1301 Glasögonpingvinen-Glatz 1302 vågrätt; bakifrån sedda, tyckas de då bära en rund hatt, hvilket förskaffat dem namnet h a 11 o r m a r. Den, som en enda gång sett en dylik orm, då den, skrämd och retad genom åsynen af en motståndare, särskildt af en människa, reser sig upp med främre delen af sin kropp, breder ut skölden och så rustar sig till angrepp eller åtminstone till försvar, orörlig som en bildstod, men samtidigt ansträngande hvarje muskel, den, som därjämte vet, att djurets bett är ytterst farligt, skall begripa, att dessa ormar från fordomtima måst ha ådragit sig människors uppmärksamhet, och inse, hvarför man bevisat dem gudomlig dyrkan och begagnat' dem till att bedraga personer, mindre förtrogna med ormarnas natur och egendomligheter. - Till detta släkte, som bebor Afrika och södra Asien, höra bland andra nedanstående arter. Glasögonormen, hinduernas Glasögonormen. tsjinta-negu, Naja tripudians (se fig.), förekommer i Transkaspien, Kina och hela södra Asien och på de angränsande öarna med undantag af Gelébes, Molukkerna och Timor. Af portugiserna, som upptäckte den på Ceylon, har den erhållit namnet ? o b r a de capello ("hattorm"). Den blir ända till 1,8 m. lång, har brandgul och vid viss dager i askblått skimrande färg; fjällens mellanrum, ofta äfven deras hörn, äro ljusgula eller hvita. På nacken finnes en om ett par glasögon erinrande teckning, hvilken förskaffat djuret dess namn. Dessa "glasögon" omgifvas af två svarta linjer och äro vanligen betydligt ljusare än de omgifvande delarna; de ställen, som motsvara glasen, äro helt svarta eller utgöras af en ljus, i en mörk rand innefattad ögonfläck. De undre kroppsdelarna äro smutshvita, där och hvar svartfläckiga. Man känner många färgförändringar af denna art. - Glasögonormen vistas mycket gärna i gamla, öfvergifna termitstackar och obebodda bostäder, är trög och långsam i sina rörelser, men kan dock både simma och till en viss grad klättra. Dess föda utgöres af smärre djur, såsom ödlor, grodor, paddor, råttor, möss m. m. Honan lägger ägg, hvilka äro så stora som tamdufvans. - Liksom i iorntiden är glasögonormen äfven nu föremål för en vördnadsfull, nästan gudomlig dyrkan och spelar en betydande roll i hinduernas heliga sagor. Men ännu ryktbarare har den blifvit därigenom, att s. k. orm-tjusare pläga med honom utöfva åtskilliga konster. Ormtjusaren lär, enligt hvad det uppgifves, därvid blåsa på ett slags klarinett samt genom hotande rörelser och slag reta cobran, hvilken då reser sig upp i den korg, hvari egaren plägar förvara densamma, vidgar ut halsen, kastar sig mot gycklaren, hoppar och gör klumpiga språng. Karlen håller sina ögon riktade på ormen och betraktar den med en underlig, stirrande blick. Efter några minuters förlopp börjar ormen lugna sig och hängifver sig åt ett slags vaggande rörelse, som vore den känslig för gycklarens allt svagare ljudande musik. Väl rör ormen ännu tungan lifligt, men synes alltmera öfvergå till ett sömnigt och drömmande tillstånd, och dess ögon stirra nu på besvärjaren. Denne plägar då långsamt närma sig ormen, utan att upphöra med sin musik, samt trycka sin näsa och tunga mot dess hufvud, dock blott för ett ögonblick, enär ormen strax med raseri störtar mot gycklaren, som med knapp nöd hinner undan. Huruvida sådana förevisade ormar ha sina gifttänder kvar eller fått dem utryckta, därom äro uppgifterna skiljaktiga. Det är troligt, att glasögonormen, oaktadt man påstått motsatsen, icke är synnerligen mottaglig för tämjning, hvarför härom handlande berättelser väl äro föga trovärdiga. - Glasögonormens bett är mycket farligt, och ett stort antal människor faller årligen offer för djuret. Infödingarna använda på sår, förorsakade af denna orm, en s. k. ormsten, hvilken enligt deras påstående drager ut giftet. Sådana stenar bestå af brända ben, kalk och ett slags harts samt lära genom sin porösa beskaffenhet draga ut blod och giftet. Äfven en växt, Aristolochia indica, lär med framgång ha användts mot glasögonormens bett, hvarjämte man sökt upphäfva giftets verkningar genom att bränna såret med ett glödhett järn eller ingnida det med eau de luce eller genom att invärtes använda ett afkok af besoarsprit på vild hampa eller tobak samt ingifva den bitne en riklig kvantitet af någon spritdryck. - En annan art af släktet Naja är ormätaren, Naja ophiophaga, som finnes i Indien och Kochinkina och på de närbelägna öarna. Den blir l,s m. lång, är ofvan olivbrun och undertill blekt gulgrön. Sitt namn har den erhållit däraf, att den flitigt jagar sina samsläktingar (äfven ödlor). En tredje art är egyptiska glasögonormen (se d. o.). C. R. S.* Glasögonpingvinen, zool. Se Pingvinerna. Glasört, bot., namn på Salicornia Jierbacea. Glatt, bot., säges en växt eller växtdel vara, som ej är hårig. Glatta ankaren, elektrot. Se Ankare 3. Glatt däck, skpsb. Se Däck, sp. 1195. Glattis, meteor. Se Is b ark. Glatt lag, sjöv., samtidigt afskjutande af alla ena sidans kanoner i ett fartyg. Jfr Bredsida. O. E. G. N.* Glattsteklar, Mellinus, zool. Se R o f s t e k l a r. Glatz (tjech. Kladsko}. 1. Grefskap i preussiska reg.-omr. Breslau (prov. Schlesien), en högslätt på ömse sidor om Glatzer Neisse (se Neisse), om-gifven af Glatzbergen, en del af Sudeterna. 1,636 kvkm. 168,556 inv. (1900), de fleste katoliker, hvilka lyda under ärkebiskopen i Prag. Landet har stenkol och stenbrott samt textil-, glas- och porslinsindustri. Grefskapet tillhörde i forna tider än Böhmen, än Polen, tills Ferdinand I köpte det 1534 och sedan förenade det med Böhmen. Jämte Schlesieri