bakkroppslederna. -- Gisselskorpionerna föda lefvande ungar. De finnas uteslutande i varma länder, där de äro mycket fruktade för sina giftiga bett. Ett 30-tal arter äro kända, hvilka fördelas på två underordningar. Till den ena (Amblypygi) höra tarantelskorpionerna, fam. Phrynidæ, som kännetecknas af en njurlik framkropp, kort, aflång bakkropp, långsträckta, på insidan taggiga maxillarpalper, som ändas med en mot nästföregående led infällbar klo, samt mycket utdragen trådlik förlängning af första benparet. Den platta kroppen tillåter dessa djur att söka gömställen i klippspringor, under barken af döda träd eller under stenar, där de liksom skorpionerna dölja sig om dagen.

Titanodamon Johnstoni.

Bland hithörande släkten kunna nämnas Phrynus, från Syd-Amerika, Titanodamon (se fig.), från Afrika, och Phrynicus, från Ostindien. Af den andra underordningen (Uropygi) må såsom den mest bekanta framhållas fam. Thelyphonidæ, de s. k. trådskorpionerna, som fått sitt namn däraf, att bakkroppen, hvars tre sista leder äro starkt sammandragna till en rörformig förlängning, ändas med en lång, ledad tråd. Framkroppen är aflång, maxillarpalperna äro kortare och gröfre än hos föregående familj och ändas med en tång. Främsta benparets trådformiga förlängning är mindre utdragen. Af det hithörande släktet Thelyphonus finnas omkr. 12 arter i både Gamla och Nya världen, bland hvilka kunna nämnas den 3--4 cm. långa T. caudatus, från Java och andra närbelägna öar, samt T. giganteus från Mexico, som med svanstråden når en längd af ända till 13 cm. G. A-z. Gissing [***], George, engelsk författare, f. 1857 i Wakefield, Yorkshire, d. 1903 i S:t Jean de Luz, är en af det moderna Englands förnämsta realister, ehuru hans pessimistiska lifsuppfattning hindrade honom från att bli populär.

[Porträtt; ingen bildtext]

Workers in the dawn (1880), The unclassed (1884), Demos (1886), en skildring af den engelska socialismens olika typer, Thyrza (1887), en fabriksflickashistoria, The nether world (1889), med motiv från förbrytarlifvet i Clerkenwell, New grub street (1891), som innehåller scener ur den londonska förläggar- och författarvärlden och där G. ger programuttalanden för en hänsynslös realism, The odd women (1893), In the year of jubilee (1894), The whirlpool (1897), The town traveller (1898), Our friend the charlatan (1901), The private papers of Henry Ryecroft (1903), som innehåller själfbiografiska skildringar, reseskisserna By the Ionian sea (1901), en bok om Dickens (1898) och de postuma Veranilda (1904), Will Warburton (1905) och House of cobwebs and other stories (1906) äro G:s förnämsta arbeten. Af Strauss, Schopenhauer, Dickens, Shelley och Comte hade G. mottagit viktiga impulser. Hans sträfvan var att skapa en verkligt ärlig naturalistisk roman, som framför allt sysslade med de i litteraturen minst behandlade klasserna, en roman, som utan alla humoristiskt försonande eller melodramatiska element återgaf verklighetens nöd och förtviflan. Litt.: T. Seccombe i inledningen till "House of cobwebs". R-n B. Gississ, mus. Se Giss. Gisslan (isl. gisl, fsv. gisli) betecknar en människa, som med sin person utgör säkerhet för uppfyllandet af en annans förpliktelse eller mot svek från dennes sida. -- I allmänhet har gisslan kommit till användning vid uppgörelser mellan stater och deras representanter. I äldre tider ansågs en såsom gisslan lämnad person jämväl med sitt lif innestå för överenskommelsens uppfyllande, men, enligt i senare tider antagen folkrättsgrundsats, kan mottagaren endast inskränka hans frihet under afvaktande af förbindelsens infriande. Ej ens om fullgörandet däraf uteblir, ökas denna befogenhet öfver hans person. Flyr gisslan, kan hans utlämnande fordras. Sedan 16:e årh. har ställandet af gisslan under fred kommit ur bruk, och jämväl i krig är detta medel att förstärka en förpliktelse numera sällsynt. -- I det fornsvenska lagspråket förekom ordet gisslan särskildt med afseende å den säkerhet, som borde beredas en nyvald konung, för att han ej på sin eriksgata skulle ofredas. Han stod nämligen stor risk, om han drog in i ett landskap ugislat, d. v. s. utan att ha erhållit gisslan. Landskapsmenigheten var å andra sidan skyldig att möta konungen vid gränsen med den gisslan, som skulle ställas. Till gisslan utsågos å landskapstinget vissa män, hvilka följde konungen till nästa landskaps gräns. Jfr Eriksgata och Grid. K. H. B.* Gisslarbo, järnbruk i Malma socken, Västmanlands län, vid stationen af samma namn på Köping--Riddarhyttans järnväg. Bruksegendomen, som tillhör Riddarhyttans bolag, omfattar 6 lancashirehärdar, hemmanen G. och Kolsva (l 1/2 mtl) jämte kvarn, såg och tegelbruk, alltsammans taxeradt till omkr. 135,000 kr. Tillverkningen var 1906 3,630 ton smältstycken och 3,139 t. stångjärn. Antal arbetare 60. Gisslare. Se Flagellanter. Gissler, Nils, läkare, f. 22 febr. 1715 i Gissö by, Torps socken i Medelpad, d. 19 nov. 1771 i Härnösand, blef 1733 student i Uppsala, där han först egnade sig åt teologiska studier, men sedan åt medicinska, och blef 1744 med. doktor. 1743 hade han blifvit utnämnd till lektor i logik, fysik och medicin vid Härnösands gymnasium samt förordnades 1762 att tillika vara provinsialläkare i Västernorrlands län. G. var en synnerligt skicklig, nitisk och