1305 Glaukonit-Glaux 1306 af ögats vätskor, i synnerhet glasvätskan, eller därpå, att vägarna för dess normala åtskiljande ur ögat äro stängda. Sjukdomen förekommer under två mycket olika former, den ena mera kronisk, utan egentliga inflammationstecken, den andra akut, då inflammationssymtomen mer eller mindre häftigt framträda. Den svåraste arten kan förlöpa med sådan hastighet, att fullständig synförlust på några timmar inträffar. Därmed försvinner ingalunda genast den svåra värken, hvilken tvärtom ännu länge kan fortfara. Vanligen föregås dock det akuta glaukomet af ett s. k. prodromalstadium, under hvilket för konsten unnas tid att bota sjukdomen. Detta sker genom en incision i hornhinneranden och uttagande af ett . stycke af regnbågshinnan (bildning af artificiell pupill, i rid ek tom i). Det var upptäckten af denna iridektoiniens underbara förmåga att skaffa hjälp i en dittills obotlig sjukdom, som med ens ställde Gräfe i raden af mänsklighetens välgörare. Man har äfven velat undvika själfva irisutskärningen och nöja sig med ett bredt eller två mindre insnitt i hornhinneranden. Dock är värdet af denna operation (sklerotomien), liksom af en del andra, på senare tider föreslagna, tvifvelaktigt. Somliga fall äro öfver hufvud olämpliga för operativa ingrepp och behandlas genom indrypning af pupillförträngande medel. - Glaukomet har någon gäng blifvit kalladt "grön starr", med anledning af den grönaktiga reflex från pupillen, som i några, men visst icke alla, fall iakttages. Med verklig starr <se d. o.) har det intet gemensamt. Rar. (G-d.) Glaukonit (af grek. glauko's, grönaktigt skimrande), miner., en blandning af aluminium-, järn-, kalium- m. fl. silikat af varierande sammansättning, hvilken bildar svartgröna små koin och ofta uppträder i sedimentära lager, särskildt i kritsystemet, hvaraf åtskilliga afdelningar, till följd af en riklig förekomst af glaukonit, erhållit namnet grönsand. Man har iakttagit, att glaukonitkornen ofta äro bildade genom afsats af silikat inuti forauiinilerskal, bryozozooecier o. s. v.; ofta äro de tydligtvis bildade oberoende af förmultnande organiska lämningar, sub-stituerande fältspat och kalcit eller bildande öfverdrag på kvartskorn. I Sverige förekommer glaukonit synnerligen ymnigt jämte fosforitknölar uti det undersiluriska lager, sora kallas ceratopygekalk, liksom också i kritsandstenarna samt i den allra ynirsta delen af kritsystemet. P. T. C. (A. Ung.) Glaukonitkalk (se Glaukonit), petrogr., en mer eller mindre ren kalksten innehållande små gröna till svaitgröna korn af det kalihaltiga mineralet glaukonit, och den kallas därför stundom grön kalksten. I Sverige är den på alun-?kiffern liggande, lägsta delen af ortoceratitkalk-stenen (silursystemet) på alla hittills kända ställen, .där den uppträder, utbildad som glaukonitkalk, hvars mäkti^het dock sällan öfverstiger 0,e m. Jämte glaukonit innehåller bergarten äfven (vanligen i sin nedersta del) svartaktiga korn och »knölar af fosforit (oren fosforsyrad kalk), hvarigenom den erhåller ett konglomeratartadt utseende. Bränd och krossad till pulver skulle säkerligen .den fosforithaltiga glaukonitkalken kunna lämna ett Tärdefullt gödningsämne inom de trakter, där den förekommer. E. E. Glaukopis [gläukåpis], grek., den strålögda. Se Athena, sp. 327. Glau'kos (grek. n.avxos), grek. myt. 1. En hafsgud, så benämnd efter hafvets glittrande yta (af grek. glauko's, "skimrande", "glänsande", "blå-grå"). Till skillnad från andra personligheter med samma namn kallades han äfven G. Pon-tios (hafsguden G.). Glaukossagan var vida spridd bland Greklands sjömans- och fiskarbefolkning. Dess egentliga hemvist synes ha varit den lilJa bcotiska kuststaden Anthedon, hvars invånare betraktade G. som sin stamfader och medborgare. Han var, enligt sa^an, ursprungligen fiskare och d\kare, men erhöll genom förtärande af en underbar ört odödlighet Glaukos giljar till en hafsnymf. (Fornromersk väggmålning.) och natur af en hafsgudomlighet. Som sådan egde han äfven spådomsgåfvan. Mot sjöfarande, särskildt skeppsbrutna, visade han ett välvilligt och hjälpsamt sinnelag. Hans namn var äfven sammanflätadt med Argonautsagan, där han bl. a. namnes såsom skeppet Argos b>ggmästare och styrman. Af den bildande konsten framställes han såsom en gammal man, med yfvigt hår och skägg, stundom med en uppåt böjd, fjällig fiskstjärt. - 2. En son af Sisyfos och fader till Bellerofon, stundom kallad G. I'otnieus, emedan han fann sin död vid de till Pelias' åminnelse firade festspelen i det beotiska Potniai (enligt annan uppgift i lolchos). - 3. En sonson af Bellerofon, hvilken som härskare öfver lycierna med utmärkelse deltog i trojanska kriget som trojanernas bundsförvant. - 4. En son af M i nos och Pa-sifaë. A. M. A. Glaumvor, nord. myt., Gjukungen Gunnars hustru. Hon omtalade för sin man sina onda drömmar, som bebådade Atles svek. Se G j u k u n-gar. Th. W.« Gla'ux Tourn., bot., ett litet örtsläkte, hörande till fam. l'ri-mulaceæ, saknar blomkrona, men har det sambla-dig:a blomfodret bh'krödt, klock-likt och femflikadt. Glaux maritima, l örten, 2 blomma, 3 fröhus, 4 öppnadt fröhus. Bladen äro motsatta, blommorna sitta ensamma i blad vecken; frukten är en fåfröig