Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gislaved ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ömsint läkare, som ofta på egen
bekostnad beredde läkemedel åt sjuka och
t. o. m. vårdade dem i sitt hem. Han gjorde
ansenliga naturhistoriska samlingar och anlade
strax efter sin ankomst till Härnösand en
botanisk trädgård därstädes. Han var äfven
verksam som författare och i synnerhet flitig
i upptecknandet af iakttagelser å medicinens
och naturkunnighetens områden, hvilka han,
sedan 1748 led. af Vet. akad., för det mesta
meddelade i dennas handlingar.
Giss moll (fr. sol dièse mineur, eng. g
sharp minor), mus., den molltonart, som
har giss till grundton och i likhet med sin
parallelltonart, h dur, förtecknas med fem
#, näml. för f, c, g, d, och a. Jfr Ass moll.
A. L.*
Gissur, isländskt namn. Se Gizurr.
Gistad, socken i Östergötlands län,
Skärkinds härad. 2,387 har. 704 inv.
(1907). G. utgör ett konsist. pastorat i
Linköpings stift, Skärkinds kontrakt.
Gistkilar l. Skarfkilar, de 1 m. långa
och 9 cm. tjocka toppändar, som inhuggas
mellan skarfstockarna och vinkelrätt
mot desamma uti bakväggen af en liggmila.
C. G. H.*
Gistrén, Jonas Henrik, läkare,
f. 7 juni 1767 i Karlshamn, d. 21 maj
1847 i Stockholm, blef student i Lund
1784, förrättade 1788–90 adjunktssysslan
vid Allmänna barnbördshuset i Stockholm och
förordnades 1793 till adjunkt i obstetrik i
Stockholm. G. promoverades 1794 i Lund till
med. doktor, erhöll 1798 professors fullmakt
och lämnade 1805 adjunktsbefattningen.
|
[Porträtt; ingen bildtext] |
G. blef 1804 led. af Vet. akad., var en af Svenska
läkarsällskapets stiftare (1807) samt valdes 1816
till hedersled. af Sundhetskollegium. G. arbetade
i snart sagdt alla medicinens grenar. "Försiktig
i antagandet af nya satser och nya kurmetoder,
var han dock för ingen del stationär." Särskildt
framstående var han inom förlossningskonsten
samt var därjämte en af Stockholms erfarnaste
och skickligaste barnläkare. G. lämnade
värderika uppsatser bl. a. i Vet. akad:s
och Sv. läkarsällskapets handlingar,
i Hedins "Vetenskapshandl. för läkare och
fältskärer" samt i Berzelius’ och Gadelius’
"Vetenskapsjournal". (R. T-dt.)
Gitagin. Se Agrostemma.
Gitagovinda, indisk dikt. Se Jayadeva.
Gitana [chi-], sp., zigenerska; ett
slags zigenardans.
Gitano [chi-], sp. (urspr, egiptano, egypter),
zigenare. Jfr Gipsy.
Gitarr (fr. guitare,
sp. guitarra. it. chitarra, af
grek. kithara), knäppinstrument, liknande en
förminskad violoncell, men med platta bottnar och
gripbräde samt rundt ljudhål. Vid spelningen,
då instrumentet fasthålls medelst ett band öfver
axeln, fattar vänstra handen om gripbrädet,
som är försedt med band, och den högra knäpper
strängarna, som vanligen äro sex, stämda i E,
A, d, g, h, e’, och
noterade en oktav högre än de ljuda. Genom
capotasto kan stämningen höjas flera
halftoner. Gitarren är liksom lutan af moriskt
ursprung, men blef först i slutet af 1700-talet
modern i Europa; man fann den synnerligen väl
egna sig till ackompanjemang af
enklare visor.
|
[Bild av gitarr; ingen bildtext] |
I en senare tid förlorade den
åter i utbredning, men har på sistone genom
Frälsningsarmén blifvit mycket spridd bland
den tjänande klassen. I Spanien, Italien
och Syd-Tyskland har den förblifvit ett
folkinstrument. Man har äfven velat göra den
till soloinstrument och för detta ändamål
uppfunnit nya former under namn af guitare
d’amour, lyragitarr, flygelgitarr,
tonfjädergitarr o. s. v. Bland virtuoser
på gitarr nämnas Carulli, Giuliani, Doisy,
Sor och Paganini. I Sverige ha Cronhamn,
Hildebrand, Nagel m. fl. arrangerat för gitarr.
A. L.*
Gitschin. Se Jicin.
Gitsfjället, kronopark i Dorotea socken,
Tåsjö revir, Västerbottens län, afsatt af
öfverloppsmarken n:o 1 genom K. M:ts beslut 20 maj
1887, med namnet bestämdt enligt Kammarkollegii
beslut 13 okt. 1891. Areal 3,202 har, hvaraf
900 har skyddskog. Skogshushållningsplan
fastställdes 1898 med en årlig afkastning
efter 220 års omloppstid af 636 träd.
G. Sch.
Gitter, Gitterspektrum, fys. Se Diffraktion
och Spektrum.
Giubiasco [djobia’skå], by med ett stort graffält
från järnåldern, belägen strax s. om staden
Bellinzona i kantonen Ticino, Schweiz.
Graffältet är det bekantaste bland en rad
fyndplatser i Ticino-dalen: Castaneda, Mesocco,
Castione, Cerinasca, Molinazo m. fl. Mer
än 500 grafvar ha öppnats å detta graffält,
tyvärr blott en tiondedel af en kompetent
arkeolog. De äldsta grafvarna tillhöra 6:e
årh. f. Kr., de yngsta 2:a årh. e. Kr. De äro
byggda af skifferhällar, vertikalt stående
eller kallmurade. Till formen äro kistorna
rektangulära, l–2 m. långa och 0,50–0,75 m. breda
och c:a 1 m. djupa, vanligen orienterade i
riktningen n. ö.–s. v. I det stora flertalet fall
har den döde jordats; blott några få brandgrafvar
förekomma. De i grafvarna funna föremålen utgöras
af keramik, vapen af järn, diverse redskap,
såsom saxar o. d., smycken, t. ex. fibulor
af brons och silfver, m. m. Befolkningen, om
hvars etniska samhörighet ej något bestämdt
kan sägas, har efter hvartannat stått under
etruskiska, galliska och romerska inflytelser.
T. J. A.
Giudecca [djode’kka], en till staden Venezia
hörande ö i Adriatiska hafvet, skild från den
egentliga staden genom Canal della G. Fordom
var ön bebodd af stadens förnämsta aristokrati,
nu mest af fiskare.
Giudici [djoditji], Paolo Emiliani-G., italiensk
litteraturhistoriker, f. 1812, d. 1872 som
professor i estetik vid de sköna konsternas
akademi i Florens och medlem af parlamentet,
skref åtskilliga grundliga vetenskapliga verk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0630.html