1273 Glasbjörk-Glasfabrikation 1274 och Stephens, "Svenska folksagor och äfventyr", sid. 389. Enligt littauiska myter är det ett berg af glas vid namn Anafielas, som skiljer de dödes land från de lefvandes och för hvars öfverklättrande man lade djurklor o. d. i grafven hos de aflidne. Jfr den brittiska sagan om glasön som konung Arturs begrafningsplats. Glasbjörk, bot. Se Björk, sp. 555. Glasblåsarbord, ett bord, på hvilket står en oljelampa eller en gasbrännare, hvars låga påverkas af en blästerstråle, som kommer från en under bordet anbragt blåsbälg. Därigenom erhålles en skarpt koncentrerad låga, i hvars fokus ett instucket glasrör snart uppmjukas så mycket, att man med lätthet däraf kan framställa hvarjehanda föremål. Vid kemiska laboratorier är ett glasblåsarbord ett nästan nödvändigt tillbehör för att kunna åstadkomma alla de olika former af glasrör, som där äro behöfliga. Äfven för flera industrier, såsom för tillverkning af termometrar och andra glasinstrument, är detta redskap behöfligt. Yid glasblåsarbord tillverkas dessutom hvarjehanda små konstföremål af det vid en viss temperatur ytterst plastiska materialet glas. C. A. D.* Glasblåsarpipa. Se Glasfabrikation, sp. 1277. Glasblåsning. Se Glasfabrikation, sp. 1277 ff. Glasbruk. Se Glasfabrikation. Glaselektricitet. Se Elektricitet, sp. 202. Glasell, Pontus Bernhard Julius, missionär, författare, f. l sept. 1824 i Marstrand, d. 12 juni 1895, blef student i Lund 1842 och verkade som missionär i Indien 1848-51. Vid återkomsten därifrån prästvigdes han i Göteborg och vardt därefter predikant vid Klippans bruk i Göteborg samt bataljonspräst vid flottans depå å Nya varfvet 1855. Om G :s verksamhet för idioters uppfostran se I d i o t-anstalt. 1875 utnämndes han till kyrkoherde i Bjäreshögs pastorat i Malmöhus län. Han utgaf, under titlarna "Oratorium" (1856) "Passionale" (1857), "Sacramentale" (s. å.) samt "Cancionale" (1858), samlingar af böner, betraktelser, tacksägelser, kyrkopsalmer och andliga sånger från äldre tider och "med särskild hänsyn till inhemskt ursprung", äfvensom Verldsligt och andeligt, läsebok för barn och ungdom (2:a uppl. 1863; ny följd II, 1867; III, 1869) m. m. Glasenapp, Karl Friedrich, tysk musikskriftställare, f. 1847 i Riga, docent i tyska språket och litteraturen vid därvarande polyteknikum, med titeln kejs. ryskt statsråd och professor, har med hängifvenhet utarbetat den fullständigaste biografien öfver E. Wagner, Richard W agners leben und wirken (2 bd, 1876-77; ny omarb. uppl. i 5 bd, 1894-1906), ett betydande och strängt sakligt arbete. Vidare har G. i Wagner-lexikon (med H. v. Stein, 1883) och Wagner-encyklopädie (2 bd, 1891) sökt belysa Baireuth-mästarens konst- och världsåskådning. E. F-t. Glasenapp, Sergi] von, rysk astronom, f. 1848 i guv. T ver, sedan 1880 professor i astronomi vid Petersburgs universitet. G :s vetenskapliga arbeten omfatta hufvudsakligen observationer af dubbelstjärnor, till större delen publicerade i Mesures micrométriques d'étoiles doulles Jaites å St. Peters-lourg et å Domkino (1895-99) och utförda dels på det af honom 1884 inrättade universitetsobserva-toriet i Petersburg, dels på de privata observatorierna i Hursun på Krim, Abastuman i Kaukasus och Domkino i guv. Petersburg. 1890 stiftade G. Kyska astronomiska sällskapet, hvars president han sedan 1894 är. B-d. Glaser, nord. myt., en lund i Asgård, framför Valhalls dörrar; dess löf är rödt guld och lunden den fagraste, som finnes. Th. W.* Glaser, Adolf, tysk skriftställare, f. 1829, började, under pseudonymen Reinald R e i m a r, sin litterära verksamhet med dramerna Kriemhildens rache (1853) och Penelope (1854). G. var 1856-78 och sedan 1883 redaktör för Westermanns "Illustrierte deutsche monatshefte" och har författat åtskilliga dramer, noveller och romaner, bland de sistnämnda Familie Schaller (1857), Bianca Candiano (1859), Savonarola (1883) och Masaniello (1888). Ett urval utkom 1889-92 i 12 bd. Se Linke, "A. G." (1891). Glaser, Julius Anton, österrikisk jurist och statsman, f. 1831, d. 1885, öfvergick från judendomen till kristendomen samt utnämndes 1856 till e. o. professor och 1860 till professor i straffrätt vid Wiens universitet. 1871-79 var han justitieminister och genomförde åtskilliga förbättringar i juryinstitutionen, civillagstiftningen och administrativjustisen. 1879 utnämndes han till generalprokurator. G. utgaf bl. a. Gesammelte kleinere schriften über strafrecht, civil- und strafprocess (1868; 2 :a uppl. 1883), Schwurgerichlliche erörterungen (2 :a uppl. 1875) samt Handbuch des strafprozesses (2 bd, 1883-85). Glaser, Karel, slovenisk lärd, f. 1845 nära Marburg, lektor i Trieste, har öfversatt till tyska fornindiska arbeten ("Rigveda", 1885, och "Pår-vati's hochzeit", 1886) och till sloveniska Shak-speres "Romeo och Julia" samt författat en mycket värdefull slovenisk bibliografi och litteraturhistoria från äldsta tid till 1848, Zgodovina slovenskega slovstva (2 dlr, 1894, 95). A-d J. Glaser, Eduard, österrikisk resande, f. 1855 i Böhmen, besökte 1880-88 Tunisien, Tripolis och Egypten samt fyra gånger södra Arabien, där han från Såna företog åtskilliga resor, under hvilka han samlade en mängd inskrifter, gammalarabiska manuskript samt språkprof af olika dialekter och gjorde äfven viktiga geografiska forskningar. Af hans Skizze der geschichte und geographie Arabiens von den ältesten zeiten bis zum propheten Muhammed har hittills utkommit endast 2 :a bandet (1890). Glasera, framkalla glasyr (se d. o.). Glasfabrikation. 1. Tekn. Tillverkningen af glas sker vid glasbruk i den s. k. glashyttan, som utom smältugnen inrymmer alla öfriga för glasets beredning behöfliga ugnar och anordningar. Råmaterial äro i allmänhet kiselsyra i form af kvartssand eller flinta, natrium såsom kalcinerad soda eller glaubersalt, kalium såsom pottaska, kalcium i form af kalksten eller krita, bly såsom blyglete eller mönja. Dessutom tillsättas affärgningsmedel för att åstadkomma ett färglöst glas; sådana äro t. ex. brunsten, arseniksyrlighet, salpeter, nickeloxidul. -- Glasugnen l. smältugnen utgöres af en rund eller aflång öfverhvälfd härd, på hvars plana botten insättas 6 à 12 stycken stora deglar, s. k. pottor, af eldfast lera, hvilka innehålla de för glasets beredning erforderliga materialen. Om ugnen eldas med stenkol eller