1263 Glais-Bizoin-Glan 1264 glagolitiska en konstfullt snirklad utbildning af 800- och 900-talens grekiska minuskelskrift (se I. Taylor i "Archiv f. slav. philologie", 1880). De båda alfabeten synas ha uppkommit vid sidan af hvarandra; dock tyckes det glagolitiska vara något äldre; i alla händelser äro de äldre kyrkoslaviska språkminnesmärkena bevarade i handskrifter med glagolitisk skrift. Medan det cyrilliska alfabetet har 43 bokstäfver, af hvilka 35 till utseende och uttal nära öfverensstämma med ryskans 36 bokstäfver (utom Ö) och de öfriga 8 motsvara ljuden: dz, ja, je jeti, jåy och de grek. £, *p, to, har det glagolitiska 40 motsvarande bokstäfver, saknande liksom ryskan tecknen för ja, je, £, i/j, men egande ett för dj. l äldre tider hade det glagolitiska alfabetet dels ensamt, dels vid sidan af det cyrilliska, stor utbredning bland syd-slaverna, i synnerhet bulgarer och dalmatiska kroater, men redan på 1100-talet kom det ur bruk bland bulgarerna och ersattes af det cyrilliska och är nu inskränkt till de hufvudsakligen dalmatiska liturgiska böcker, som följa romersk ritus. I Dalmatien vidmakthölls det med påfvarnas understöd i de romerskkatolska församlingarna. Därigenom försvårades öfvergången till den grekisk-ortodoxa kyrkan, som tidigt och allmänt använde cyrillisk skrift. Småningom fingo såväl språk som alfabet i dessa menigheter gifva vika för latinskt kyrkospråk och latinsk skrift. I midten på 1800-talet fanns ännu ett "gla-golitiskt" seminarium i Zara, och några få församlingar, de s. k. g l a g o l i t e r n a, på de dalmatiska öarna ha bibehållit slaviskt kyrkospråk. I de äldsta, företrädesvis från Bulgarien härstammande glagolitiska handskrifterna, från 900-talet, är bokstafsformen rund och språket ren kyrkoslaviska (se d. o.), men de yngre, Kroatien tillhörande visa en kantig frakturskrift, och språket är ackommoderadt efter dalmatisk-kroatisk dialekt. De viktigaste och sällsyntaste glagolitiska handskrifterna äro: "Codex Zograph." (evangelier från Zographos-klostret på Athos, nu i kejs. biblioteket i Petersburg), "God. Assemannus" (evangelier, af Assemann fördt från Jerusalem till Eom), "Glagolita Cloziana" (14 bl. homilier) och "Codex Marianus" (evangelier från Maria-klostret på Athos). Jfr Schafarik, "Über den ursprung und die heimat des Glagolitismus" (1869), och Miklosich, i Ersch och Grubers "Eealencyclopädie". K. F. J. Glais-Bizoin [glä-bisåä'], Al ex an d r e, fransk statsman, f. 1800, d. 1877, blef 1822 advokat och tillhörde som deputerad 1836-48 de häftigaste oppositionsmännen emot julimonarkien samt verkade ständigt för genomförandet af den stora revolutionens principer. G. blef 1848 medlem af konstituerande församlingen, där han i allmänhet röstade med bergpartiet. 1863 invaldes han i lagstiftande kåren, föll igenom vid de allmänna valen 1869, men segrade vid ett fyllnadsval s. å. Efter kejsardömets störtande, 4 sept. 1870, blef G. insatt i nationalförsvarsregeringen. Som medlem af regeringsdelegationen för provinserna begaf han sig 12 sept. till Tours, hvarest han dock efter Gambettas ankomst icke ut-öfvade något inflytande på ärendena. Då han 1871 ej blef invald i nationalförsamlingen, drog han sig tillbaka från det politiska lifvet. Nationalförsvarsregeringens verksamhet har han skildrat i Dictature de cinq mois (1872). Glaisher [gléYje], James, engelsk fysiker och meteorolog, f. 1809 i London, d. 1903 i South Croydon nära London, började sin vetenskapliga bana som geodet i Irland och astronom först i Cambridge, sedan i Greenwich, där han 1840-74 ledde de magnetiska och meteorologiska iakttagelserna. Han utförde äfven iakttagelser öfver den nattliga utstrålningen och införde till bestämmande af luftens fuktighet i England psykrometern, för hvilken han 1847 beräknade tabeller, som där ännu äro i bruk. Under den stränga vintern 1855 utförde han en vacker undersökning öfver snökristaller med afbild-ningar af mer än 151 olika former. Mest berömd är han för de vetenskapliga luftfärder han under 1862-66 med hjälp af luftseglaren Coxwell utförde i fri ballong från Wolverhampton m. fl. ställen i England till en höjd af mer än 9,000 m., hvarvid temperaturen och fuktigheten på olika höjder bestämdes. Några af G :s temperaturiakttagelser på stor höjd torde dock vara felaktiga i följd af värmestrålning. 1869 gjorde han dylika iakttagelser i Giffards fängslade ballong i Chelsey till 300 m. höjd. Han utförde äfven värdefulla undersökningar öfver Englands och Indiens klimat. Sedan 1849 var han led. af Royal society samt var 1850 medstiftare af Meteorological society. Mest känd af G :s många skrifter är det populära arbetet Voyages aériens (1869; "Upptäcktsresor i lufthafvet". 1874), som beskrifver ballongfärder af G., C. Flammarion, W. de Fonvielle och G. Tissandier. N. E-m. Glaize [glas]. 1. Auguste Barthélemy G., fransk målare, f. 1807, d. 1893, lärjunge till bröderna Devéria, målade hufvudsakligen mytologiska och allegoriska ämnen, bl. a. S. Elisabet, af-visad som tiggerska från de rikes dörr (1844) och Galliska kvinnor, värjande sig^ för romarnas våld (1852), Le pilort (1855), där idéns martyrer paradera på skampålar, Ce qu'on volt å vingt ans (s. å.), likaledes allegoriskt uppfattad, samt en ännu mera abstrakt skildring, La pourvoyeuse misére (eländet, som drifver blomstrande ungmor i armarna på lasten, 1861), Cendres (Den vigda askan, 1874). G. målade äfven bibliska ämnen: Johannes döparens död (1868 och 1873), Äktenskapsbryterskan inför Kristus (1875), Evangelisten Johannes (i S. Sulpice) m. fl. - 2. Pierre Paul Leon G., den förres son, f. 1842, elev af Gérome, har målat Delilas förräderi (1859), Simson fångas af filistéerna (1861), Simson brytande sina bojor (1864), Sammansvärjning i det gamla Rom (1875, Luxembourg). G. är äfven porträttmålare och dekoratör (har målat i Hotel de ville, i märier och teatrar). C. K. N. (G-g N.) Glamis [glä'ms], slott. Se Forfar 2. Glammis [glä'mis], Lady, oskyldigt afrättad skotsk adelsdam. Se Douglas, sp. 772. Glamorgan [gləmå'gən], wales. Gwlad Morgan, engelskt grefskap i södra delen af Wales, vid Bristolkanalen. 2,053 kvkm. 601,061 inv. (1901), oberäknadt städerna Cardiff och Swansea, som bilda särskilda county boroughs. Landet är bergigt med mildt klimat och bördig jordmån. Af befolkningen kunde 1891 nära hälften tala kymriska. Hufvudnäringen är bergsbruk (stenkol och järn, koppar, tenn och bly); endast en mindre del af befolkningen arbetar med jordbruk. Hufvudstad Cardiff. Andra betydande städer äro Swansea och Merthyr-Tydfil. (J. F. N.) Glan, nord. myt. Se Glen. Glan, sjö i Östergötland, genomflytes af Motala