"statsnyheter". Tidskriften vann en för sin tid afsevärd spridning och fyllde sin uppgift att sätta den svenska allmänheten i tillfälle att följa med den vetenskapliga litteraturen i Europas kulturländer. Själf insåg G., att uppgiften var för stor för "en yngling"; denna journal borde skrifvas af ett sällskap lärda män, och han skulle gärna nedlägga sin penna eller tillbjuda sitt biträde, om ett sådant sällskap bildades. Han erhöll dock småningom förträffliga medarbetare (bl. a. A. Wilde, A. Schönberg, K. G. Warmholtz, J. H. Liden). Tidskriften var i öfrigt utsatt för en del angrepp, bl. a. med anledning af dess teologiska hållning. Hans litterära kritiker voro i hög grad saktmodiga, i allmänhet berömmande, och anklagelsen för stränghet kunde han med skäl afvisa. Sedan den nyare serien af "Svenske Mercurius" 1760 upphört, började G. efter delvis ändrad plan utgifva "Svenska magazinet", i hvilket dikter omväxla med uppsatser, granskningar och notiser; denna aflöstes af "Kongl. bibliotekets tidningar om lärda saker" samt "Tidningar om lärda saker", 1767--71, som var en uteslutande vetenskaplig skrift. 1769--70 utkom "Den politiske Aristarchus". Vidare utgaf G. 1770-71 "Allmänna magazinet", en politisk och nationalekonomisk tidskrift i hattpartiets anda, "Fruntimmerstidningar" 1772--73, en litterär halfveckotidning på vers och prosa, "Samlaren" 1773--78, som jämte historiska uppsatser innehöll bref och poem, "Nya Lärda tidningar" och "Stockholms lärda tidningar" 1774--80, "Adressen" 1775--76, "Upfostringssälskapets tidningar" 1781--90, "Svenska archivum" 1790--93 m. fl. Dessutom utgaf G. ett antal samlingsverk, biografiska och historiska verk under titlarna "Det svenska biblioteket" (5 dlr, 1756--62), "Nya svenska biblioteket" (2 dlr, 1762--63), "Allmänna biblioteket" (6 dlr, 1776--78), "Collectio Gjörwelliana" (1777--79), "Resebeskrifvaren" (1 bd, 1790--91), "Det lefvande Sverige" (2 bd, 1796--97) och "Brefvexling" (6 bd, 1798--1810) m. fl. G:s mångsidiga och ej så litet splittrade verksamhet kröntes icke med yttre framgång. Brist på affärssinne, en viss orolighet i plan och utförande, en oförbätterlig optimism och en oegennyttig frikostighet mot vissa författare medförde ekonomiskt obestånd, och 1772 måste han afträda boklagret till sina borgenärer. Men förlikning kom till stånd, och han fortsatte sin förlagsverksamhet till sin sena ålder. Hans politiska tidningar vållade honom likaledes en del förtret, och hans ifriga rojalism under Gustaf III:s tid lände honom icke till någon nytta. G. var som tidskriftsutgifvare en medlare mellan vetenskapsidkarna och den bildade allmänheten; hans uppfattning var dock ensidig, hans vyer något trånga, men hans kärlek till vetenskap och vitterhet varm och hans nit obegränsadt. Han var under en eljest utprägladt fransk period snarast representant för tysk bildning, företrädesvis tysk vetenskap, han omtalade ock den tyska vitterheten, men saknade sinne för de litterära nyväckelserna i Tyskland. Han stod närmast den sentimentala riktningen (Gessner, Ewald v. Kleist, Jacobi). Han var, som Levertin yttrat -- "det lefvande bindeledet mellan den germanska kulturen i 1700-talets första hälft och den, som åter tagit vid med 1800-talets under mellantiden, den romanska odlingens tid, då allt kan betecknas med det franska nationalordet 'esprit', hör han till de få, som ensamt kunna karakteriseras med Tysklands nationalterm gemüth". I sina tidskrifter ådagalade han ock intresse för all gryende svensk vitterhet, äfven då den var för hans egen smak främmande, och offentliggjorde flera af Kellgrens, Leopolds och Thorilds förstlingar. Hans egen stil föreföll nog den mera förfinade gustavianska väl styf och pedantisk. Trots sina motgångar fann G. sin lycka i ett godt familjelif, vittra och lärda intressen, svärmiskt umgänge med naturen och med några få vänner. Hans mångsidiga intressen såväl som alla detaljer i hans lif framgå ur den rika samling bref från och till honom, som förvaras som "Gjörwelliana" i k. biblioteket. Hans egna bref genomandas af en älskvärd, ej så litet känslosam "perukhumor". Långt före sin död i hög ålder hade han af Thorild förvärfvat det hedersnamn, hvarunder han lefver i våra litterära häfder, "de lärda mödors patriark". Jfr Beskows "Minne" (i "Sv. akad:s handl. fr. o. m. 1796", d. XXXVI), Sylwan, "Svenska pressens historia till 1772", Levertin, "Från Gustaf III:s dagar", en uppsats af G. Schauman i Svenska litteratursällskapets i Finland "Förhandlingar och uppsatser", 14 (1900), samt G:s själfbiografi (offentliggjord af M. Weibull i "Samlingar utg. för de skånska landskapens hist. och arkeol. förening", III) och framför allt "G:s familjebref", utg. af O. Levertin 1900 (i serien "Svenska memoarer och bref"). 2. Karl Kristofer G., den föregåendes son, arkitekt, f. 19 jan. 1766 i Stockholm, d. där 14 nov. 1837, blef i ynglingaåren elev af Målar- och bildhuggarakademien och anställdes 1788 under Desprez som byggnadselev vid det tillämnade stora slottet på Haga samt 1792 vid Stockholms stads arkitektkontor.

[Porträtt; ingen bildtext]

1794 företog han en studieresa, under hvilken han länge vistades i Rom. Efter sin hemkomst, 1796, anställdes han som vice stadsarkitekt under Palmstedt och fick därigenom rika tillfällen att öfva sin konst, till en början företrädesvis som arkitekt för landtbyggnader, herresäten o. d. Äfven större företag (bl. a. omgestaltandet och tillbyggandet af Karlberg till krigsakademi) anförtroddes honom, hvarvid dock Desprez hade högsta ledningen. G:s första fullt själfständiga arbete af mera omfattande art voro ritningarna till Åbo universitetshus, uppf. 1802--15 under ledning af Ch. Bassi, en annan af Desprez' lärjungar. G. blef 1803 Palmstedts efterträdare som stadsarkitekt samt valdes s. å. till medlem af konstakademien. 1808 fick han professors titel. Han hade då uppfört Drottningens paviljong på Haga samt gifvit ritning till ombyggnaden af Säfstaholm (utf. 1804--15) och till Vestmanska huset (från 1828 Vet. akad:s lokal), som på 1860-talet ändrades och tillbyggdes, så att dess gamla utseende utplånades. G:s sista större arbete var Garnisonssjukhuset i Stockholm (fullbordadt