afträddes det 1742 till Preussen. - 2. Kretsstad och fästning i nämnda grefskap, i en trång dal vid Neisse. 16,052 inv. (1905). Gymnasium (f. d. jesuitkollegium). Tobaks- och maskinindustri. 1898 slopades enceinten och utanverken, men den på en brant klippa å vänstra Neissestranden liggande donjonen och det midt emot på andra stranden liggande Schäferberg-verket ha bibehållits för spärrning af de genom staden gående förbindelserna. Ett gammalt slott G. var under trettioåriga kriget utsatt för flera belägringar (äfven af svenskarna) och togs 1742 af preussarna, hvarefter befästningarna förstärktes. 1760 öfverrurnplades G. af Laudon, och 1807 försvarades G. med framgång af grefve Götzen mot bajrare och württemborgare. (J. F. N.) L. W:sonM. Glauber, Johann Rudolph, tysk kemist, f. 1604 i Karlstadt (Franken), d. 1668 i Amsterdam, var en af sin tids största kemister. Med sina samtidas fel - hemlighetsmakeri och ett öfverdrifvet prisande af egna upptäckter - förenade han en skarp iakttagelseförmåga. På alkemien trodde han, och i sin bok Miraculnm mundi (1653) påstår han sig ha funnit ett universellt läkemedel för alla sjukdomar. Han förtiger dock dess beredningssätt, för att icke det högfärdiga människosläktet skulle bruka det till sin egen skada. Dessa vidskepligheter hindrade dock icke G. att inom den rena kemien göra många viktiga upptäckter. Han framställde, genom inverkan af svafvelsyra på koksalt och salpeter, saltsyra och salpetersyra (1658) och erhöll då bland biprodukterna natriumsulfat, som på grund af sin stora nytta som läkemedel af honom kallades Sal mirabile och af eftervärlden fått namnet glaubersalt. Vidare framställde han många klormetaller, såsom salmiak, zink- och tennklorid, arsenik- och kopparklorur, och synes äfven ha känt till klor. Därjämte var G. den förste, som hade en genomförd tanke om verkningarna af den kemiska frändskapen, ehuru han icke nyttjade detta ord (se G :s Novi furni philosophici, 1648). G. var äfven mycket produktiv i teknisk kemi; han sysselsatte sig med glasberedning och med salpeterfabrikation, han lärde att bereda flera slags betningsmedel och framställde flera nva färgämnen. I sitt arbete Des Teutschlands wolfarth (1656-60) kämpade han för höjandet af sitt fäderneslands industri. I 40 större skrifter nedlade G. sina iakttagelser. G:s Opera omnia utkommo 1661 i Amsterdam i 7 bd; ett utdrag ur dem är Glauberus concentratus, oder kern der Glauberischen schriften (1715). R.T-dt.* Glauberit, miner., en egendomlig molokulärförbindelse emellan glaubersalt och gips (Na₂ SO₄.Ca SO₄), i monoklina, tafvelformiga kristaller, söm i vatten sönderfalla i ofvan nämnda salter. Förekommer vid Stassfurt, i Lothringen, Spanien, Peru, Punjab o. s. v. A. Hng. Glaubersalt, Sal mirabile Glauberi, kem., benämning på neutralt natriumsulfat (se d. o.). Jfr Glauber, J. R. P. T. C.* Glaucescens (af grek. glaukos), bot., blågrön färg; glaucescent, blågrön. Glauchau, stad i konungariket Sachsen, kretsen Chemnitz, vid Mulde. 24.596 inv. (1905). G. är en af Sachsens största fabriksstäder och hufvudort för tillverkningen af ylle- och halfyllpklänninffstvg; därjämte finnas järngjuterier, mekaniska verkstäder m. m. I G., som är hufvudort i Schönburgska "recessherrschaftet" finnas två slott, en realskola med progymnasium, väf-, bokbinderi- och byggnadsskolor. (J. F. N.) Glaucium Juss., bot. farm., ett örtartadt växtsläkte inom fam. Papaveraceæ, utmärkt genom den långa, smalt skidlika, tvåvalvliga och tvårummiga kapseln. I Sverige finnes blott en art, G. flavum

Glaucium flavum. 1 växtens öfversta del, 2 blad från stjälkens bas,3 pistillens märke, 4 frukt (kapsel), ituskuren på tvären, 5 frö. Crantz, strandvallmo (se fig.). Denna art är en tvåårig, högväxt, blågrön ört, med gul mjölksaft, stora, sträfhåriga, blågröna, parflikiga blad och stora, gula, ensamt sittande blommor. Denna vackra växt träffas i Sverige endast å Bohusläns hafsstränder. Strandvallmon låter lätt odla sig i trädgårdar och är en ståtlig prydnadsväxt, hvars vackra blågröna bladrosetter, hvilka utvecklas under första året, göra en vacker verkan omkring blomstergrupper; som prydnadsväxt odlas äfven G. corniculatum med röda, svartfläckiga blommor. - örten och roten, Herba et radix Papaveris corniculati, hvilka ega en opiumliknande lukt, ha förr varit begagnade såsom urindrifvande och stenlösande medel. Fröna innehålla 30-35 proc. fet olja, som fått användning som matolja, brännolja och maskinolja samt i tvålfabrikationen. O. T. S. (G. L-m.> Glauke, astron., en af småplaneterna. Glaaukias, bronsgjutare från Egina. Se Eginetisk konst, sp. 1449-50. Glaukodot, miner. Se Koboltglans. Glaukofan Hausm., miner., en blågrå, lavendelblå,. stänglig eller tradig, vackert pleokroitisk hornblände-art af sammansättningen Na₂Al₂Si₄O₁₉. Träffas i vissa till "diorit" omvandlade diabaser och gabbroarter,. äfvensom i gnejser och glimmerskiffrar. A. Hng. Glaukom (grek. glaukoma, af glaukos, blå- eller grönaktigt skimrande), med., en ögonsjukdom, hvars innersta grund ej ännu är fullständigt känd, oaktadt ofantligt mycket blifvit skrifvet om densamma. Dess mest framstående symtom är ett ökadt tryck inuti ögat, beroende antingen på en förökad afsöndring