Ved grænsen (s. å.), Tankelæserinden (1901) och Pilgrimen Kamanita (1906) hans senaste episka verk. 1895 utgaf han en öfversättning af Eddans gudasånger och 1890 ett lärdt verk om Richard Wagner i hans hovedværk Niebelungens ring ("Richard Wagner i sin trilogi Nibelungens ring", 1899). -- G. är delvis en vetenskapsman; hans beläsenhet i olika litteraturer är djup och omfattande, och hans mångsidiga vetande har satt sin prägel på hans författarskap. Detta är stundom kyligare i tonen och bundet vid en alltför framträdande reflektion, som ej smält i känsla. Men i sina starkaste alstringar är han en konstnär af egenartad skönhetssträfvan, med en karaktär af sökande och kämpande personlighet, för hvilken nutidsnovell som forntragedi tjänar till hölje kring en originell idealism. Sedan länge är G. bosatt i Dresden, där han i hög grad fängslats af tysk kultur. Se H. Bang i "Realisme og realister" (1879) och J. Jörgensen, "Essays" (1906). R-n B. Gjelstrup [ge'l-], Adam Gottlob, dansk skådespelare, f. 1753, d. 1830, uppträdde 1777--1803 på kungliga teatern och var en ypperlig karaktärsskådespelare i komiska, i synnerhet i Holbergska, roller. G. egnade sig äfven, i synnerhet sedan han lämnat teatern, åt landskapsmåleriet och nådde däruti en stor teknisk färdighet. -- 1778 gifte G. sig med Kathrine Morell, f. 1755, d. 1792, som sedan 1773 var en framstående skådespelerska i subrett- eller Pernilleroller. E. Ebg. Gjelsvik [jäls-], Nikolaus Mathias, norsk rättslärd och universitetsprofessor, f. 11 apr. 1866 i Förde, blef 1897 docent och 1906 professor vid Kristiania universitet. Sedan 1904 är G. norska Nobelinstitutets konsulent i folkrätt och ordförande i Det norske samlaget. Han har hållit föreläsningar i internationell privaträtt och folkrätt samt har till landsmålet öfversatt en rad lagar och lagutkast. Från 1897 har han i pressen och broschyrer deltagit i den politiska diskussionen. Han har utgifvit en afh. Den norske privatrets lære om vildfarelsens indflydelse paa retshandlers gyldighed (1897) och Om skadeserstatning for retmæssige handlinger (s. å.). O. A. Ö. Gjelöen. Se Jelön. Gjemsö kloster [ge'msö]. Se Gimsö kloster. Gjende [jä'nne] l. Gjendin, norsk insjö, belägen nästan midt ibland de storartade Jotunfjällen, 990 m. ö. h., har en längd af 18 km. från v. till ö. Den omslutes på alla sidor af väldiga fjäll, bland hvilka Gjendetungen l. Vesleåkampen i v., Memurubræen, Tykningssuen, Nautgardstind och Beshö i n., Veslefjeld i ö. samt Knuthulstinden, Kærnhulstinden och Svartdalspiggene i s. alla utmärkas genom sin höjd eller sina egendomliga former. G:s aflopp är Sjoa, som faller ut i Gudbrandsdalslaagen. O. A. Ö. Gjendin [jä'nnin]. Se Gjende. Gjendineggen [jä'nnin-]. Se Besseggen. Gjentofte [ge'n-], socken i Köpenhamns amt, n. om Köpenhamn. 20,700 inv. (1906), är deladt i 3 pastorat, i det Ordrup 1891 och Hellerup 1901 blefvo egna pastorat. Dessa kunna närmast räknas som förstäder till Köpenhamn, så tätt bebyggda som de äro, medan däremot G. stad vid G.-sjö ännu utgör en blandning af stad och by med 4,342 inv. och många villor, tillhörande utflyttade köpenhamnare, med rådhus, vattenledning och gasbelysning. I socknen ligga slotten Bernstorff (i Gjentofte) och Charlottenlund (i Ordrup) samt Garderhöjfortet och flera batterier, hörande till Köpenhamns fästningsverk. E. Ebg. Gjerstad [jär-], pastorat i Nedenæs amt, Kristiansands stift (Norge), består af socknarna Gjerstad och Vegaarsheien. Areal 670 kvkm. 4,404 inv. (1900). O. A. Ö. Gjertsen [jä'rt-], Fredrik, norsk skolman, f. l nov. 1831 i Mandal, d. 2 juli 1904 i Kristiania, filologisk kandidat 1857, upprättade 1869 en privatskola med gymnasium, som, under det nyare namnet Frogner skole, ännu är i verksamhet. G. hörde till samtidens mest representativa gestalter på det norska skolväsendets område och utgaf en rad förträffliga öfversättningar af grekiska och romerska klassiker samt af nyare författare, däribland Goethes "Faust" (1873, flera upplagor). O. A. Ö. Gjessing [jä's-], Gustav Antonio, norsk skolman och språkforskare, f. 22 sept. 1835 i Drammen, blef student 1854 och filologisk kandidat 1861. 1865 utnämndes han till adjunkt samt 1877 till öfverlärare vid Kristiansands lärda skola och var 1880--1903 rektor vid Arendals skola. I sina vetenskapliga forskningar har G. sysselsatt sig hufvudsakligen med det fornnordiska språket och litteraturen. Skrifter: Trældom i Norge (i "Annaler for nordisk oldkyndighed og historie", 1862), Den ældre edda. Norröne oldkvad, översatte (i "Program fra Christianssands skole", 1866), Undersögelse af Kongesagaens fremvæxt (1873--76), Jómsvikingasaga i latinsk oversættelse af Arngrimr Jonsson (i "Program fra Christianssands skole", 1877) och en öfv. af "Den ældre edda" (1899). O. A. Ö. Gjester (Gestir) kallades de män, hvilka tillhörde den del af den norske konungens hird, som höll vakt utanför konungens härbärge, gjorde spejartjänst i krigstid och för öfrigt drog omkring i landet i konungens ärenden. Troligen uppkommo de under Olof den helige. Deras antal var till en början 30, men steg på Olof Kyrres tid till 60. De stodo under befäl af en gestahöfdingi och hade på härnadståg ett skepp ensamt för sig. I konungens gård hade de sitt särskilda härbärge och sitt särskilda bord. O. A. Ö. Gjoll, nord. myt. 1. Flod i underjorden, hvaröfver Gjallarbron (se d. o.) leder. -- 2. Häll, som asarna drogo bandet Gelgja igenom och fäste djupt i jorden för att fastgöra Fenresulfvens boja Gleipner. Th. W.* Gjorgjevitj, Vladan, serbisk statsman och skriftställare, f. 1844 i Belgrad, studerade medicin och var assistent hos Billroth i Wien, deltog som fältläkare i fransk-tyska kriget och blef direktör för militärsjukhuset i Belgrad (1871) samt lifmedikus hos kung Milan. Som inrikesminister deltog han lifligt i det politiska lifvet, blef sändebud i Aten och i Konstantinopel, men är numera bosatt som privatman i Wien. Där utgaf han 1905 sina uppseendeväckande memoarer, Das ende der Obrenovitch, ein beitrag zur geschichte Serbiens 1897--1900, som ger en klar och utan tvifvel korrekt totalbild af tilldragelserna vid det serbiska hofvet och af slitningarna inom kungafamiljen. -- Utom några medicinska skrifter och belletristiska försök redigerade han förtjänstfullt på 1880-talet den vittra tidskriften "Otadzbina" (Fäderneslandet). A-d J. Gjorgjic [***], Ignatj (it. Giorgi, lat. Ignatius Georgicus), ragusansk poet och