stenar och block. Ett egendomligt slag af bottenmorän äro de inom flera trakter af Sverige och annorstädes förekommande, i isens rörelseriktning utsträckta åsformiga kullar, som benämnas drumlins (se d. o.). Inom Europa finnas glaciärer i Alperna, på Pyrenéerna samt i Sverige och Norge m. fl. st. Mest kända äro de i Alperna till ett antal af omkr. 2,000 förekommande; de äro af mycket växlande storlek, från Aletsch-gletschern (se d. o.) i Berner Oberland med en längd af 16,5 km. och Mer de Glace vid Mont Blanc med en längd af 12 km. till andra af mycket obetydlig utsträckning. Det i Alperna af glaciärer betäckta området torde utgöra omkr. 3,500 kvkm., det i Norge uppgår enligt Svenonius till omkr. 3,000 och det i Sverige till omkr. 400 kvkm.

Fig. 4 Pårso- eller Själmajökeln i Torne lappmark.

Fig. 5. Kårsojökeln, söder om västra ändan af Torne träsk.

De i Sverige till ett antal af mer än 100 uppgående jöklarna äro hufvudsakligen belägna inom Norrbottens högfjällstrakter mellan Pite älfs källor och Torne träsk. Många af dem ha ganska betydande storlek och uppnå en längd af 5 km., med en bredd af 1 km. eller mera; Skuorkivjökeln är t. ex. 6 km. lång. Störst är Ålmallojekna i Sulitelmatrakten; dess areal är 22 kvkm. Af rätt ansenlig storlek äro äfven jöklarna inom Sarjektjåkkos och Kebnekaises omgifningar. Att märka äro jämväl Pårso- eller Själmajökeln (fig. 4) samt (den från Abisko och Björkliden vid Ofotenbanan lätt tillgängliga) Kårsojökeln (fig. 5) med sin väl markerade midt- och ändmorän. Af de svenska glaciärerna är en del s. k. dalglaciärer i likhet med Alpernas, ehuru i regel kortare och bredare än dessa; men flera äro s. k. platå- l. kalottglaciärer (F. Svenonius och A. Hamberg), d. v. s. de ha formen af vidsträckta, åt en eller flera sidor svagt lutande slätter, bildande öfre delen af ett mer eller mindre kupolformigt fjällparti. Till denna typ torde den stora Ålmallojökeln n. om Sulitelma kunna räknas. I Västerbottens lappmark förekomma glaciärer endast på Norra Storfjället och Ammarfjället. Sveriges sydligast belägna glaciär ligger inom en kitteldal på Helagsfjället i Härjedalen. Bland Norges glaciärer äro Jostedalsbræen (se d. o.), mellan Sognefjorden och Nordfjorden, 70 km. lång, 9--13 km. bred, omkr. 900 kvkm., samt Folgefonnen (se d. o.), ö. om Hardangerfjorden, omkr. 280 kvkm., ansenligast och bäst kända. Båda utgöras af inlandsisliknande, hvälfda firn- och isplatåer, från hvilkas kant en hel mängd glaciärer utgår, sträckande sig mer eller mindre långt ned. Svartisen i Nordlands amt är ett annat något nordligare beläget isområde, från hvilket en glaciär nedskjuter till endast 2 km. afstånd från Höglandsfjorden. -- Islands jöklar äro ännu större än de norska och uppträda som sammanhängande snö- och ismantlar, hvilka kupolformigt betäcka höjderna och helt säkert äro kvarlefvor af det istäcke, som under istiden betäckte landet. Den af snö och is täckta ytan uppskattas till 15,000 kvkm., af hvilka Vatnajökull i sydöstra delen af Island omfattar mellan 8,000 och 9,000. -- Jan Mayen, Novaja Zemlja och Frans Josefs land ega glaciärer, som nedskjuta till kusterna. -- Spetsbergen ha att uppvisa verkliga