848 president för deputeradekammaren och
var dec. 1848--febr. 1849 konseljpresident och
utrikesminister. Han ville ställa Piemont i
spetsen för en liga mot Österrike. 1849 afgick
han som sändebud till Paris, där han stannade
efter sitt uppdrags utförande. Där skref han
Il rinnovamento civile d'Italia (2 bd, 1851),
i hvilken skrift han efter erfarna missräkningar
visar mindre tillit till teokratien och större
själfständighet i förhållande till teologien
än i sina äldre arbeten. G:s filosofi erinrar å
ena sidan om Platon, å den andra om Malebranche
och Spinoza. Han antager en intellektuell
intuition, med hvilken vi kunna uppfatta det
absoluta varat, men anser Guds innersta väsen
ofattbart och vill grunda filosofien på den
kristna uppenbarelsen. Ja, han går så långt,
att han påstår, att endast en katolik kan vara
en sann filosof. Gud är alltings början och
slut. Varat skapar det existerande, och detta
återvänder till varat. Tingen äro individualisationer
af de eviga idéerna, som ingå i
Guds väsen. Hans
Opere inedite utgåfvos
1856--63 i 11 bd. Se Spaventa, "La filosofia di
G." (1863). och G. Prisco, "G. et l'ontologismo"
(1867).
S-e.
[Porträtt; ingen bildtext]
Giocondo [djåkå'ndå],
Fra Giovanni, italiensk
arkitekt och ingenjör, f. omkr. 1433 i Verona,
d. 1519 i Rom, inträdde tidigt i en munkorden
(däraf namnet Fra, se d. o.), sysselsatte sig
med vetenskapliga studier samt vände sig till
den bildande konsten, förnämligast arkitekturen,
endast på sina fristunder. I flera år studerade
han i Rom fornlämningar och minnesmärken af
alla slag. Återkommen till Verona, byggde
han där
Palazzo del Consiglio, en elegant
tvåvåningsbyggnad, med fina pilastrar och i
öfre fasaden ornerad med freskoornament. I
slutet af 1400-talet kallades han af Ludvig
XII till Paris, där han byggde ett par broar
öfver Seine, hvarjämte han anses ha byggt
Cour des comptes och de äldre delarna af
slottet i Blois. Kallad till Venezia 1506,
byggde han där den berömda
Brentakanalen, i
hög grad djärf och beundransvärd, hvarjämte
han s. å. utförde
Fondaco de' tedeschi,
tyska köpmännens nederlagshus (nuv. Dogana
l. tullhuset), med pelargård i flera våningar
samt urspr. dekoreradt med fresker af Giorgione
och Tizian. När en eldsvåda 1513 förstört
Rialtobron, uppgjorde G. ritningar och planer
till en nybyggnad, men en medtäflare vardt
föredragen, och G. lämnade Venezia i förtrytelse
för att aldrig mer dit återvända. Sina sista
lefnadsår tillbragte han i Rom, där han
jämte Rafael och San Gallo hade uppdrag att
leda utförandet af S. Peterskyrkan. G. utgaf
bl. a. en lärd upplaga af Vitruvius (1511) med
130 afbildningar, tillegnad påfven Julius II.
C. R. N.*
Giocoso [djåkåså], it.,
mus., skämtsamt, lekande.
Gioja [djåja],
Flavio, enligt äldre uppgifter
skeppare eller lots från Amalfi i Italien,
hvilken skall ha lefvat i början af 1300-talet
och varit kompassens uppfinnare. A. Schück (i
"Natur" 1891 och "Ausland" 1892) har påvisat,
att namnet Flavio Gioja först småningom bildats
och att det icke funnits någon historisk person
med detta namn.
Gioja [djåja],
Melchiorre, italiensk statistiker,
f. 1767, d. 1829, blef af franska regeringen
1799 utnämnd till föreståndare för statistiska
byrån i Milano och innehade detta ämbete
till 1820, då han afskedades till följd af
sina politiska åsikter. Hans förnämsta verk är
Nuovo prospetto delle scienze economiche (6 bd,
1815--19, ny uppl. 1859), hvari han kraftigt
framhöll statistikens betydelse för historien
och nationalekonomien.
Gioja del Colle [djåja del kå'lle],
stad i ital. prov. Bari (Apulien). 21,721
inv. (som kommun, 1901). Handel med spannmål,
olja och vin. Normandisk borg och vackra
ruiner. Gymnasium.
J. F. N.
Gioja Tauro [djåja ta'orå], forntidens
Melaurum,
hamnstad i italienska prov. Reggio di Calabria,
vid Tyrrhenska hafvet. 6,205 inv. (1901). Fiske
och sjöfart samt oljeberedning.
J. F. N.
Giojosa Jonica [djåjåsa jånika], stad
i italienska prov. Reggio di Calabria,
vid Joniska hafvet. 4,553 inv. (1901; som
kommun 10,274 inv.). Ruin af en amfiteater.
J. F. N.
Giolitti [djåli'tti],
Giovanni, italiensk
statsman, f. 27 okt. 1842 i Mondovi, Piemont,
ingick efter afslutade juridiska studier först
i justitieministeriets och kort därpå (1869)
i finansministeriets
