vetenskapliga och litterära, brydde han sig föga om politik. Han var medlem af flera lärda sällskap, bl. a. af Vitt.-, hist.- och ant.-akad., och promoverades vid Lunds universitets jubelfest 1868 till filos. hedersdoktor. Sin förmögenhet testamenterade han till det Arnamagnæanska legatet. Litt.: "Arkiv f. nord. filologi", VII, "Timarit hins ísl. bókmentafjelags", XII. R. N-g. Gislaved, municipalsamhälle inom Båraryds socken, Jönköpings län, vid en bibana till Refteled å Halmstad--Nässjö järnväg, vid Nissan. Omkr. 700 inv. Platsen har läkare, apotek, sparbank och afdelningskontor af Göteborgs bank, flera handlande och handtverkare samt några fabriker, hvilka använda Lagans fall som drifkraft, bl. a. garfveri och läderremsfabrik, gummifabrik (tillh. Svenska gummifabriksaktiebolaget), yllefabrik, liefabrik och snickerifabrik. Gisle, förste kände biskop i Linköpings stift, var närvarande vid kyrkomötet i Lund 1140 och vid Lunds domkyrkas invigning 1145. Troligtvis var han biskop ännu 1152, då kyrkomötet i Linköping hölls. Han skall ha utvecklat synnerligen nitisk verksamhet för sitt stift, till hvilket denna tid också Småland och Gottland hörde. G. stod i ämbetsförhållande till ärkebiskop Eskil i Lund, och därmed sammanhänger, att på G:s tillstyrkan eller under hans medverkan de första klostren i Sverige, Alvastra och Nydala, anlades. Linköpings domkyrka började uppföras under hans tid, och många andra kyrkor af sten anlades inom stiftet. E. M. R. Gislesen, Knud, norsk biskop, f. 29 dec. 1801 i Hjærtdals socken, i Bratsbergs amt (Telemarken), d. 20 maj 1860, var en tid skollärare, blef 1826 student och 1830 teol. kandidat. 1833 utnämndes han till komminister i Askers socken (Kristiania stift) och föreståndare för seminariet där. Som medlem af den kungliga kommission, som blifvit tillsatt för att revidera ett förslag till lag rörande folkskoleväsendet, afgaf han en reservation, som finnes tryckt i "Norske universitets- og skoleannaler" (2:den række, bd III). 1855 blef G. kyrkoherde i Gjerpen (Kristiansands stift) och s. å. biskop i Tromsö stift. I detta af fanatiska svärmare starkt upprörda stift verkade han med oförtrutet nit och ihärdig kraft. -- Bland G:s skrifter äro följande de mest bekanta Dr. Morten Luthers liden katechismus, tilligemed henviisning til bibelske fortællinger og med tilföiede psalmer og anmærkninger (1844), Lærebog i den christelige religion, efter den evangelisk-lutherske religions bekjendelse (1847) och Bibelhistorie, fremstillet med bibelens ord (efter A. E. Preusz, 1853). -- G:s maka, Henriette Jakobine Martine Vibe, f. 1809, d. 1859, först gift med expeditionssekreteraren K. F. Glückstad (d. 1838) och 1854 med G., en flitig författarinna i religiösa ämnen, utgaf 1843 En moders veiledende ord til sin datter ("En moders råd till sin dotter", 1846), ett arbete, som på få år upplefde många upplagor och öfversattes till flera språk. Därefter följde Julegave for det barnlige sind (1845), Helligaftenerne. Bibelske samtaler imellem en moder og hendes börn (1850--51) och Den kvindelige virksomhed for missionen. Et afskedsord til söstre (1853; öfv. på tyska). Efter hennes död utkom Erindringer fra det betydningsfuldeste aar i mit liv (1861; öfv. på tyska). O. A. Ö. Gislöf, socken i Malmöhus län, Skytts härad. 1,359 har. 934 inv. (1907). Annex till Dalköpinge, Lunds stift, Skytts kontrakt. Gismonda, astron., en af småplaneterna. Gisors [ʃisår], stad i franska dep. Eure (Normandie), vid Epte. 4,378 inv. (1901). Vackra ruiner af ett slott (från 12:e årh.), som fordom var ett af de starkaste i landet och som under medeltiden spelade en viktig roll i krigen mellan England och Frankrike. Giss (fr. sol dièse, eng. g sharp), mus., den medelst ett # en half ton höjda tonen g l. nionde tonen i den kromatiska skalan; förväxlas enharmoniskt med ass. -- Gississ kallas g, höjdt med två halftoner; förväxlas enharmoniskt med a. A. L.* Gissel, anat. Se Cilier. Gisselceller, zool. Se Svampdjur. Gisselfeld [gis-], danskt adligt jungfrustift, på Själland, 15 km. n. ö. om staden Næstved. G. omtalas redan i 14:e årh. som herresäte, tillhörde 1508--27 Henrik Göye (Kristian II:s trogne anhängare) och 1546--75 Peder Oxe (rikshofmästare under Fredrik II), hvilken 1547--75 uppförde den nuvarande ansenliga hufvudbyggnaden. 1657--61 egdes det af Kaj Lykke, 1671--89 af Hans Schack och sedermera, af Kristian V:s gunstling A. L. Knuth, vid hvilkens död (1699) godset såldes till konungens oäkta son grefve Kristian Gyldenlöve. Genom testamentariska bestämmelser af denne (1702) upprättades jungfrustiftet, för 17 (från 1873 41) döttrar af danska adelsmän eller af män, tillhörande de tre första rangklasserna. Det trädde dock i kraft först 1754 vid hans änkas död. Konventualerna bo ej på G., men åtnjuta årligt underhåll (400--1,000 kr.), länsgrefven Danneskjold-Samsö är dessutom öfverdirektör för G. och bor där. Vid G. ligger en präktig trädgård med de största drifhus i Danmark. (Jfr Rasmussen, "Optegnelser om G.", 1868.) E. Ebg. Gisselkammare, zool. Se Svampdjur. Gisselskorpioner, Pedipalpi, zool., en ordning af spindeldjurens klass, omfattande tämligen stora former med 12-ledad bakkropp och en viss likhet med skorpioner, särskildt i formen och ställningen af de långa, armlikt framsträckta maxillarpalperna, de s. k. pedipalperna, som ändas antingen med en tång eller med en enkel klo. Från skorpionerna skiljas de dock genom den platta formen på bakkroppen, hvilken ej, som hos skorpionerna, är i hela sin bredd förenad med framkroppen (cephalothorax), utan genom en insnörning skiljes därifrån, och hvilken därjämte saknar den för skorpioner utmärkande krökta gifttaggen i spetsen. En annan olikhet är den, att käkantennerna l. chelicererna (af en del författare kallade mandibler) äro blott tvåledade, med yttre leden kloformad, medan samma organ hos skorpionerna är tångformigt. Vid framkanten af cephalothorax sitta 8 ögon, af hvilka 2 större i midten och 3 små på hvardera sidan. Det mest i ögonen fallande gemensamma kännetecknet för de i öfrigt ganska olika hithörande formerna är beskaffenheten af det främsta benparet, som är trådlikt förlängdt i spetsen, så att det liknar antenner och liksom dylika användes äfven till treforgan. De öfriga tre benparen äro däremot af vanlig form och ändas med dubbla klor. Andningsorganen äro två par lungsäckar, som med lika många springformiga andhål öppna sig på buksidan af 2:a och 3:e