1834). Samtidigt uppförde han flera mindre byggnader för enskilda, uppgjorde ritningar till altardekorationer, predikstolar (t. ex. de i Kungsholms kyrka), grafmonument m. m. Som arkitekt tillhörde G. Desprez' skola eller ung. samma riktning, som i Frankrike uppkom på 1760- och 1770-talen och hvilken betecknas af ett återgående till den romerska antiken och en något öfverdrifven uppfattning af dess enkelhet och stränghet. G:s större byggnader utmärka sig genom enkel och klar fördelning samt mycken måtta i det dekorativa, men äro snarare verk af en lugn och jämn beräkning än af en skapande eller kraftigare bildande ande. Som dekoratör och inredare prisades G. af samtida. Han utförde i sin ungdom äfven några raderingar i böcker, utgifna af fadern. 1. K. W-g. 2. -rn.* Gjösegaarden [jösegåren], en 1894 öppnad kuranstalt för bröstsjuka, belägen i skogstrakt 4 km. från Kongsvinger, Norge, 190 m. ö. h. Anstalten har plats för 30 patienter, alla med eget rum. Till densamma höra trädgård, park och skog med goda promenadvägar å såväl jämn som backig terräng. Ln. Gjövik [jövik], eg. Djupvik, ligger vid Hunnselvens utlopp, på sjön Mjösens västra strand i Kristians amt, i Norge. Där anlades i början af 1800-talet ett glasbruk, som sysselsatte 30--40 arbetare, och sedan 1 jan. 1861 har där varit en raskt uppblomstrande köpstad. Den står sedan 1903 i järnvägsförbindelse med Kristiania. 3,153 inv. (1900). G-klav (Diskantklav, Violinklav), mus., den klav, som angifver ettstrukna g och som numera alltid omfattar diskant- eller violinsystemets andra linje, fordom äfven stundom den första, då den kallades "fransk violinklav". Jfr Klav. A. L.*

[Återgiven G-klav; ingen bildtext]

gl., förkortning för lat. gladiatores, gladiatorer, och för lat. gloria (jfr gl. m.). Gla, två insjöar i västra Värmland: Stora G. i Glafra socken af Gillbergs härad och Öfre G. något v. därom, på gränsen mellan Jösse, Gillbergs och Nordmarks härad. Sjöarna, 119 m. ö. h., tills. omkr. 50 kvkm., äro förenade genom en kort å och ha aflopp österut till Glafsfjorden. Glabrescent (af lat. glabrescere, blifva glatt), bot., säges om en växt eller växtdel, som ung är hårig, men äldre blir glatt. Glace [glass], fr. Se Glass. Glacéhandskar. Se Handske. Glacial (af lat. glacies, is), geol., som har afseende på det klimat och de öfriga naturförhållanden, som härskade, de verkningar, som åstadkommos, och de nya jordbildningar, som uppstodo under loppet af den s. k. glacialperioden l. istiden (se d. o.). E. E. Glaciala bildningar (se Glacial), geol., ett gemensamt namn på alla de massor och lager af grus, sand och lera, hvilka bevisligen uppstått under istiden, hufvudsakligen genom verkningarna af den isbetäckning, som en gång (istiden) utbredde sig öfver stora områden af jordklotets numera tempererade och kalla zoner. Under, på, framför och uti istäcket bildades dessa af stenar och block uppfyllda grus- och lermassor (morängrus, moränlera = kross-stensgrus, kross-stenslera) samt de ofta i långa åsryggar ordnade samlingar af rulladt grus och rundnötta stenar (rullstensgrus, rullstenar), hvilka nu intaga en så stor del af Sveriges och angränsande länders yta. I de omgifvande hafven, hvilka under istidens senare del betäckte en icke obetydlig areal af det nuv. landet, aflagrade sig de hufvudsakligen genom smältvattensälfvarna i uppslammadt tillstånd dit utförda sand- och lerpartiklarna till de skiktade sand- och lerlager (glacialsand och glaciallera, d. v. s. ishafssand och ishafslera), hvilka man nu finner utbredda öfver de flesta af Sveriges slätter och lägre delar. -- Postglaciala bildningar kallas de bildningar, som uppstått efter den egentliga istidens slut, då istäcket till följd af afsmältning blifvit inskränkt till de inre, högre delarna af landet samt klimat och andra förhållanden börjat mera likna de nu rådande. Emedan dessa förhållanden sannolikt småningom inträdde, torde någon skarp gräns mellan glaciala och postglaciala bildningar i naturen sällan förefinnas. E. E. Glacialformationen, geol., en sällan använd benämning på sammanfattningen af alla under istiden eller glacialperioden bildade jordlager, de glaciala bildningarna (se d. o.). E. E. Glacialin (af lat. glacies, is), kemiskt medel att konservera smör. Glaciallera l. Ishafslera, geol., en gulgrå eller brungrå, stundom ljust blågrå lera, bildad i senglacial tid genom aflagring skiktvis af lerslam från den afsmältande inlandsisens älfvar på bottnen af det s. k. senglaciala hafvet (Yoldia-hafvet), ett ishaf. Den är afsatt närmast ofvanpå morängruset eller någon gång omedelbart på berggrunden samt träffas nu utbredd å slätter och dälder inom stora områden af mellersta och södra Sveriges nästan alla provinser och inom det norrländska kustlandet, uppemot den gräns, dit det senglaciala hafvet inom olika delar af landet nått. Ej sällan är leran täckt af yngre leror, torf m. m.

Tvärsnitt genom glaciallera. (Nat. storl.)

Glacialleran utmärkes för en i allmänhet mycket tydlig skiktning eller hvarfvighet och har därför vanligen benämnts hvarfvig lera. Ej sällan innehåller den, särskildt inom sina undre delar, från